Föryngring av varg bland ren

14 Nov

Vad som skrivs i det här stycket är tillkommet efter 130110, resten är skrivet tidigare. Det verkar nu aktuellt med skyddsjakt. Jag tycker detta är alldeles för tidigt. Avgången hos renarna som är nära vargarna av vargattacker de sista månaderna bedöms till nägra promille. Samerna anger att 30% av alla renar förloras till rovdjur, 2-3% i månaden. Renarna nära vargarna är alltså ovanligt lite rovdjursangripna! Om det under vintern blir totalt 50 renar av 4000 som går förlorade av Junselevargarna, så är det ca 1% av de vargnära renarna, det har talats om 5% som en toleransnivå för rovdjurskador över hela Sverige, och detta är en extrem situation. Först de sista dagarna har en bra uppfattning om revirets gränser erhållits. Först efter att revirgränserna identifierats kan renarna hållas borta från reviret. Det tar tid att organisera flyttning av renar. Situationen är ovan, det tar tid att anpassa sig. Hanvargen har ännu inte märkts, vilket gör det svårare att veta var vargarna är för tillfället lokalt. Det bidrar att vargarna jagar fler renar att vargarna inte får vara ifred och äta klart på de renar som fällts. Det är inte i enlighet med regeringsuppdraget, och naturvårdsverket bryter mot regeringens politik för att få genetiskt bättre vargar. Tillräckliga erfarenheter av hantering av ren nära varg föreligger inte. Behovet av resurser minskar när situationen blir mer van och stabiliserad, för stor uppmärksamhet fästs nu vid kostnad och besvär, det primära skall vara skador på renar och rennäring. Det är värdefullt med erfarenheter och man får inte erfarenheter om man ger upp med detsamma för att det ter sig besvärligt och bekräftar vad man varnat för. Naturvårdsverket borde ha en viss motståndskraft mot de som tycker vargar är besvärliga. Att gå med på skyddsjakt skapar ett prejudikat – vargetablering i norra Sverige är uteslutet som metod att minska inaveln, hittills gällde detta bara i halva norra Sverige (de sk året runt markerna i väster). EU ärendet är fortfarande öppet och det väcker säkert EUs uppmärksamhet om dessa vargar skyddsjagas. Det blir nästan säkert fler vargar söder om renbetesland om Junselevargarna avlivas. Det är också underligt att naturvårdsverket inte agerar kraftfullare för att migrationsbehovet skall skötas med naturlig invandring, naturvårdsverket borde prioritera naturliga lösningar framför tekniska när så är möjligt.

En invandrarvarg har slagit sig ned och bildat revir med en hanvarg i norra Västernorrlands län. Det är (enligt Liberg) 80-90% chans det blir tillökning i familjen till sommaren. Naturvårdsverket och regeringen tänker inte acceptera skyddsjakt. Detta innebär självklart att det måste diskuteras vad som skall göras på kort och lång sikt för att minska konflikterna med rennäringen. Problemet med de förutsättningar som nu föreligger kan sägas vara unikt och det finns utrymme för kreativ ”brainstorming” diskussion snarare än att ligga kvar i de sedan länge uppgrävda skyddsgravarna. Problemet diskuterades mer allmännt av mig  i en tidigare bloggartikel. Här framförs en del synpunkter som ligger närmare det aktuella fallet som komplement till det äldre mer principiella. Fallet är unikt och behöver inte vara en inledning på en ny politik, vilket påpekats av en företrädare för alliansen. Följande unika faktorer går att peka på:

  1. Det svenska förslaget till förvaltningsplan granskas nu av EU-kommissionen som hotat att åtala Sverige vid EU domstolen. Man hoppades att EU skulle kunna släppa ärendet eftersom miljöminstern tyckte Sverige fullgjort de formella krav EU ställt. Denna uppfattning delas dock inte av EU. EU har betonat dels att inflödet av gener från Finland är dåligt och dels att vargen inte spridit sig längre norrut. Förvaltningsplanen nämner en stor invandring från Finland som kritiskt avgörande. Skyddsjagades invandrarvargen nu är det osannolikt EU skulle släppa greppet.
  2. Alliansen har nyligen uttalat sig för en vargpolitik med färre vargar kompenserat av en högre immigration. Hur väl detta tas emot avgör kanske om det blir vargjakt 2013 eller ej. Alliansens och regeringens politik skulle inte te sig trovärdig om denna invandrare sköts några veckor senare. Naturvårdsverket vill ha minst 380 vargar, regeringen minst 180. Men skillnaden i invandring är bara en varg vart tionde år. Det vore spiken i likkistan för regeringens minivarglinje med något större invandrign om regeringen uppmuntrade till skyddsjakt. Eftersom regeringen inte tillät skyddsjakt, som naturvårdsverket tydligen kunde tänka sig, blir detta en invandrare extra i regeringens favör, den invandrare vart tionde år som differensen rör sig om, så nu har regeringen ett bra argument för att stanna vid 180 vargar det närmaste decenniet.
  3. Detta är den sjätte invandraren, den sjunde blir inte lika värdefull, den åttonde blir ändå mindre värdefull osv. För varje invandrare som tillförs sjunker nog angelägenheten att acceptera fler, därmed inte sagt att det inte förblir angeläget.
  4. Statsmakterna har bestämt ett valpflytt program då djurparksvalpar skall planteras ut i vilda lyor. Lyckas det bra, blir behovet av direktinvandring lägre om några år. Programmet har pågått två år och inte lyckats hittills, men orsakerna var att det första året 2011 ville djurparkerna själva göra flyttexperiment mellan djurparker. Detta utföll bra. Det andra året skulle man märka vilda tikar med radiosändare för att kunna bedömma när och var valpning ägde rum. Detta lyckades inte eftersom det var en vårvinter med ovanligt dåliga snöförhållanden. Rimligen har man lärt sig att starta tidigare, och kommande vintrar kommer inte att bli lika dåliga ur den synpunkten. Det finns stora problem med att markägaren måste godkänna flytten. Men det finns markägare som inte har så mycket emot vargar (allmänägd  mark och stora bolag). ”Det finns ingen mur så hög så att inte en åsna lastad med guld kan ta sig över”, det är bara en fråga om hur mycket naturvårdsverket vill betala. Det finns såledeles goda skäl att tro att valpflytt skall lyckas i framtiden.
  5. Det motiv som åberopas av naturvårdsverket och en del andra emot vargjakt 2013 är att alla vargflytt och valpflytt hittills misslyckats, varjakt bör inte komma igång innan förstärkningsprogrammet givit resultat. Nu har dock det argumentet försvunnit. Vargflytt har lyckats. Förra gången vargtiken satte upp revir och skaffade make och allt var klart för valpar 2012 avbröts försöket med förflyttning eftersom vargen var i Idre och enligt riksdagsbeslut är vargföryngringar förbjudna i rennäringens åretruntmarker, dvs NV Sverige. Tack vare flytten sker nu etableringen i rennäringens vinterbetesmarker, dvs Nordöstra Sverige, där vargens inte bedömts göra lika stor skada och där det inte finns ett entydigt riksdagsbeslut emot vargetablering.
  6. Naturvårdsverket har nyligen presenterat en förvaltningsplan med ett mycket högt migrationskrav (7 invandrare per decennium). Enligt min uppfattning bör migrationskravet kunns läggas avsevärt lägre. Även rovdjursutredningen ställde ett avsevärt lägre migrationskrav och EUs rovdjursriktlinjer ställer det ändå lägre (över 2 invandrare per decennium). Vinner uppfattningen om lägre migrationskrav gehör, så minskar migrationskravet och därmed behovet av föryngringar i renbetesland. Det är fel beräknat så det kanske ändras.

Motiveringarna för att låta tiken stanna och få valpar i renbetesland är starkare än de förmodligen kommer att vara nästa gång det blir aktuellt, så detta kan bli ett engångstillfälle unikt i varghistorien. Fast å andra sidan har man ju nu brutit ”ett tabu” och brutit genom en vall, så det blir lättare att göra det nästa gång.

Tyvärr är intresset för att diskutera samlevnad samer- ren – varg lågt utan man föredrar att bibehålla sina gamla invanda attityder. Försökte ta upp det på Värmland facebook och detta försök att få samlevnad mellan rennäring och vargar blev en av de relativt få artiklar som inte fick något ”gilla”. Jag fick en kommenter direkt till mig med email som ger underlag att tro att myndighetsförtroendet inte kommer att förbättras av den här händelsen. Jag välkomnar kommentarer med idéer om hur situationen bör hanteras, dock inte ideer som huvudsakligen går ut på att kritisera existensen av detta vargrevir och de kommande valparna. Detta diskuteras så mycket i andra sammanhang så jag kommer att censurera bort sådana inlägg om de blir störande många eller störande i tonen (fast det brukar inte komma många kommentarer och något enstaka oönskat kan få stå kvar). Däremot är ideer om hur man skall förbättra samexistensen samer renar och varg i de områden som berörs av detta revir inklusive berörda samebyars hela renskötselområden mycket välkomna.

Situationen och avsikterna i slutet av november sammanfattas av naturvårdsverket  Något konstaterat fall av renskada hade tydligen inte inträffat till slutet av 2012 trots att renarna uppehåller sig nära vargarna, men sedan jul har det tydligen inträffat flera fall. Situationen beskrevs igen i januari 2013 och då verkade det som 10 renar rivits och som om 5000 renar skulle uppehålla sig i samma område som vargarna. De som uttalat sig har nästan genomgående haft attityden att det går inte att hålla isär renar och vargar. Här är en kommentar från länsstyrelsen i samband med att man tillstyrker skyddsjakt.  Länstyrelsen Västerbotten tillstyrker skyddsjakten.

Samerna kommer inte med konstruktiva ideer om samexistens. De flesta företrädare framhäver svårigheterna. Detta är den viktigaste företrädaren för samerna. Och detta den kanske näst viktigaste. Sameföreträdare framför tanken att naturvårdsverket skulle bli glada om vargarna sköts illegalt. Det förefallar som naturvårdsverket planerar för avlivning av invandrartiken under sommaren och omedelbar avhysning av valparna och tolkar regeringsuppragets intentioner så.De flesta verkar vänta sig att vargarna kommer att försvinna om ett halvår när de fått avkomma. Det stämmer inte med vad jag tycker (se nedan). Få för fram konkreta förslag. Vad som nu faktiskt görs är en bättre identifiering av revirets utbredning och det är möjligt hanen märks snart för att bättre följa händelserna i reviret och var vargarna finns. Länsstyrelsen spårar nu kontinuerligt vargarna för att kunna varna var de finns. Det finns böcker om varg och ren, man kan se vad man hittar i dem. Man kan kontakta alla som kan ha erfarenhet och ge synpunkter.

Några ideer:

  • Öka uttaget av i första hand björn i närheten av berörda samebyars renbetesmarker.
  • Öka omedelbart skyddsjakten av varg i Jämtland i närheten av berörda samebyars renbetesmarker.
  • Den totala störningen av rovdjur är viktig och störningen av varg kan delvis kompletteras av minskade störningar av andra rovdjur.
  • Det har föreslagits att lägga ut kadaver i vargreviret. Förmodligen skulle detta minska trycket på renarna.
  • Länsstyrelsen kan förbjuda renar att vistas i vargreviret annat än för tillfällig genomgång eller endast kortare tid
  • Man borde ha någon typ av brain-storming övning istället för vad som till synes varit relativt fyrkantiga möten.
  • Man kan packa renarna tätare utanför vargreviret och stödutfodra
  • Man kan dra ned vinterstammarna med intensivare slakt
  • Man borde ge ekonomiska incitament för renägarna att se det som en vinstaffär att vara värld för en vargflock med genetiskt värdefulla vargar. Detta borde ses som samhällsekonomiskt lönsamt och då borde samerna också få en del av vinsten.
  • Det måste finnas resurser för ekonomiskt stöd för att kompensera olägenheterna så att berörda samebyar inte blir stora förlorare, men jag har inte sett ett enda förslag på en direkt ersättning – kontant eller åtgärd – för att åtgärda problemet
  • Man kan erbjuda samebyarna dubbel ersättning för vargskadade renar i närheten av vargreviret, lägre höjd på bevisen att det verkligen är varg och generös ersättning för övriga kostnader
  • Man kan erbjuda vargskadeersättning helt utöver den generella skadeersättningen som går i en klumpsumma till samerna.
  • Man kan erbjuda ökad skyddsjakt av varg på nedre norrlands renbetesmarker.
  • Man kan erbjuda intensivare skyddsjakt på icke värdefulla vargar i hela renbetesområdet från nästa vår (för att minska risken att F1or stannar i renbetesområdent.
  • Man kan ha rutiner så renarna vistas i vargreviret bara en kortare del av vintern då de ändå hinner tillgodogöra sig en stor del av den tillgängliga födan.
  • Man kan bestämma att initiativet skall ligga på länsstyrelsen för fortsatt diskussion och konkreta åtgärder.
  • Det finns en skrift om rovdjursskador på ren från 2007 som kan uppdateras och skrivas enbart för varg och med mer fokus på vad som är relevant för den aktuella situationen och mindre på skyddsjakt och vargflytt.
  • Det är viktigt att både skador och renförekomst dokumenteras så att säkrare slutsatser kan dras om sambandet mellan vargförekomst och renskador.
  • Liberg mfl 2009 framförde följande förslag:  Problemet här är att åstadkomma en fullgott skydd för vargar i korridoren. Eftersom det är renskötseln som kommer att drabbas av de största problemen med denna åtgärd måste någon form av överenskommelse träffas med denna. Förmodligen behöver den innefatta hjälp med att flytta vinterhjordar till säkra områden, kanske med extra stödutfodring, möjligen också garantier att vargar i övriga renskötselområdet omgående flyttas eller avlivas.   Alla vargar som kommer in i korridoren bör radiomärkas. De bör bevakas och dessutom ger detta möjlighet att i tid varna renskötare, och möjligen även påverka vargens rörelser, eller flytta renar, så att konfrontation med ren undvikes. Man kanske också ska överväga om kompensation för skador ska vara högre här än i resten av renskötselområdet. Åtgärden har inga speciella etiska, juridiska eller medicinska konsekvenser. Den ligger inom det beslut Riksdagen tog 2001. Kostnaderna är svåra att beräkna, men kommer säkerligen att ligga på minst 4- 5 miljoner per år utöver dagens rovdjursbudget i renskötselområdet

Mina påpekanden. Jag föreslog att en vargföryngring i norra Sverige skulle räcka (se nedan). Fast då tänkte jag mig i genomsnitt per år och under lång tid framöver. Det hindrar naturligtvis inte att det blir enda gången, Motiveringen för att låta henne få valpar i renbetesland är starkare än de förmodligen kommer att vara nästa gång, fast å andra sidan har man ju nu brutit ett tabu så det blir lättare att göra det nästa gång.

Vad som är väldigt viktigt nu är att man verkligen prövar alternativ för att skydda renar och klassiska sameaktiviteter i en miljö där ett vargtryck är givet och skyddsjakt eller flytt utesluten. En unik utmaning som inte skall direkt avfärdas. När det gäller annan påverkan rör det ju om fenomen som det finns decenniers uppmärksamhet på och kreativitet är inte så viktigt, det är etablerande av känd kunskap.

Tidigare så har också vargvärnare uppmanat till en sådan dialog  ”Jag skulle vilja att man vågade ta en diskussion med renskötseln om på vilket sätt Sverige kan ha vargar i renskötselområdet. Nu är det en barriär som ligger där, säger Dahlerus.” Att tillmötesgå vargvärnare är också ett skäl till diskussion!

Grimsö verkar inte tycka att naturvårdsverkets ide att flytta valparna till andra lyor och göra sig av med modern är en  bra id’e.

Den vargflock som jag hoppas bildas i Junsele bör lämnas ifred så länge den håller sig inom reviret och så länge vargtiken är i livet.  Ju fler F10r hon lämnar efter sig ju bättre.

Däremot ser jag möjligheten att skyddsjaga F1or som bildar nya revir i renbetesområdet. Nästa gång det sker ett revirbildningsförsök av en ny invandrarvarg får den transporteras två gånger till södra Sverige. Vid första försöket bör man påbörja konkret planering av ett hägn och vid andra påbörja byggnaden av hägnet så att den tredje flytten kan ske till ett iordningställt hägn. Angående hägnets placering i landet fäster jag uppmärksamheten på möjligheten att flytta vargutbredningsområdet söderut.

När det gäller F1or som vill bosätta sig i renbetesland så kan det räcka med ett flyttförsök innan skyddsjakt blir aktuellt om de återvänder. F1or som vandrar norrut (norr om Umeå) kan flyttas söderut även om de inte bosätter sig, eftersom chansen att generna kommer Sverige till godo annars blir liten.

Radioaktivt renkött. Radioaktivitet efter Tjernobyl gör fortfarande att renkött blir otjänligt som människoföda och detta måste förebyggas på olika sätt (slaktidpunkt, stödutfodring, val av vinterbetesplats). Detta redogörs för i en ny rapport från SLU. Samhällskostnaden anges till 7 millioner per år (mer än för vargarna). Problemen verkar störst i gränsen Jämtland Västerbotten. Detta skulle kunna beröra hanteringen av renarna som kan komma i kontakt med Junselereviret. Detta blr någon titta på.

Utvärdering av skadan med en vargflock i renbetesland

Givetvis borde en bättre utvärdering göras av en etablerad vargforskare. Men jag gör ändå ett försök eftersom jag inte sett en sakkunnig utvärdering. Viltskadecentrum sysslar med frågor om rovdjurens skador på renar och hur de kan förebyggas inklusive en länk till en skrift om hur rovdjurskador kan förebyggas på ren. I Finland räknar man med att skadorna är i storleksordningen 250 500 kkr/varg.

Hur stor del av arean berörs av ett vargrevir? Ett vargrevir är ungefär 10 kvadratmil. Det är drygt 2 promille av Sveriges yta, det är mindre än 5 promille av norra Sveriges yta, det område där hittills fast förekomst av varg inte förekommit. Det är mindre än en procent av vad som kan kallas renbetesområdet. Om renarna helt enkelt hölls borta därifrån skulle vargflocken orsaka mycket liten skada på renarna. Men det skulle innebära knappt en procent färre renar och en reduktion av rennäringen med knappt en procent, vilket är en ansenlig del. I de diskussioner som förts mellan rennäring och naturvårdsverk om toleransgränser för rovdjur har toleransgränsen 5 % nämnts, en vargflock ryms inom detta men  utnyttjar en stor del av utrymmet. Om bara några samebyar drabbas, så rör det sig om tiotals procent av deras resursbas, inte bara enstaka procent. Det finns försvårande komplikationer, vargrevirets utsträckning är inte lätt att bestämma och kan ändras och även vargar tillhörande flocken kan röra sig utanför reviret.

Hur mycket ökar vargexponeringen? Vargar i ett revir (en vargflock) verkar döda mindre byte per varg och konsumera mer av bytet. Det känsligaste stadiet är unga kalvar och det finns inte i vinterbeteslandet. Renarna exponeras kanske för tio vargar under året, nästan alla är friströvande som både stör vargarna mer, dödar mer och angriper i en känsligare fas. De är också svårare att undvika och förutse än vargar i ett fast etablerat revir. I Jämtland talades det om 20 vargar varav 6 i renbetsland i början av vintern 2013. I Finland räknar man med att det finns 20-40 vargar i renbetesland, men förmodligen är det lägre i svenskt renbetesland. Tillägget av ett vargrevir kan knappast fördubbla olägenheterna med vargexponering för rennäringen som helhet, och de faktiska olägenheterna med varg för rennäringen är idag relativt små i förhållande till andra rovdjur.

Hur mycket nya gener tillförs av det nya reviret? I genomsnitt så får ett ojagat föräldrapar fyra överlevande valpar till vintern och hälften av dem blir föräldrar i Sverige. Nu förväntas en lägre del av valparna sätta avkomma eftersom en del kommer att vandra norrut där de inte kan få skandinaviska partner. Och en del av de andra kanske upprättar revir i renbetesområdet och avlivas vid skyddsjakt. Kanske 1.4 valpar ur varje årskull förväntas sätta avkomma till världen söder om renbetesområdet. Får hon avkomma bara ett år är chansen kanske 30% att den i sin tur inte för linjen vidare. Får hon avkomma bara ett år blir väntevärdet av avkommor så lågt att det ligger under väntevärdet för en normal reproduktiv immigrant och hon kan inte tillgodoräknas fullt ut som invandrare. Hon bör rimligen få så många kullar som möjligt för att det nya blodet skall få effektivt genomslag i vargstammen.

Vad är föryngringen värd för samhället?

En vargflock på 6 vargar kostar i genomsnitt samhället 3 miljoner per år. Värdet för samhället måste förstås vara högre än kostnaden för samhället. Invandring är viktigare än antal. Därför borde denna invandrare och framtida vargflock (invandrartik, alfahane och fyra F1 valpar) vara värd mer än 5 miljoner per år, och kostnader för rennäringen i högst den storleksordningen bör vara acceptabla för samhället. Rennäringen och samebyarna bör kompenseras för kostnaden. Detta innebär att kostnader för kompensation på flera miljoner per år kan vara försvarliga, och samhället bör inte utnyttja tillfället att småsnåla. Ersättning för t ex 100 dödade renar per år a 3000 ter sig som en marginell kostnad i sammanhanget, och förvisso i min begreppsvärd inte starkt nog argument för skyddsjakt. Kostnaderna i Finland per varg i renland beräknas till 250-500 kkr, vilket inte verkar mer än den är värd.

Dagens ersättning: Om jag inte minns fel ersätts med dagens regler fast förekomst av varg med 80 000 st dvs rennäringen kan redan tillgodogöra sig 160 000 utan att någon skada ännu skett, och när det blir föryngring blir det 500 000.

Skadorna av andra rovdjur (som troligen lätt kunde minskas eftersom björn faktiskt finns mer än minimiantal) är svåra för rennäringen vilket ökar misstänksamheten mot vargen.

Notering från Skandulv. Info 121017 om sena rörelser av vargen  M-11-14 hittats igen. Tiken, bördig från Finland/Ryssland som på grund av sin gulaktiga päls kallats ”Den gula” flyttades ju tredje gången från renskötselområdet ned till Mellansverige den 6 februari i år. Den här gången togs ju sändaren av eftersom hon hade tecken på en s.k. fuktig dermatit i pälsen under halsbandet. Efter det har vi alltså inte längre kunnat följa henne med hjälp av sändare.  Redan 21 februari var hon tillbaka i Västernorrland/Jämtland vilket kunde vi kunde konstatera på DNA från en spillning. Den 5 mars hittades en ny spillning från henne, nu nära Junsele i nordvästra Ångermanland. Sen fick vi en bild från en åtelkamera i april från en plats ett par mil längre österut, som skulle kunna vara från denna tik. Sen har det varit tyst tills i förrgår, då en ny analys på Grimsö-labbet från en spillning insamlad 23 september visade sig komma från vår tik. Spillningen togs på en skogsväg ett par mil norr om platsen för förra fyndet.  Detta tyder på att hon etablerat sig i Junsele-trakten. En annan intressant sak är att samma dag, 23 september, tog samme spårare (Stefan Tågestad) en annan spillning bara 5 km från den första. Denna spillning kom från en annan varg. Könet kunde ej bestämmas med säkerhet, men det är en skandinav, förmodligen född i Acksjö-reviret i Värmland. Info 121116 :  Vår tredje sentida invandrare M-11-14, också kallad ”Den Gula” eller ”Rödluvan”, som flyttats ned från renskötselområdet tre gånger, men envist återvänt varje gång,  har nu etablerat sig i hörnet Ångermanland-Jämtland-Västerbotten, norr om Junsele och väster om Ångermanälven. Hon har i höst spårats flera gånger av personal från länsstyrelsen i Västernorrland, tillsammans med en hane G108-12, född i Acksjön i Värmland. Detta revir, kallat Junsele-reviret,  ligger i renskötselområdets vinterbetesland. Paret förväntas få valpar i vår. Förhandlingar pågår med berörda samebyar om parets framtida öde. Tills vidare har Naturvårdsverket beslutat att inte tillåta skyddsjakt.

Regeringsuppdraget om vargarna i Junsele    Striden om Junselevargarna sprids snabbt till riksdagen    Socialdemokraternas talman har fattat politiken så att vargar inte skall finnas i renskötselområdet och inte förstått distinkitionen med året runt marker. Uppenbarligen finns ett behov av klarläggande från riksdagen om under vilka omständigheter vargföryngring kan tolereras i renbetesområdet. Tänk att några enstaka vargars öde det närmaste halvåret måste behandlas av regering och riksdag, och nog låter det ihåligt att man driver en regionalisering av ansvaret. Naturvårdsverket ger entydiga löften om att vargen kommer att avlägsnas och valparna omplanteras, så naturvårdsverkets uppfattning av värdet av nya invandrare vs renar är klar.   Löftena framgår ändå klarare här.

Genetisk kommentar: Flyttar man valparna till andra lyor så får det per valp halva effekten jämfört med djurparksvalpar. Det är bara hälften av generna i Junselevalparna som är nya, andra halvan (de från fadern) finns redan i den skandinaviska vargstammen. Förra året fanns inga lyor att flytta vargarna till, vad tänker naturvårdsverket göra om det inte finns 2013 heller? Tänk om utplanteringen av dessa valpar gör att de valpar djurparkerna producerar för utplantering inte kan planteras ut? Då blir nettoeffekten av att plantera ut dessa valpar på genetiken jämfört med att plantera ut djurparksvalpar istället. Det är en klar risk med omplantering av valpar så det genetiska effekten av den första kullen blir lägre genom att omplantera dem jämfört med att ha den kvar. Vargforskarna på Grimsö stöder inte naturvårdsverkets planer av genetiska skäl.

När naturvårdsverket nu klargjort att de kan tänka sig att flytta vargen en fjärde gång efter vintern så finns tid att bygga ett hägn i södra Sverige och flytta vargparet dit. Då är det mycket mindre troligt att de flyttar norr igen och det är bra att få de olika alternativen praktiskt prövade.

Vad som står nedan är huvudsakligen skrivit tidigare i en äldre artikel, viss överlappning

En föryngring av varg i norra Sverige räcker genetiskt.   Det kan rennäringen samexistera med!

Vargstammens största problem är att den genetiska kontakten österut (med Finland) är dålig. Detta medför dels hög inavel och dels att den skandinaviska stammen anses för liten för att kunna betraktas som långsiktigt uthållig. Det kommer naturligt en reproduktiv invandrare från öst vart femte år (en varggeneration). Att det inte kommer fler beror på att fast närvaro av varg är i praktiken förbjuden mellan finska gränsen och vargbältet i mellanSverige. Få vargar klarar den vandringen. Om två invandrarvargar vart femte år (en varggeneration) fick avkomma i Sverige, skulle detta räcka för att sänka inaveln och kunna räkna ihop den svenska vargstammen med den finska och nordeuropeiska, och därmed inte behöva fyrsiffrigt antal vargar i Sverige för långsiktig uthållighet. Om den naturliga invandringen förstärks genom tolerans för EN årlig föryngring i norra Sverige skulle den naturliga invandringen vara tillräcklig och annan tillförsel blir onödig.

En invandrad varg måste ge upphov till en föryngring i Sverige för att generna skall nå och inkorporeras i den svenska vargstammen. För detta fordras att den kan bosätta sig i ett revir tillsammans med en partner av motsatta könet. Om det fanns chans att invandrade vargar kunde ”fångas upp” i norra Sverige skulle fler komma in. Om man hade accepterat att en invandrad tik, som bildat revir och skaffat en partner i Idre i vintras fick vara ifred skulle det blivit tillökning i sommaren 2012, och det genetiska underlaget till den svenska vargstammen skulle ökats med 20%. Man skulle kunna göra ETT försök med flytt från norra till södra Sverige om det är ensamma invandrare långt norrut innan man accepterade att de bosatte sig lång norrut. I genomsnitt en föryngring per varggeneration innebär utrymme för mer än en framgångsrik invandring per varggeneration. Ett visst vargpar i ett revir, som är skyddat från jakt, får valpar ungefär tre år, så det ger utrymme för fler invandrare per varggeneration. Det blir kanske lite fler strövargar i renbetesland så vargtrycket i renbetesland skulle öka lita av den anledningen också. Av valparna kommer en mindre del att finna partner i vargbältet än efter en föryngring i vargbältet. Någon valp kanske hamnar i Finland vilket är bra eftersom den genetiska kontakten med Finland blir trovärdigare om den är ömsesidig, och det finns så få vargar i Finland att en genetisk förstärkning från Sverige har värde. Kanske det blir så att nästa invandrare som fångas upp i norra Sverige gör det med en partner från F1-avkommorna i den föregående föryngringen i norra Sverige. Tolerans av i genomsnitt en föryngring i norra Sverige kommer att leda till att några F1 avkommor till denna i norra Sverige skjuts vid skyddsjakt. Detta förekommer dock redan och det kommer förhoppningsvis att blir vanligare med olika former av genetiskt värdefulla vargar i Sverige och denna kostnad för ett löfte till rennäringen förefaller acceptabel. Det förekommer också strövargar i norra Sverige, speciellt på gränsen till vargbältet. Så länge det inte rör sig om F1-avkommor tycker jag skyddsjakten på dessa kan intensifieras och ribban sänkas som en kompensation, när väl en föryngring i norra Sverige etablerats. Det kan alltså räcka med blotta närvaron av varg i södra delen av renbetesområdet. Ett vargrevir (som kan innehålla en familjegrupp ”vargflock”) omfattar typiskt tio kvadratmil och vargarna rör sig sällan utanför reviret. Detta är mindre än en procent av renbetesområdet. Det kommer att orsaka avsevärda svårigheter för berörda samebyar, men svårigheterna blir lokala och effekterna på rennäringen totalt marginella. I genomsnitt en föryngring per år i norra Sverige är fyra procent av de svenska vargföryngringarna i den södra halvan av Sverige. Det kan ändå göra en himmelsvid skillnad för den svenska vargstammen. Det medför en påtaglig förbättring av efterlevnaden av svenska riksdagsbeslut, internationella traktat och EUs direktiv. Det bidrar till att blidka EUs syn på svensk vargförvaltning. Det blir ett påtagligt argument mot de i södra Sverige som anser det orättvist att de skall drabbas av varg, men den norra landshalvan vara vargfritt. EU skriver i sitt ”hot” att föra Sverige till domstol i juni 2011:  ”Aspects of Swedish wolf policy that still raise concerns include:… effective measures to address the high level of inbreeding in the population by facilitating the natural migration of wolves into Sweden or through the active translocation of wolves”. Att underlätta för naturliga migranter är det mest effektiva och på kort sikt realistiska sättet att tillmötesgå denna kritik från EU, att avliva dem är uppenbart att försvåra istället för underlätta. Det har funnit hopp om att man skulle kunna transportera vargar som kommit in i norra Sverige till vargbältet i södra Sverige, fem sådana förflyttningar har gjorts under ett år och alla resulterade i att vargarna återvände norrut. Tills vidare kan man inte utgå från att detta fungerar. Det finns avancerade planer på att flytta djurparksvalpar till vilda lyor, men det stöter på svårigheter av administrativ natur, och även om det går administrativt kan det vara biologiskt och logistiskt svårt. Det är inte läge att påstå att det fungerar de närmaste åren innan det har praktiskt bevisats. Många organisationer har uttalat sig för att underlättande av naturlig invandring är den bästa vägen att gå för att förstärka vargens genetik. Återstår att acceptera att varg etablerar sig i renbetesområdet. Detta bör dock givetvis göras på för rennäringen skonsammaste sätt. Jag tror det räcker med att acceptera i genomsnitt en föryngring av varg i renbetesområdet den närmaste tiden. Efter en tid kan det utvärderas hur det fungerat genetiskt, hur det fungerat för rennäringen och om nya metoder gör det onödigt att fortsätta. Renbetesland är norra Sverige. Fast närvaro av varg eller föryngringar har inte accepterats där. Men vissa öppningar i riksdagsbeslut finns.  ”Målet för vargstammens utbredning skall vara att stammen på naturlig väg sprider sig över landet, men att dess förekomst i renskötselområdet i huvudsak begränsas till de områden utanför renskötselns åretruntmarker där den gör minst skada.” . “Målet för stammens utbredning är att den på naturlig väg sprider sig över landet, men att föryngringar i renskötselområdet begränsas till områden utanför de så kallade åretruntmarkerna.” Precis var gränsen går till ”åretruntmarkerna” (åretruntmarkerna ligger huvudsakligen i väst) är oklart för mig, men här är en karta som kan vara till hjälp http://www.regeringen.se/content/1/c6/05/82/57/8df0fdc4.pdf Det är troligt att den naturliga invandringen faktiskt är tillräckligt hög även utan föryngringar i norra Sverige, men dels känns det osäkert om det verkligen är så, dels kan det ta mycket lång tid, och dels ger det ökad säkerhet och minskad inavel att få in några ytterligare migranter de närmaste åren så vargstammens svagheter kan tonas ned på dagordningen, men slutsatsen vid nästa utvärdering skulle mycket väl bli att ytterligare föryngringar i renbeteslandet inte behövs. Det nuvarande naturvårdsverkets inställning är att mycket höga migrantantal är nödvändiga och att de skall vara höga också permanent utan valpflytt och då förstår jag inte hur rennäringen skall klara sig från vargetableringar i längden, så då skulle det vara bättre att börja nu.

Några länkar i anslutning  hösten 2012 Junsele:
http://www.jaktojagare.se/aktuellt/samerna-bestorta-over-flyttvargen

http://www.jaktojagare.se/aktuellt/hennes-valpar-ska-adopteras-bort

http://www.naturvardsverket.se/Start/Naturvard/Nyheter/Uppdrag-om-dialog-med-samebyar-om-losning-for-vargtik/
http://www.jaktojagare.se/aktuellt/forsta-vargreviret-bland-renar
http://www.jaktojagare.se/ska-varg-till-tas-bland-renar-2 http://www.jaktojagare.se/debatt/starka-krafter-for-vargrevir-i-norr

Länkar med info om konflikten rennäring rovdjur (varg) http://www.de5stora.com/rovdjurManniska/renar/vargen/ http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/det-ar-brattom-med-en-ny-rovdjurspolitik_6913487.svd http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/rennaringens-kris-ar-inte-vargens-fel_6865983.svd http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/vargen-varderas-hogre-an-samerna_6861819.svd http://www.vk.se/586955/inte-vargens-fel-rennaringen-ar-i-kris http://www.vk.se/581926/vargen-varderas-hogre-an-samerna http://www.vk.se/591401/repliken-rovdjurspolitiken-omojliggor-renskotsel http://www.vk.se/585532/repliken-problemet-med-svenska-vargen-ar-den-hoga-inaveln http://www.sourze.se/Rensk%C3%B6tsel_som_n%C3%A4ring_en_ren_myt_10660581.asp http://www.sourze.se/Samer_utnyttjar_ers%C3%A4ttning_f%C3%B6r_rivna_djur_10674958.asp http://www.suonttavaara.se/dokument/Syntetiska%20samer.html http://www.samer.se/2304

6 svar to “Föryngring av varg bland ren”

  1. Mats Hägglöf Råbystigen 51 19731 Bro 15 november, 2012 den 16:28 #

    Reducera antalet tamrenar till 20 % av nuvarande stam, hägna återstoden, gårdsbruk med max 15 renar per enhet, l50 enheter med statligt årsstöd 300 000 sek.Återinplantera
    fjällren och skogsren, lägg jakttid på vildren-

  2. DagL 17 november, 2012 den 12:54 #

    Jag ställde ockso frågan på facebok disk stora rovdjuren Värmland och saxar utan att uppge upphovsmannen bland svaren

    ”Varg har i alla tider funnits där det funnits ren, så att det inte skulle fungera stämmer inte. Med ”fungera” menar jag då att människor uppenbarligen kan hålla renar i områden med varg, men det krävs säkerligen lite av de gamla kunskaperna och sätten att sköta renarna, för att klara av det.”

    ” Nu senast var personal från NV och diskuterade tiken norr om Junsele med de aktuella samebyarna, och som jag uppfattar det så resulterade det bara i ett antal skyddsjaktsansökningar från renägarnas håll, + att man förbereder för att flytta renar till just det område där vargarna håller till.

    Här handlar det om människor som på inga villkor vill ha varg i samma område som sina renar, och visst kan jag förstå dem. Man brukar säga ”vargen är värst” vilket inte verkar ha att göra med att den tar flest renar, men att den splittrar hjorden och medför stora problem för renskötarna att hålla hjordarna samlade.

    Nu kan vi, som inte har något som helst att säga till om här, diskutera till döddagar utan att komma någon vart. Här gäller det nog mer att försöka övertyga renägarna själva och sametinget om fördelarna med att ta på sig en del av ansvaret för att lyckas underlätta kontakten emellan den svenska vargstammen och deras släktingar i öster, eller som nu – ta tillvara på möjligheten att få in en obesläktad vargtik i en stam som har sin grund i en enda tik.”

  3. Mats 27 november, 2012 den 17:47 #

    En fundering som jag får är hur många vargar vandrar in från Finland varje år och hur många vandrar ut? Finns det någon forskning på det. Om inte vore det intressant just för inavelsproblematiken. Det rör sig ett antal vargar i Norrland. Jag tror det är flera än man tror. Senaste observation var i Överkalix.

    • DagL 27 november, 2012 den 18:18 #

      Hur många som vandrar ut är måttligt relevant för den svenska vargstammen, De flesta utvandrare är väl sådana som vandrar in och kollar läget i Sverige och sedan vandrar ut igen utan det blir väl dokumenterat. Blir det verkligen en flock i Junsele börjar utvandringen bli relevant.

      Liberg m fl 2009 http://www.popgen.su.se/pdf/Genetisk%20forstarkn%20av%20skand%20varg%20Rapport%20till%20NV%204%20feb%2009.pdf har gjort en sammanställning och det finns nog senare också med marginellt fler vargar: :

      ”Sannolikheten att spontant få in nya vargar utan någon aktiv åtgärd är mycket svår att beräkna.
      Under 1980-talet lyckades tre vargar ta sig ned till vår ynglande population i mellersta
      22Skandinavien (varav alltså två gick in i aveln), under 1990-talet en varg (som dessutom gick in i
      aveln), och under 2000-talet hittills två vargar (varav åtminstone den ena gått in i aveln). Utöver
      dessa har, som nämnts tidigare, under 2000-talet ytterligare åtta vargar invandrat till norra
      Skandinavien, men som inte nått ned till vår ynglande vargstam (figur 1). Man måste dessutom
      hålla i minnet att detta är invandrare som vi lyckats registrera och således ett minimital. Hur
      många som passerat obemärkta vet vi givetvis inte. Antal registrerade vargar i Skandinavien med
      finsk/rysk bakgrund av alla kategorier (både sådana som nått ned till vår ynglande stam och
      sådana som ”fastnat” på vägen) har ökat sedan 1980- och 90-talen, enl nedan:
      1980/81-1999/00 registrerades 4 st (= 0,2/år)
      2000/01-2003/04 registrerades 2 st (= 0,5/år)
      2004/05-2007/08 registrerades 8 st (= 2,0/år)
      De senaste fyra åren har alltså 8 vargar vandrat in i Skandinavien (= 2,0/år), varav minst två nått
      ned till den ynglande populationen. Den förmodligen främsta anledningen till denna ökning är att
      den finska vargpopulationen växt och expanderat västerut under hela 2000-talet (Wabekken m.fl.
      2008). Med tanke på att den finska vargpopulationen sannolikt kommer att fortsätta att växa och
      expandera torde sannolikheten för spontana tillskott utifrån också att öka.
      Om den illegala jakten i det mellanliggande området mellan den finska ”vargfronten” och den
      skandinaviska stammen kunnat stävjas eller signifikant minskas hade sannolikheten att få in nytt
      blod i den skandinaviska stammen också ökat. Det är troligt att flera av de invandrare som
      registrerats i norr under 2000-talet, men som alltså inte tog sig ned till den skandinaviska
      vargpopulationen, hade gjort detta om vi inte haft en illegal jakt. Dock inte alla. Av tre invandrare
      som radiomärkts i norra Sverige under 2000-talet, uppvisade två ingen tendens alls till att vandra
      vidare söderut, medan den tredje, efter ett års stationärt beteeende visade en tendens till fortsatt
      vandring söderut just innan vi tappade kontakt med honom (förmodligen blev han illegalt dödad)”

      • Mats 27 november, 2012 den 23:50 #

        Om man då ser på de senaste 8 åren har det invandrat 0,5 varg/år till kärnområdet. Det är väl då den långsiktiga nivå av invandring som vi kan räkna med.
        Om två vargar per generation ger ett jämnviktsläge för inavelsgraden och en varggeneration är längre än 4 år kan man då anta att den naturliga invandringen räcker för att inavelsgraden inte ska öka? Om man tänker längre vad är den maximala populationen som kan behålla detta jämnviktsläge vid en naturlig invandring i nuvarande nivå?

      • DagL 28 november, 2012 den 00:48 #

        Om man extrapolerar den naturliga invandringen de 8 sista åren är den tillräckligt för att inaveln skall sjunka. I princip gäller detta hur liten stammen än är. Tillåts en större stam avtar inaveln långsammare mot jämviktsläget. Men det finns andra skäl att inte ha en mycket liten stam, den demografiska överlevnadschansen t ex.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: