Naturvårdsverket brev oktober 121008

1 Okt

Det finns en starkt omarbetad version av brevet som pdf fil, klicka här 

Naturvårdsverket
106 48 Stockholm

 Ärende: Vargpolitikens utformning
bl a minsta antal vargar, jakt och motivering för beslut

 Detta brev ställs till naturvårdsverket i en pappersversion. Jag önskar få veta hur ”ärendet” kommer att hanteras. Ett svar jag skulle finna fullt tillfredställande vore ”dokumentet kommer att bli föremål för diskussion”.

Skrivelsen kommer också att sändas i ett antal kopior till olika personer, mest på email, och kan då ha uppdaterats. Men jag vet inte om relevanta personer nås eller öppnar filen.

Umeå 121008

 

Dag Lindgren

Professor emeritus (Skogsgenetik)

Marmorvägen 133

907 42 Umeå

Dag.Lindgren@slu.se   090 193860

 

Vargpolitikens utformning

Fatta visa beslut, Naturvårdsverket!

Vargjakt 2013 bör bedrivas i sådana former, så att regeringens trovärdighet i vargfrågor styrks. Regeringen har lovat vargjakt 2013 och rovdjursutredningen utgår från vargjakt 2013, båda med full kännedom om EUs regler och inställning. Det är inte bra om dessa förespeglingar inte hålls. Detta är det allra viktigaste skälet för detta brev.

Beslutet om referensvärdet för GYBS är huvudsakligen politiskt även om naturvårdsverkets anförtrots beslut. Naturvetenskapliga aspekter sätter miniminivåer som också innehåller vetenskapspolitiska bedömningar av ”katastrofer” och några andra synpunkter, men det går knappast att motivera ett referensvärde högre än 125 vargar i Sverige utan till stor del ”politiska” bedömningar, genetiska duger inte. Förvaltningsnivån kan läggas på några hundra.

Ett beslut om fler måste ha ett stort inslag av visdom. För politiska beslut är social kompetens, respekt, sunt förnuft, visdom, trovärdighet och en viss politisk hederlighet viktigt.

Varg är ett extremfall, därför bör man gå närmare marginalerna än för något annat djur. Det finns inte genetiska invändningar från mig mot ett referensvärde (botten) på 125 (+25 i Norge).

Som genetikprofessor tycker jag de genetiska aspekterna överbetonas som motiv för många vargar. Genetik-begreppet har missbrukas och fått dåligt rykte. Jag vädjar för genetikämnets skull till naturvårdsverket att i högre grad stödja motiveringar för många vargar och frånvaro av jakt på andra argument än genetiska. Detta är viktigt såväl för förtroendet för förvaltningen, som förtroendet för Naturvårdsverket och dess framtida anseende.

Selektiv jakt har potential att sänka inaveln och öka effekten av migration. Bejaka jaktens potentiella genetiska fördelar innan jakten 2013 ställs in. Beakta de genetiska fördelarna med begränsade vargpopulationer och inte endast de genetiska fördelarna med stora.

Politiska och sociala konsekvenser av GYBS-beslutet och rabaldret omkring har mycket väsentligare effekter utanför de vargbiologiska!

Utåt vill naturvårdsverk och regering av naturliga skäl förklä GYBS till naturvetenskap för att kunna hänvisa till ”forskarna”. Men det är bara delvis sant och blir mindre trovärdigt och svårare att förklara på ett begripligt sätt ju högre GYBS och ju längre från MVP naturvårdsverket hamnar.

Acceptansen har sjunkit, ”nollvisionen” har blivit ”politiskt korrekt

Det verkar uppenbart att vargkonflikten lett till minskad acceptans för varg i viktiga grupper sedan konflikten med EU började. Nollvisionen antas av icke marginella organisationer. Ett parti med nollvision som enda fråga har startas. De norska motsvarigheterna till centern och LRF är på väg att anta nollvisionsprogram och för första gången i modern tid pågår nu en massiv licensjakt på varg i Norge. Den näst största jägarorganisationen har antagit nollvision och gjort mycket stora medlemsvinster på detta. Tills nu har nollvisionen inte tett sig salongsfähig och politiskt korrekt. Ur vargens synpunkt är detta ett utomordentligt allvarligt gränsöverskridande. Den vargskeptiska ideellt drivna informationskanalen ”Vargfakta” betraktas nu av många som den trovärdigaste varginformationskällan. I början tvekade djurparkerna till att bidra till något som uppfattades som stöd för en impopulär vargjakt, nu tvekar de att bidra med något som uppfattas som stöd till en impopulär varg. Tills EU blandade sig i fanns inte en enda viktig organisation eller ”stake-holder”, som ifrågasatte att det skulle finnas varg i Sverige, även om många ifrågasatte om det verkligen behövdes fler eller om den måste finnas just i närheten.

De största förlorarna på stödet till en svensk vargstam!

De som förlorar mest på att de stött varg i Sverige är jägareförbundet och centerpartiet. Centerpartiets minister lyckades sy ihop en vargpolitik med brett stöd, men den retade upp några partier och miljöorganisationer. Dessa hade framgång med en vädjan till EU som resulterade i att vargen ”förvaltas” med fri tillväxt för obestämd tid, vilket den nuvarande vargministern görs till syndabock för. Centerpartiet riskerar att elimineras från riksdagen om den vargpolitik centerpartiets ministrar hanterar inte uppfattas som rimlig. Gissar att vargfrågan bidragit till att en centerminister som sökte samförstånd om varg bytts ut till en mindre vargintresserad. Svenska jägareförbundet har förlorat en mycket stor del av sina medlemmar till en konkurrerande jägarorganisation, som antagit en nollvision, och jägareförbundets ordförande fick inte förnyat förtroende för att han varit för mjuk i vargfrågan. Vargfrågan har bidragit till att ”jägarna” svartmålats, förlöjligats och demoniserats som kollektiv gentemot allmänheten, ”blodtörstiga varghatare”. Jag uppfattar detta som djupt orättvist, när jägareförbundet faktiskt stött ett för jägarkåren kontroversiellt program, som ligger nära det nuvarande och bättre uppfyller de politiska intentionerna och de avtal Sverige skrivit på än vad naturvårdsverket lyckats med (bredare geografiskt spridning är viktigare än högt antal på en liten del av arealen). Detta bidrar till oansvarigt fyrkantiga reaktioner, överdriven stingslighet och myndighetsmisstro. Det känns ovist handlat av naturvårdsverket att utnyttja sitt politiska handlingsutrymme, så att centern och jägareförbundet inte kan visa på några framgångar i vargfrågan, ”någon belöning” för att de stött varg, trots att de i praktiken bara fått ovett för det.

Den allra största skadan vargen gör är att förtroendet för det demokratiska systemet. Respekten för demokratiska beslut i laga ordning undergrävs. Ett beslut med bred parlamentarisk majoritet för ett beslut som gav stor flexibilitet för ändring 2013 skall respekteras. Den naturliga vägen att påverka politiken 2011 skall vara att hoppas på ändring 2013 och framåt. Det skall inte löna sig för ett intresse som ideell naturvård att söka gå förbi detta förfarande. Annars uppmuntras anarki, som smittar av sig på mycket annat.

Acceptansrelaterat

Det blir inte bra om oönskade vargar påtrycks uppifrån i ett antal som bygger på diffusa motiv som de berörda varken förstår eller har förståelse för. Det var svårt nog att få en kompromiss som LRF och jägareförbundet accepterar för några år sedan, om naturvårdsverket nu pressar det långt hårdare får det konsekvenser, som smittar av sig på andra ärenden. Om naturvårdsverket inte kan förklara fortsatt okontrollerad vargökning med tydligare ordalag än att det är riksdagsbeslut på att det skall finnas vargar i Sverige, så kommer det att leda till sämre relationer med både naturvårdsverk och länsstyrelser. Jakt och mulbete är viktiga inslag i förvaltningen av svensk natur, ovisa beslut kan leda till att denna del av naturförvaltningen blir svårare att hantera.

Vargen är nog den största förloraren på den minskning av acceptans som vargförvaltningen de sista åren inneburit.

Statsmakternas synpunkter redovisades på ett klart sätt vid KSLA 3 oktober, naturvårdsverket borde lyssna. Det är ovist att hela tiden låta oron att EU inte skall vara nöjda vara det allt överskuggande argumentet. EU verkar inte agera klokt, så man bör inte ta förgivet att EU-tjänstemännens förslag är visa. Låt sedan Lena Ek ta problemet att förklara för EU om naturvårdsverket befarar att det blir svårt med det visa beslut naturvårdsverket fattat men tror EU kan ha invändningar mot. Dessutom bidrar det till att minska förtroendet för EU om naturvårdsverket motiverar beslut genom att hänvisa till antydningar från EUs tjänstemän. Naturvårdsverket tycks ännu inte lyckats förverkliga andan i regeringens politiska intentioner. Vargfrågan ökar avståndet mellan politiska intentioner och hur de realiseras, vilket inte heller är bra för trovärdigheten.

Jag tror inte det gagnar bevarandet av tigrar, när Sverige inte förmår föra en långsiktig politik med utsikt att öka acceptansen för bevarandet av vargar. Istället riskerar Sverige att bli ett varnande exempel på hur rovdjurspolitik inte skall bedrivas.

Kanske det istället kan vara en idé som kan öka det internationella förtroendet för Sveriges rovdjursförvaltningskompetens om Sverige kreativt kan visa hur man genom bättre kvalitativ förvaltning klarar målet om uthållighet med lägre kvantitet? Färre men bättre vargar? Jakt kan användas så det omedelbart blir färre vargar med högre kvalitet.

Dålig påtvingad vargpolitik kommer sannolikt att smitta av sig på många andra frågor, rovdjurspolitiken, integrationen med EU. Politiker blir försiktigare med att ingå avtal om för att värna biodiversiteten eller lyssna på andra miljövårdssynpunkter från naturvårdsverket även om det förefaller vackert och ”ofarligt”.

Om jakt ses som ett verktyg för vargförvaltning som kan sänka inaveln, fyller jakten ett mål alla kan enas om och jakt kan bli något som förenar och inte splittrar.

Om varg istället vore mineralutvinning, som det förelåg en ansökan om ökning av utvinningsvolymen, skulle underlaget för att öka omfattningen befinnas så bristfälligt, så naturvårdsverket rimligen borde avslå förslaget.

Statsmakternas vargpolitiska löften har inte hållits

Det största problemet med varg är den låga acceptansen. För att höja acceptansen är trovärdighet, förtroende, pålitlighet för myndigheter och statsmakter, långsiktigheten i beslut, objektivitet, transparens viktiga faktorer. Det är också viktigt att de som berörs negativt av varg känner att myndigheterna arbetar för dem när det går och har förtroende för dem. Minskad trovärdighet för vargpolitik medför minskad trovärdighet för naturvårdsverk och länsstyrelser. Att vargantalet står under statsmakternas kontroll på ett förtroendeskapande sätt är viktig. Hur är det med trovärdigheten för vargpolitiken? Inte så bra! Vissa modifieringar har gjorts- som om den beslutade vargpolitiken i övrigt hade följts – rimligen borde höjt acceptansen, och nog faktiskt reducerat vargantalet i några fall, men förtroende för utvecklingen av vargarnas numerär och skyddsåtgärder i stort är viktigare. Riksdagen fattade med bred majoritet och passivt stöd hos de grupper som var mest berörda av vargarna ett beslut med innebörd att det skulle finnas högst 210 vargar vid utgången av 2012, det skulle vara vargjakt åtminstone tom 2012 och underförstått därefter. Dessa båda löften har brutits. Istället lovade regeringen vargjakt 2013 och utvidgad skyddsjakt detta skulle ersätta den inställda vargjakten. Den utvidgade skyddsjakten har hittills bara resulterat i 7 fällda vargar, så löftet uppfattas nog nu som en lögn. Detta är orättvist eftersom den utvidgade skyddsjakten är långsiktig och nog kommer att resultera i både fler fällda vargar och smidigare administration, när EUs kritiska övervakning att vargar inte skjuts till höger och vänster upphört. Men som acceptansgrundande löfte räknas det nu som lögn. Den långsiktiga vargförvaltningen skulle bestämmas 2012, för att få underlag gjordes en rovdjursutredning, vars förslag innebär vargjakt 2013 (genetisk förstärkning skulle gå före antalshöjning). Visserligen är rovdjursutredningen inte ett löfte, men om man inte beaktar förslaget ens de första månaderna efter att den nya vargpolitiken borde trätt i kraft men ännu inte utformats, så blir det ändå likvärdigt med en lögn. De senaste besluten togs med full kännedom om betydelse av habitatdirektivet och EUs synpunkter. Om dessa löften nu sätts ur kraft visar det att tolkningen av EUs direktiv är så godtycklig och svårförutsebar, så att varken regeringen eller rovdjursutredaren (en före detta generaldirektör för naturvårdsverket), som båda har full tillgång till landets bästa expertis, kan förutse vad habitatdirektivet kan komma att kräva. Uppenbarligen finns ett starkt subjektivt inslag. Om vargjakt 2013 nu ställs in – trots de stora konsekvenserna – för att en oidentifierad representant för EU på ett odokumenterat sätt sägs ha rynkat på näsan? Eller för att naturvårdsverket fruktar att ärendet kommer att prövas av EU-domstolen annars – hur kommer det att påverka trovärdigheten för framtida vargpolitiska beslut? Samtliga fem besluten/löftena verkar ha brutits. Regering/Riksdag och det utredningsmaskineri som står till dess förfogande tycks sakna förmåga att lova/besluta/komma fram till något trovärdigt om vargar som gäller fortfarande om några år. Vilket skäl finns det att naturvårdsverket skall göra bättre underbyggda bedömningar, de är ju bara en delmängd av den kompetens statsmakterna förfogar över. Vilka konsekvenser kommer detta att få för trovärdigheten av nya beslut/löften? Kommer detta att påverka den framtida trovärdigheten, pålitligheten och förtroendet för naturvårdsverk och länsstyrelser? Kommer detta att påverka acceptansen för varg? Hur påverkas möjligheterna för samexistens av varg och människa? Intressanta frågor, naturvårdsverket borde uttala sin uppfattning.

Skademinimering

Sista chansen att skademinimera och att få EUs inblandning att framstå som en mindre fluktuation i en i övrigt framgångsrik politik är att – som en inledning av en ny långsiktig vargpolitik – det blir vargjakt 2013. Därigenom blir det bara ett mindre kontinuitetsbrott mot den vargpolitik som gällt decennier, statsmakternas pålitlighet i vargfrågor undermineras inte ytterligare och bristerna på förutsebarhet i vad EU-direktivet påstås fordra blir mindre iögonfallande (detta ligger i EUs intresse också).

Hur ingående beredning och diskussion inom naturvårdsverket har redan förekommit vilka långsiktiga effekter inställd vargjakt 2013 skulle kunna få för svensk vargpolitik och de berörda på olika sätt?

Naturvårdsverket borde i samband med beslutet om referensantal för GYBS göra en bedömning om vargjakt 2013 kan genomföras. Om svaret blir tveklöst ja, kanske det räcker med att konstatera det. Om det ter sig möjligt det inte blir vargjakt 2013, så bör naturvårdsverket också göra en konsekvensanalys hur denna inställda vargjakt 2013 kan förväntas påverka. Det rör sig om frågor som de berördas förtroende för vargförvaltning, naturvårdsverk och länsstyrelser, trovärdigheten av kommande vargpolitiska beslut, acceptansen för varg, hur behandlingen av vargfrågan kan smitta av på andra frågor, inställningen till EU etc.

Naturvårdsverket, som har goda kontakter med EU och säger sig veta vad EU vill, borde använda dessa goda kontakter till att klargöra hur destruktivt EUs agerande mot Sverige och dess statsmakter är. Jag uppfattar det som EU är på gränsen till vad som överfört till svenska förhållanden borde kallas myndighetsmissbruk och ministerstyre, och att toleransen för detta är för stor.

Det är viktigt att naturvårdsverket ser till att det dokument EU hotar att gå till domstol med om EU inte får det, kommer fram i tid före vargjakten! Annars kanske vargjakten missas på grund av naturvårdsverkets långsamma behandling av ärendet. Då blir det enbart naturvårdsverket som ter sig som orsak till den inställda jakten 2013 och orsakar att regeringen åter framstår som löftesbrytare. Kanske det blir en försenad vargjakt under parningstid och dräktighet, men om orsaken är naturvårdsverkets långa handläggning blir väl det inget problem.

Genetikens roll

Den svenska nationen, älgjakten, midsommarfirandet eller livet på landet går inte under om det blir 700 vargar. En del oro som uttryckts är starkt överdriven. Men fler vargar leder till uppenbara olägenheter, konfliker, irritationer och kostnader. Problem och kostnader hamnar inte huvudsakligen på statsbudgeten (skattebetalarna) även om staten bidrar med ganska stora belopp är det till stor del problem som inte går att lösa med statliga bidrag. För enskilda individer kan konsekvenserna bli stora. För jägarkategorin är förlusten och olägenheten stor och kompensationsviljan från samhället mycket låg. Acceptansen för varg är så låg och upplevelsen av vargen som ett problem så stor att även den del som är överdriven måste hanteras på ett effektivt sätt. Den förda politiken (eller snarare frånvaro av politik) bidrar till att provocera fram antivargpropaganda. Det måste finnas en mycket god motivation för många fler vargar än 2010 (som var politiskt förankrat) och argumenten skall gå att föra fram på ett trovärdigt sätt av de som skall förklara. Vargens akuta genetiska behov är inte ett tillräckligt bra motiv (i mina ögon snarare ett oärligt motiv) för snabbast möjliga ökning till ett högt antal och att förhindra jakten 2013, så hitta på något annat motiv!!!!!!

Ur genetisk synpunkt så får jakt 2013 med ett viktigt delmål att styrka genetiken rimligen en (måttlig) positiv genetisk effekt! Jag föreslår att ni tar mitt ord på det, i avvaktan på att andra också räknar på hur det skall genomföras och vad den kvantitativa genetiska effekten blir. Den speciella jakten 2013 kan riktas mot särskilt inavlade revir eller på ett ändå mer sofistikerat sätt, vilket förstärker den genetiska effekten per skjuten varg. Detta gör jakten 2013 enklare att motivera för EU. Enligt förversionen av förvaltningsplanen skulle överväganden om detta göras 2012. Årtalet har tagits bort, men det är ju lätt att sätta dit igen, Anmärkning tillagd 121014: det stod faktiskt att det skulle göras 2012 i förvaltningsplanen, men uppgiften 2012 har strukits från just det ställe jag citerat i mitt yttrande om den preliminära förvaltningsplanen vilket är förklaringen till mitt misstag, ursäkta, d.v.s. jakten 2013 kan utföras som naturvårdsverket hade i tankarna. Det har funnits åratal för naturvårdsverket att ta initiativ att få andra att räkna på det – om det nu inte skett – och vad jag förstår är det också Linda Laikre’s, Nils Ryman´s, Gunnar Glöersen’s och Lars Furuhagen’s åsikt, om naturvårdsverket nu inte litar på mig. Vad jag förstår delar andra kunniga min uppfattning så långt att vargarnas genetiska status inte försämrats av jakterna 2010-2011, så det är ingen risk att jakten fördröjer eller försvårar att nå gynnsam bevarandestatus om den nu mot förmodan inte skulle förbättra, vilket ”vi genetiker” alltså tror. Det är svårförståeligt varför det finns en så stor motvilja mot jakt hos naturvårdsverket och EU, så att man inte tror på genetiker rörande jakt, trots att det visas så stor tillit för genetiska argument i andra varggenetiska sammanhang!!! Genomförs inte jakt (eller invandrargulingen lyckas få valpar 2013, vilket den s.k. ”genetiska förstärkningen” stoppade 2012, eller 2008 års migrantvargar sänker inaveln under längre tid än jag tror, om effekten inte förstärks av jakt), så ökar inaveln 2012-2013 i strid mot vad alla påstår är högsta prioritet!! Inte ens lyckade valpflytt 2013 kan stoppa detta! En i praktiken irreversibel ökning av vargstammen nu, ökar problemen att pressa ned inaveln senare. Jag karaktäriser det jag anar om naturvårdsverket avsikter om vargpolitik som dåligt ur genetisk synpunkt och det känns motbjudande att naturvårdsverket marknadsför den politik jag anar med att genetisk förstärkning är viktigt. Det känns udda om naturvårdsverket använder motivet genetisk förstärkning till att förhindra att den spontana invandring som redan faktiskt skett utnyttjas maximalt. Det känns udda att naturvårdsverket använder sitt misslyckande hittills med valpflytt och vargflytt som motiv emot jakt istället för att vinkla det positivt – lyckad valpflytt kan efter några år användas som motiv för en intensivare jakt. Det känns udda att naturvårdsverket – genom att använda genetisk förstärkning som ett motiv att förhindra jakt – ställer sig bakom ett vargförvaltningsprogram, som kommer att fordra fler valpflytt under längre tid än som vore nödvändigt. Upplägget kanske minskar trovärdigheten för naturvårdsverkets engagemang för genetisk förstärkning.

Varggenetik har blivit ett fult ord!

Myndigheternas policy sedan EU började intressera sig för svensk vargjakt har gjort genetik till ett skällsord och synonym med en påtryckt oönskad ökning av vargstammen. Genetiker har framfört behovet av enorma vargantal. Detta var teoretiskt motiverat, men framfört av genetiker utan insikt att det inte är ett akut behov och att det troligen kan lösas utan fler svenska vargar. Detta har gjort mycket skada för acceptansen och trovärdigheten av genetik redan före 2010 och verkar fortfarande i acceptansnedsättande riktning. Den sjätte invandraren, som toppar rankinglistan av genetiskt värdefulla vargar, ”hälsades välkommen” av ett symboliskt vargdrev! (Parantes: lustigt nog utvecklades detta till att företrädaren för det viktigaste vargmotståndarnästet blev den mest entusiastiska predikanten av mitt evangelium i vargsverige! Underliga äro ödets vägar!). Genetisk förstärkning innebär fler påtryckta icke önskvärda vargar, ytterligare stenar i vägen mot att bli av med ”ohyran”. Nu används åter genetisk förstärkning som motiv för fler vargar, EU vill att den genetiska förstärkningen skall komma igång innan jakt tillåts, vilket ytterligare minskar acceptansen hos många redan misstrogna. Invandrarvargar misstänkliggörs vara hundbastarder. Som genetiker uttrycker jag mitt ogillande för en vargpolitik som bringar såväl genetik som genetisk förstärkning i vanrykte!!!!! Detta försvårar arbetet med genetisk förstärkning, t ex kommer inte många markägare godkänna valpflytt utan en mycket stor ekonomisk kompensation. Det är förresten dags för naturvårdsverket bestämmer formerna för detta. Ingen mur är så hög så inte en åsna lastad med guld kan ta sig över, men det gäller att reglera de närmare formerna för hur detta skall tillämpas. Det är också dags att be regeringen att undanröja de legala hindren för utplantering utan markägarens medgivande. Genetik”hat” uttryckt som ett kraftigt motstånd (obstruktion) ”på fältet” mot det genetiska förstärkningsprogrammet har gjort att antalet tänkbara utsläppsplatser blev långt lägre än eftersträvat! De statskontrollerade länsstyrelserna förmår inte hantera detta! Den finns starka acceptansbetingade motiv mot att genomföra den genetiska förstärkningen i en situation där vargstammen ökar okontrollerat i strid mot statsmakternas löften. Om genetisk förstärkning istället bedrevs, så det fanns en uppenbar och direkt koppling till färre vargar, skulle acceptansen för valpflytt öka. Det är genetiskt mycket önskvärt att genetisk förstärkning genomförs i en era när jakt tillåts och vargantalet inte ökar, som det var planerat. Tidsfönstret för när det kan göras trovärdigt att valpflytt så småningom leder till färre vargar har passerat sitt bäst före datum. Det finns dessutom starka rent genetiska skäl att hålla vargstammen låg tills den genetiska förstärkningen genomförts.

Dag’s recept för genetiskt och politiskt smaklig varg

Enligt min och många andras slutsatser är frågan om vargantal i Sverige till stor del ett politiskt avgörande, men det finns naturvetenskapliga skäl att referenspopulationen inte bör vara för liten. Den demografiska MVP-analysen är naturvetenskaplig och ger som jag tolkar den 50 med måttliga troliga katastrofer som dokumenterats hos varg. Det finns andra naturvetenskapliga skäl inklusive sällsynta stora katastrofer, som kanske är osannolika för specifikt varg, som jag uppfattar som huvudsakligen naturvetenskapliga grundade skäl att inte välja referenspopulation under 125 (+25 i Norge). Härutöver är det huvudsakligen frågan om subjektivt tyckande, dvs. ”politiska” beslut. Regeringen har anförtrott dessa ”halvpolitiska” beslut till naturvårdsverket och visat förtroende för naturvårdsverkets vetenskapliga och sociala/politiska kompetens. Förvaltningsmålet kan läggas en bit högre, det finns naturvetenskapliga skäl för det också och inavelssänkning bör läggas inom förvaltningsmålet och inte referenspopulationen. D.v.s. inaveln definieras som en del EU inte kan lägga sig i utanför GYBS. Min vision är omkring 200 (+ dem i Norge), som fungerat som etappmål sedan början av 1990, och som har stor politisk acceptans. Förslaget finns mer detaljerat på Newsmill. Det kan ses som en förlängning av hittills gällande politik, men taket är ersatt av en botten enligt riksdagsbeslut. Det är nästan som etappmålet, och det politiskt allra enklaste är att göra om etappmålet till ett förvaltningsmål. Förslaget kan påräkna stöd av jägareförbundet som lagt ett liknande förslag men från helt andra utgångspunkter! Som genetikprofessor lägger jag fram mitt förslag för att det medger reduktion av inaveln på ett kostnadseffektivt sätt (jag är inte jägarkramare eller centerpartist, att jag talar för jakt är för att den minskar inaveln, på samma sätt som jag tror det går att få bättre skogar med urval som verktyg). När inaveln reducerats om något drygt decennium uppträder en ny situation där reduktion av inavel inte längre har högsta prioritet och där populationen som del i en internationell metapopulation blir aktuellare att utveckla. Då kan man ompröva GYBS, men mitt stalltips är att det inte kommer att behövas. Skandulv har börjat räkna på effekten av selektiv jakt och populationsstorlek, men jag har inte noterat några resultat ännu. Rovdjursutredningen föreslog mer än dubbelt så många vargar, men färre vargar kan motiveras med användning av motiv rovdjursutredningen inte beaktat. Rovdjursutredningen har rekommenderat att inaveln sänks före vargantalet ökar (det stöder jag). Att selektiv jakt har en potential att sänka inaveln beaktades inte. En sårbarhetsanalys av den inavlade skandinaviska vargstammen har utförts och det har visats att hundra inavlade vargar räcker för att garantera överlevnad i 100 år. Jag har utfört analyser som visar att trolig invandring mer än väl räcker till för att inaveln inte skall öka under hundra år, så den oro som naturvårdsverket reste angående konsekvenserna av att genetiken inte beaktats verkar obefogad. Analyserna och annat material jag för fram här presenterades för huvuddelen av vargetablissemanget för tre månader sedan och väckte inga frågor eller protester, varken då eller senare. Det finns skäl att referenspopulationen bör ha något fler än 100 vargar som jag diskuterar bl a på min web. Huvudskälet att rovdjursutredningen och många andra genetiker kom till ett högre antal var att man ville identifiera en internationell ”metapopulation” eller tar upp problem som kan lösas med en metapopulation. Detta tycker jag bör anstå till man vet mer om hur denna ”metapopulation” kan se ut och tills inaveln har sänkts. Jag tror den geografiska utsträckningen av ”metapopulationen” kan göras väsentligt större än vad som föreslagits och då kan Sveriges bidrag sättas lägre. Förmodligen kan ett inslag av valpflytt lösa allvarlig fragmentering i framtiden, då är det dumt att blåsa upp vargstammen nu i övertygelse att valpflytt aldrig kommer att kunna komplettera naturen. Om fem år kanske naturvårdsverket fått valpflyttekniken att fungera så väl att den kan överbrygga hur stora sträckor som helst och tiotusentals vargar kan kopplas ihop genetiskt med den svenska vargstammen, varför då redan nu inteckna ett möjligt totalfiasko med valpflytten? Detta bör utredas väsentligt bättre och använder man det nu som ett motiv för att snabbt blåsa upp den svenska vargstammen blir Sveriges bidrag per varg till ”metapopulationen” av avsevärt sämre genetisk kvalité. ”Metapopulationen” brådskar inte. Rovdjursutredningen anser migrationen inte är tillräcklig, jag anser migrationen uppfyller rovdjursriktlinjernas kvantitativa krav. Det borde motiveras varför de svenska kraven ställs högre än EUs! Dessutom är migrationen effektivare än rovdjursutredningen antar. Rovdjursutredningen blandar ihop migrationen per år med migrationen per generation. Den menar rätt, fast skriver fel. Men detta minskar trovärdigheten av texten i frågor som har bäring på vargmigration. En kunnig läsare på detta område av den förberedande texten borde uppmärksammat det.

Hängslen, livrem och bror Duktig
GYBS skall inte tolkas som bortom rimligt tvivel eller 99 % konfidens eller normer för risker i arbetslivet eller worst case scenario. En risk för utdöende 10 % på hundra år accepteras, sedan vikingatiden skulle största delen av linjerna dött ut. Måste man ta det allvarligt med den låga migrationen och till fullo inteckna att den initierade valpflytten slutar i ett totalt fiasko? Troliga risker kan man ha högre säkerhet, men mer spekulativa risker måste te sig rimligt troliga. Chansen är väl 50 % att den låga migrationen är permanent löst om fem år, då kan törs man kanske utgå från att det är löst om 5 år vid beslut om referenspopulation, fast jag anser att dagens migration är tillräcklig ur GYBS synpunkt. Man kan inteckna effekt av overifierade, men på teoretisk grund helt säkra slutsatser, som att selektiv jakt har potential att utnyttja migration bättre och därigenom sänka inaveln, och att migration får bättre genomslag i en mindre population. Utsagan behöver inte vara tillnärmelsevis säker för att tillämpas. Det är osannolikt det skulle leda till populationsutdöende om det mot förmodan var fel, och felet skulle förmodligen upptäckas långt innan utdöendet. I just detta fall inom ett år, när Grimsö tänkt mer på det.

Med varg bör man ligga nära gränsen 1) acceptansproblemen, trovärdighetsproblemen och olägenheterna är mycket stora 2) vargen klarar sig i nästan alla miljöer 3) utbredningsområdet är stort och inte fragmenterat 4) vargen är inte globalt hotad, inte ens i Nordeuropa 5) det finns gott om mat och vid nuvarande antal utrymme 6) vargen skulle förmodligen kommer igen av sig själv efter ”utdöendet”, den förblir inte utdöd och har egentligen aldrig varit utdöd sedan istiden om man har sekelupplösning. Man behöver inte både hängslen och livrem för varg. Val av riskfilosofi är ett avgörande politiskt beslut, som maskeras till naturvetenskap i GYBS beslutet.

Uppfattning om varg(forskar)etablissemanget

Som genetikprofessor med intresse för vargfrågor tycker jag efterfrågan på dialog med mig från vargetablissemanget varit förvånansvärt lågt. Jag tycker attityden är direkt problematisk hos vargforskare och funderar om det kan bero på brister i SLUs forskarutbildning, men kom fram till att det är ytterligare ett exempel på vargens skadeverkningar. Man bör nog inte förvänta sig att just vargforskare beter sig som forskare i ämnen, som är mindre extremt kontroversiella. (Olof Liberg har gjort rimliga ansträngningar. Bl. a. var det dialog vid MVP. Så det är inte kritik mot honom personligen. Jag har liknande synpunkter på myndighetspersoner, men där har jag större förståelse att det kan vara känsligt med kontakter utanför tjänstevägen. Men nog tycker jag som genetikprofessor det känns konstigt att leva i en miljö där vägen att få en kommentar från en representant från naturvårdsverket på mitt påstående att det är bra för genetiken med få vargar är att dissidentjägare skriver en debattartikel ”XX ljuger” och får ett svar på den. Inte heller ansvarig minister eller EU-kommissionären reagerar på vargbrev. Kanske även detta är ett symptom på vargskada eller vargskräck?

Naturvårdverket sabbade chansen till ett snabbt och hyggligt motiverat beslut med ett måttligt referensvärde och undergräver trovärdigheten av Sveriges regering

Jag uppfattar behandlingen av MVP som närmast konfrontationspolitik av naturvårdsverket kombinerat med likgiltighet för frågor som vargpolitiken och vargförvaltningens acceptans, trovärdighet, pålitlighet och om naturvårdsverket lever upp till regeringens förtroende. Det framstår som troligt att naturvårdsverket avser att fatta beslut som förhindrar jakt 2013. Men att beslutet uppskjuts och uttalanden om vad det kommer att innebära för jakten kommer ut, kanske är det en försöksballong, en diskret inbjudan till reaktioner? Så jag kastar mig över tangerna och reagerar. Naturvårdsverket såg inte när MVP kom möjligheten att snabbt och diskret göra något politiskt vist. Genom vad som förefaller vara en ryggmärgsreflex fördärvar naturvårdsverket möjligheten. Det skrivs till regeringen hur missvisande MVP är, särskilt när genetiken och dess stora olösta problem (eller om det nu är populationsgenetiken) lämnats därhän. Naturvårdsverket framhäver att detta är bara ett första steg, därutöver måste de genetiska effekterna analyseras. Detta är en missuppfattning, det finns mängder med faktorer som måste beaktas utöver ytterligare genetiska. Ekologiska t ex? Alla dessa faktorer har diskuterats under lång tid så det är svårt att förstå behovet av ytterligare diskussioner/utvärderingar om just de genetiska effekterna. Utöver förstås de frågor jag, som bara hållit på med varggenetik några år, identifierat som obeaktade eller otillfredsställande beaktade i det beslutsunderlag jag sett hittills. Det antyds att EUs direktiv framtvingar en multiplikation med en insinuerat mycket stor faktor, vilket misskrediterar regeringen, som skrev ett uppdrag med formuleringar från regelverket, som antyder att faktorn 1 faktiskt kan vara ett alternativ. Jag tycker naturvårdsverket misstolkar innebörden i att lämplig GYBS nästa alltid blir större, det hade varit hederligare att fundera över och förklara varför än bara skylla på någon lagtext. Dessutom fördröjdes GYBS arbetet, förmodligen för att grunna vad andra forskare säger om att genetiken utlämnats. Det blir troligen produktion av nya dokument/föredragningar med sammanfattning av information, som säkert till största delen redan står på naturvårdsverkets bokhylla. När naturvårdsverket skall beskriva styrkor och begränsningar av MVPn, så står inte en enda styrka utan bara begränsningar. Jag anar en naiv entusiasm inför utsikten att regeringen kommer att framstå som opålitlig lögnare, när den kom med sitt förhastade löfte om vargjakt 2013. Jag gissar det orsakar problem med trovärdigheten när naturvårdsverket skall gå ut och försvara hur oerhört lite naturvårdsverket tycker MVP säger om vargstammens långsiktiga uthållighet, dvs att den klarar av det mesta de första hundra åren är inte intressant information jämfört med en massa annan som jag tror jag kommer att tycka är mindre intressant. Jag tycker naturvårdsverkets beskrivning av MVPs begränsningar gör troligt att inslaget är stort av subjektiva politiska värderingar även i GYBS. Blir spännande att se hur naturverket eller den beställda forskarrapporten har hanterat/bemött/refererat min analys, med slutsatsen att det troligen inte har nämnvärd betydelse för MVP att de stora olösta genetiska problemen inte beaktats. Om någon som får detta dokument har svaret så uppskattar jag en kopia.

Naturvårdsverket borde anstränga sig för att producera en vis lösning vilket inte behöver vara identiskt med vad naturvårdsverket tror är bevarandejuridiskt optimalt, men däremot blir lättare att försvara på enkel svenska utan att skylla på andra, och inte får vargpolitik att framstå som opålitlig och oförutsägbar. Vargens ställning som något det finns ovanligt liten anledning för medborgarna att tro på vad regering och riksdag kan kläcka ur sig bör inte stärkas. Jag tycker som genetikprofessor att naturvårdsverket missbrukar genetiken. För MVP ger ett rimligt beaktande av genetikens nuvarande och framtida inverkan inte någon stor effekt på den annars demografiska MVP, inte ens om migrationen blev lägre än den varit sista decenniet. Det är uppenbart för mig – som genetikprofessor – att det är en myt och en vandringssägen att den svenska vargstammen är allvarligt hotad av den höga inaveln och låga invandringen på rimligt lång sikt. Visionen av den gravt invalidiserade vargstammens tragiska framtidsutsikter – på gränsen till djurplågeri att hålla en så undermålig viltstam – borde naturvårdsverket inse att det var dags att modifiera. Måttligt oroande obduktionsprotokoll; den höga andelen F1or; etc. etc. och senast sårbarhetsanalysens demonstration av att vargen är fertil och vital trots sitt handikapp. Det var länge sedan den svenska vargstammen var så lite belastad av inavel som idag. Trots detta drogs uppmärksamheten till just de genetiska farhågorna av naturvårdsverkets representant vid KSLA mötet 3 oktober. Analogt till att det förekommer en överdriven demonisering av vargen borde inte dess inavelsläge idag demoniseras. Som genetikprofessor med intresse för praktiska tillämpningar känns det som att naturvårdsverket vanhelgar den genetiska vetenskapen, om man självsäkert framhärdar i att vargstammen snarast möjligt måste blåsas upp till 500 – kanske tusentals – inavlade vargar med ursäkten att det förmodas förbättra genetiken på lång sikt. Naturvårdsverket borde agera så att respekten för genetik vid vargtillämpningar rehabiliteras! Det är ett misstag i vargförvaltning att politiken för ensidigt fokuserar på vissa genetiska argument för att blåsa upp en stor genetiskt autonom (men inavlad) vargstam stolt svingande den svenska fanan. När det gäller genetiska argument för en mindre vargstam och selektiv jakt däremot, använder naturvårdsverket mindre uppskruvade formuleringar.

För att undvika missförstånd: Jag stöder som genetiker så mycket djurparksvalpflytt naturvårdsverket klarar de närmaste åren, bl a för att tekniken reducerar dålig kontakt med Finland och resten av meta-populationen till en icke-fråga. Vargförvaltningen skall bedrivas så att inaveln sjunker. Även för patienter som inte ligger på dödsbädden kan det finnas goda skäl att vidta hälsoförbättrande åtgärder. Jag stöder att – tills minst ytterligare en invandrad varg eller flyttad djurparksvalp gått i reproduktion – att minst en spontan invandrare tillåts stanna i renens året-runt betesmarker och föryngra sig där om den så finner lämpligt.

Möjlig hantering av EUs detaljerade krav

Naturvårdsverket bör vid kontakter med EU på alla nivåer understryka de stora svårigheter som EUs inblandning orsakat, framförallt om det är svårt att motivera med andra skäl än det formellt juridiska kravet på laglydnad i en fråga där åsikterna mellan Sverige och EU skiljer sig och inte legalt prövats i det instrument som skall pröva sådana organ. Kan regeringen inte sedan komma överens med EU så tycker jag Sveriges attityd då skall vara, att vill EU fortsätta att utöva ministerstyre, så föredrar Sverige att få tvisten prövad i EU domstolen, eftersom de problem det orsakar att tillmötesgå EU visat sig vara större och långt mer vittgående än förutsett. Jag tror inte på att EU är politiskt korkat så att det blir sanktioner före eventuell dom. Det har framförts att EU hotat med indragning av skyddsjakten på varg, men på mig verkar den typen av hot tillhöra en gången epok, och har Sverige väl gett upp försöket att finna en samförståndslösning, tror jag inte det är någon större risk att domen blir hårdare för att skyddsjakt bedrivs. Domen borde inte bli hård, eftersom Sverige kan visa att vargstammen inte skadades av jakten, det är bara det formella misstaget att inte fatta GYBS beslutet före jakten som Sverige borde kunna dömas för. Finner naturvårdsverket att vargen var GYBS redan vid jakterna 2010 och 2011 (vid närmare eftertanke) och skriver ett dokument om det, blir det trassligt att få Sverige dömt för jakterna. Lena Ek borde kunna hävda att Sveriges ståndpunkt är att diskussion med EU om det verkligen är GYBS borde kunna tas i samma veva som alla andra länders GYBS diskuteras hösten 2013. Det som skulle kunna få Sverige att acceptera EUs synpunkter är att EU förklarar sig inte komma att resa invändningar mot vargjakt 2013. I den anda som har skapats tror inte Sverige att förutsättningarna föreligger för en rättvis behandling symmetriskt med andra länder. Snarare befarar Sverige att EU kommer att använda Sverige som en murbräcka och exempel för de andra länderna. Finner naturvårdsverket att varg redan är över GYBS kommer acceptans och trovärdighet inte försämras ytterligare. Naturvårdsverket har förvärrat sitsen genom att aningslöst förstärka osäkerheterna som ligger i problematiken omkring MVP analysen, det är rimligt att naturvårdsverket gör en ansträngning för att motverka de ytterligare problem med trovärdigheten detta kommer att ge upphov till.

Eftersom man nu sett i vilken grad EUs inblandning försvårar och komplicerar en trovärdig vargpolitik, så tycker jag det bör påverka referenspopulationens storlek. EU påverkar referenspopulationen, men vad som ligger däröver i förvaltningspopulationen är under svensk kontroll. Så liten del av Sveriges vargar som möjligt skall läggas under EUs kontroll, strävan efter nationell kontroll är ett starkt argument för en låg referenspopulation! På pappret är det förståeligt om man vill att GYBS skall vara naturvetenskapligt grundat så att man kan hänvisa till vetenskapen. Formellt för inte en faktor som acceptans påverka GYBS. Detta är dubbelmoral men kanske en nödvändig dubbelmoral som man kan ha en pragmatisk syn på. I realiteten bör centrala frågor som acceptans och trovärdighet påverka GYBS även om det kan vara bra senare att det inte direkt erkänns. Trovärdighet och acceptans blir viktigare ju större GYBS är i förhållande till MVP. MVP har en logik, alla förstår att vargstammen inte bör vara så liten så att chansen att den dör ut ”av slumskäl” blir stor. Det är enkelt att hantera att det finns EN för ändamålet direkt framtagen forskarrapport med ett enkelt värde MVP=100. Den är diskuterad och vänd på. Det blir allt viktigare att ha goda motiv ju högre ovanför MVP man kommer. Inslaget av ”politiska” subjektiva val blir större (såsom vilken forskare man lyssnar på, vilka kritiska röster man väljer att lyssnar på, hur lång tidshorisonten skall vara, är det gener eller vargar som inte skall dö ut, i vilken grad man skall räkna med eller fullständigt bortse från framtida innovationer) samtidigt som beslutet blir mindre transparent. Det finns absolut ingen tid till ytterligare diskussion om de presentationer som ligger till underlag för avvikelser från MVP vilket i sig kommer att vara en ständig källa till kritik, som blir svårare att hantera ju högre ovanför MVP GYBS läggs.  Misstänksamheten blir högre och trovärdigheten lägre och det påverkar mycket och långsiktigt om man fattar dessa ”halvpolitiska” beslut så att de blir svårare att förstå och förklara och inte heller varit föremål för en öppen diskussion som MVP faktiskt varit. De skall gå att försvara även för länsstyrelsetjänstemän. Förtroendet för vargförvaltningen är redan lågt och fallande. Så fatta ett vist beslut!!

Sverige och lojaliteten mot fosterlandet

Jag tänker gärna på mig själv som världsmedborgare. Lojaliten mot mänskligheten och jordklotet nu och i framtiden känns viktigare än lojaliten mot den svenska staten. Men många (inklusive statstjänstemän) verkar direkt förtjusta i att få Sverige anklagat av EU och gärna dömt och gärna ställt under förmyndarskap i vargfrågan. Brottet är inte uppenbart svårt och omoraliskt annat än i formell betydelse. Sverige har gjort ekvivalenten till att inte inse att man skall sända in självdeklarationen före en viss tidpunkt. Men att Sverige haft en långsiktig plan där det ingick inlämnande av självdeklaration med några års fördröjning borde betraktas som en kraftigt förmildrande omständighet. När konsekvenserna blir så stora och förödmjukande för Sveriges regering och riksdag, känns ageranden för att initiera och förlänga EUs inblandning direkt motbjudande. Vissa ser för mycket och för kortsynt till partsintressen och för lite till det nationella intresset av en väl fungerande rimligt demokratisk svensk statsapparat. Även om det inte är avgörande känner jag nog ett sting av patriotism att försvara riksdag och regering.

Några motiv att skriva

Jag misstänker att naturvårdsverket inte tagit fram ett tillfredställande beslutsunderlag för de frågor jag diskuterade före sommaren, sedan den kontakt som fanns då. Några utspel från naturvårdsverket skulle kunna tolkas som försöksballonger och därmed invit till synpunkter, så jag kastade mig över tangenterna. Jag vill höja upplösningsnivån på några av dessa punkter i avsaknad av annat material. Jag tackar Gunnar Glöersen vid jägareförbundet för inspiration att tänka och räkna på vargjaktens betydelse för inaveln. (Han nämnde att han diskuterat frågan med Olof Liberg också.) Personligen driver jag frågor som är viktiga för lägsta antal som att tillförsel får större effekt med jakt. Det skulle ju kunna vara så att jag har fel. Vad jag kan se avspeglas det dåligt i officiella dokument, men saken skall utredas i sinom tid. Argumenten kan bidra till att motivera jakt 2013, vilket har stor betydelse för framtida vargpolitiks nationella trovärdighet och acceptans vilket är en långt viktigare fråga än den försuttna chansen till inavelsreduktion som är måttlig.

Jag har tidigare fäst uppmärksamheten på mina synpunkter med ganska klent resultat, men efter att ha följt debatten 3 oktober så tror jag naturvårdsverket kommer fortsätta att skylla problem på genetikspöket, vilket jag vänder mig mot. Av departementsekreterarens synpunkter (som jag helt delar och framställdes på ett ganska klart sätt) tror jag det vore fel av naturvårdsverket att hänvisa till att man bara följer instruktioner från regeringen, om vad jag uppfattar som stenar läggs i vägen.

Jag har en vargweb. Ett kortare populärare bildspel med beröring till vargens inavel och dess betydelse för lämplig populationsstorlek på https://docs.google.com/presentation/d/1z28Wz5sJolEHT7y0DIlSt51xzAP7LAC-jUYzpXktpB0/present#slide=id.p  

Vem är jag?

Jag är pensionerad professor i Skogsgenetik. Jag började läsa in varg i samband med licensjakten 2010, här fanns problem jag hade kompetens för. Jag ser alltså vargdebatten med fräscha ögon samtidigt som jag följt den så länge att jag kan många aspekter. Det är intressant att vara medspelare i detta och jag har nu bestämt mig att sättet att få fram mina synpunkter är att spela en dissident roll. Jag har bl a använt insikten i den svenska vargdebatten som ett exempel i ett föredrag där jag beskriver civilisationens dåliga framtidsutsikter, eftersom vi är som vi är och växelverkar som vi gör och jag tror inte detta räcker inför kommande utmaningar. Vi ställer kraven på överlevnad lägre för civilisationen än för vargen http://www-genfys.slu.se/staff/dagl/Presentations/ViKlararDetInte120921.pptx Å andra sidan är detta nog ganska rimligt, eftersom det faktiskt finns starka skäl att tro att vargen klarar av de förändringar vi kan förvänta oss bättre än vi. Tidigare tänkte jag försöka hålla mig till vad jag kan, kvantitativ genetik, men det arbetet kändes för lite uppmärksammat och beaktat när jag inte gick över till politiska psykosociala aspekter, och jag har ju bättre insikt i vargpolitik som helhet nu och slutar att uppträda enbart som en professor, och vem vet kanske en utomstående ändå kan ha inflytande just genom att se med fräscha ögon, medan de flesta aktörer har stelnat i attityder under decennier och gått över från att kreativt ta ställning till att försvara sina positioner trots att de blivit mindre relevanta i en ny situation. Jag har visserligen också stelnat (eller bildat mig en uppfattning som vi säger), men det är alldeles nyligen.

Den här skrivelsen bidrar till minskat förtroende på kort sikt och jag skulle inte skrivit den om Naturvårdsverket fattat ett snabbt beslut enligt den första tidsramen, men hur skall man få en långsiktigare uthålligare politik om man bara beaktar irritationsnivån på kort sikt? Jag har medan jag utarbetat skrivelsen sänt den till några. Ingen har avrått från att sända den och tre har tyckt jag skall göra det. Två har kommit med synpunkter på utformingen som jag beaktat. Ingen har sagt att saker är på gång som skulle motivera att inte ta upp de problem jag gör.

Vad blir nästa större projekt? Om vargpolitiken förefaller fortsatt vanskött, så tänker jag mig två vargbrev till bla Reinfeld, det ena med tankar om EU och det andra med tankar om beslutskapacitet och dess förutsättningar att klara framtiden. Om det blir vargjakt 2013 så trappar jag nog ner och blir hovsammare. Men vi får väl se vad jag orkar och har lust till.

En version av den här skrivelsen ligger för närvarande på nätet på min ena vargblogg, det går att ställa frågor där eller kommentera till alla eller skriva till bara mig https://vargweb.wordpress.com/2011/10/01/brevnaturvardsverket/

Annonser

2 svar to “Naturvårdsverket brev oktober 121008”

  1. Anders Hermansson 15 oktober, 2012 den 21:23 #

    Tja, Dag, din långa skrivelse redovisar inom politik och myndigheter skabrösa förhållanden som jag till väsentliga delar kan hålla med om. Men på en punkt har du fel, eller rättare sagt din förhoppning är utan hopp. Allt hopp om en frilevande vargstam i Skandinavien släcktes en mörk, månlös natt den 19 september 1976. Då, och kanske tidigare, släpptes vargar eller varghundar bland annat i Gutulia. Utsättningen av varg, vargens levnadssätt och vargens spridande av parasiter som olika dvärgbandmaskar och sjukdomar som rabies gör att det finns INGEN väg, metod eller möjlighet för att få berörda i Skandinavien att acceptera frilevande varg. Vargen som frilevande art kommer åter att utrotas i Skandinavien – fullständigt utan minsta tvekan – och det finns inget som vare sig du, EU eller Sveriges riksdag kan göra åt det.

  2. DagL 22 oktober, 2012 den 19:16 #

    Länken till brevet går till Googles inloggningsmeny när jag inte är inloggad. Det länkas vidare från den ursprungliga adressen. Varför? Den skall vara delad med internet och jag har kollat det. Det är likadant på andra stället jag gör hänvisningen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: