Sveriges vargpolitik en faktor fyra sämre efter EUs inblanding

6 Dec

Kvantitativ jämförelse mellan Sveriges vargpolitik före och efter EUs inblandning 

De svenska statsmakterna (riksdag/regering) har drivit en vargpolitik, men EU har utövat påtryckningar, som framtingat påtryckningar av den svenska. Jag har jämfört två scenarior kvantitativt med mina tolkningar av vad Sveriges (före aug 2011) och EUs (Sveriges efter aug 2011) vargpolitik innebär. Jag har förenklat för att få jämförbart, lätta beräkningar och transparens. Sverige-scenariot slutar i en fördubblad vargstam med halverad inavel, dvs. ungefär vad Rovdjursutredningen (SOU 2011:37) föreslår och enligt utredningens förslag (sänk inaveln först och i ett andra steg höj antalet). I EU scenariot fördubblas vargantalet, men inaveln minskar bara med en åttondel, dvs minskningen är en fjärdedel av det svenska scenariot. Tyvärr verkar Sverige nu har bestämt sig för att följa EU-linjen, vilket inte gagnar någon.

Båda scenariorna startar förvintern 2012 med dagens status för den skandinaviska vargstammen. Detta sätts till 300 vargar. De är en fjärdedel så många ”effektivt” dvs. 75 (37 föräldrapar). Inavel (F= 0.28) är den nuvarande. En varggeneration är fem år. 2017 inplanteras effektivt 10 vargar. Det kan röra sig om 40 flyttade valpar, varav bara en fjärdedel mognar till reproduktiva föräldradjur. För enkelhetens skull antas alla vargflyttar genomförda samma år. Det tillkommer 1 reproduktiv invandrare vart femte år från öst (förra varggenerationen kom det två). Genetisk drift i små populationer beaktas.

I det svenska scenariot bortses från ändringarna i augusti 2011. Antalet hålls konstant till 2022 med huvudsakligen licensjakt. Licensjakt undviker invandrare, deras avkommor och familjer. Skyddsjakt på sådana individer sker mycket restriktivt. Licensjakt i kombination med tak gör de införda vargarna dubbelt så effektiva (skattning i Svensk jakt 2011(8):34). 2022 till 2027 fördubblas vargstammen, de sista fem åren finns det inte utrymme för licensjakt.

EU scenariot tillämpar bara skyddsjakt utan skydd för invandrarfamiljer och aldrig licensjakt. 2012 till 2017 före vargflytt fördubblas vargantalet och hålls konstant därefter.

Utfallet av de båda scenariorna jämförs 2027. Det finns då i båda scenariorna dubbelt så många vargar som idag (600 = 150 ”effektivt”). Omfattning och kostnad för vargflytt har varit lika stor. Invandringen är lika stor. Det enda som skiljer är inaveln. Den är 0.14 för det svenska scenariot och 0.24 för EU-scenariot. Inaveln har sjunkit nästan fyra gånger så mycket med det svenska scenariot från det initial värdet 0.28. De närmaste 15 åren blir vargskadorna och omfattningen av de skadebegränsande åtgärderna lägre med det svenska alternativet, (men å andra sidan får Sverige del av de ekologiska fördelarna med många vargar tidigare).

Det finns två väsentliga orsaker till att det svenska scenariot är bättre. Dels tillämpar Sverige licensjakt, som huvudsakligen riktar sig mot genetiskt olämpliga vargar, medan EU bara tillämpar skyddsjakt, då genetiskt värdefulla vargar skjuts i samma frekvens som andra. Dels ökar EU antalet vargar först och inför nya vargar för att minska inaveln därefter, medan Sverige inför nya vargar för att minska inaveln först och ökar antalet därefter. Varje orsak fördubblar inavelsminskningen i det Svenska alternativet jämfört med EUs, tillsammans ger de nästan en fyrdubbling.

EU tillåter inte licensjakt innan gynnsam bevarandestatus nåtts. I EU-scenariot nås aldrig gynnsam bevarandestatus, inaveln blir nämligen för hög.  Licensjakt kommer aldrig att kunna tillåtas om Sverige följer EUs recept. Det svenska scenariot uppnår inavel F=0.14 och 600 vargar 2027 (fördubblat vargantal med halverad inavel) vilket i scenariot betraktas som gynnsam bevarandestatus. Vargantalet i det svenska scenariot börjar inte stiga över det nuvarande förrän om ett decennium, 2022. Uppfattningen om huruvida det verkligen behövs fler vargar kan ändras innan dess.

Denna beräkning är naturligtvis approximativt och schematiskt. Jag hoppas Sverige låter skyddsjakten ge ett visst skydd åt genetiskt värdefulla vargar, trots att sådana hänsynstaganden egentligen inte får tas vid skyddsjakt och inte heller har nämnts i den diskussion som föregår beslut.

Beräkningarna är genomförda i ett artbetsark. Om någon i en kommentar till denna artikel ber mig att lägga ut detta så att det kan nås och användas från denna artikel för att klargöra hur jag räknat som ett ark i en annan arbetsbok, så gör jag det.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s