Skandinaviens genetiskt värdefullaste varg hotad

11 Jan

Den här webbartikeln handlar om den genetiskt värdefulla varghonan i Junsele, men det finns fler webbartiklar om hennes öde och tidigare hade hon ett annat namn.

130227  Skyddsjakten inhiberades snart och Naturskyddsföreningens ordförande publicerade en artikel i SvD, som förklarade varför det var naturvårdsverket som brutit kompromissen i vargfrågan. Den kan ses som ett direkt svar på chefen för naturvårdsverkets vädjan två dagar tidigare om att inte använda denna jakt för att öka polariseringen!  Detta är det öde som oftast väntar de som söker kompromisser och dämpat debattklimat i vargfrågan!

Kommentarer 130227  Jag tycker fortfarande det är fel att inhibera skyddsjaktsbeslut även om jag tycker det var rätt att få detta skyddsjaktsbeslut rättsligt prövat med hänsyn till honans höga genetiska värde.

Det var ett nytt ärende eftersom det gamla skyddsjaktsbeslutet gått ut, så det var inte fel (obstinat) av naturvårdsverket att få det nya ärendet prövat.

En fördel med en domstolsprövning är att den kan bryta det starka ”politiska” skyddet rennäringen har från politiker och naturvårdsverk, och ge utrymme för mitt förslag om att en föryngring om året tolereras i renbetesland tills valpflytt eller vargflytt visats fungera bra. Detta var ju också regeringens intention, som naturvårdsverket bröt när kostnaderna skenade iväg.

130226 tog naturvårdsverket ett nytt beslut om skyddsjakt, toligen bättre motiverat och det kanske blir svårt för förvaltningsrätten att hinna inhibera beslutet innan det är verkställt eftersom man kan räkna med att de ansvariga för skyddsjakten skyndar på denna gång för att hinna före inhiberingsbeslut.

När jag började intressera mig för varg blev min första tidningsartikel (klicka här) om skyddsjakt på genetiskt värdefulla vargar, och skälet att skriva om detta var egentligen att få det genetiska höga värdet av denna varg beaktat i avgörandet, som detta har jag misslyckats med. Det är en personlig tragedi för mig eftersom jag har eftersträvat en lösning på invandrarföryngring i renbetesland, men detta experiment verkar skenat iväg orimligt kostnadsmässigt med allmänt minskad acceptans och i synnerhet minskad acceptans för förstärkningsprogrammet.

Vad jag tycker nu (130226):

Det är en förståelig attityd att naturvårdsverket vill genomdriva sina beslut, och det minskar tilltron till besluten om inte naturvårdsverket visar trovärdig vilja att genomdriva dem.

Alla skyddsjaktsbeslut överklagas systematiskt av vargvärnare. Det blir besvärligt om det leder till inhibering, därför kanske förvaltningsdomstolen ger upp att arbeta med inhibering, om naturvårdsverket ligger på.

Förvaltningsdomstolen säger om allt att det är otillräckligt styrkt och inbjuder därmed till en förnyad ansökan när fler skador inträffat och en bättre dokumentation kan presenteras.

Att förvaltningsdomstolen anser att alla motiven för skyddsjakt är otillräckligt styrkta leder till att kommande skyddsjaktsärenden måste styrkas bättre. Därmed tar det längre tid att handlägga och trögare handläggning vilket minskar acceptansen för varg och förtroendet för vargpolitiken, samtidigt som det ökar myndigheternas kostnader och ökar pågående skador. Jag tycker domstolen istället borde funnit det klarlagt att skadan är tillräckligt stor för skyddsjakt under normala omständigheter, men att just att just rörande problemen att nå gynnsam bevarandestatus samt hur detta vägdes mot skadeförebyggande åtgärder var argumentationen inte övertygande  och tveksam.

Tyvärr är det så att EU-direktivet accepterar skyddsjakt även om den riktas mot genetiskt värdefulla vargar men har däremot svårt att acceptera eliminering av genetiskt värdelösa vargar.

Tyvärr torde det också vara så att detta får domstolen mer negativt inställd till selektiv jakt för att minska inaveln.

Tyvärr torde detta leda till att vargrevir i norra Sverige omöjliggörs, tidigare riksdagsebeslut talade bara om att varg skulle unvikas på det västligaste renbetesmarkerna där skadan blev störst.

Erfarenheterna av varg och ren skulle kunnat utvärderas och tillvaratagas för framtida användning. En objektiv utvärdering av dessa möjligheter omöjliggörs nu genom att naturvårdsverket nu går in med hull och hår för att visa hur stor skadan blir och hur omöjlig samlevnad mellan varg och ren är, och detta blir sedan en sanning ristad i sten.

Sluträkningen för honan slutar nog på fem miljoner. Det låter mycket men varje varg har en sammhällskostnad på 500 kkr/år, dvs 150 miljoner per år för hela stammen. Det har kommit 3 invandrare som fått valpar sedan 1983. De är de viktigaste vargarna för stammens framtid. Stammen har kostat ett antal miljarder sedan 1982, då ter sig fem miljoner för en invandrare som en måttlig kostnad. Men skjuts sedan invandraren utan att ha fått valpar så ter det sig ganska konstigt.

Vad jag tryckt på är man skall göra konstruktioner så att det ter sig lönsamt för renägarna med varg. Jag tycker det är särskilt angeläget att redovisa vilka ansträngningar som gjorts i den riktningen. Vad har renägarnas vinst av vargarna varit? Det verkar kostnadsnotor som dragit iväg på miljoner men hur stor har vinsten av detta varit? Hur mycket mer än marknadsvärdet betalas för de dödade renarna? Vad hade hänt om man istället givit de berörda renägarna en miljon i kontanter och sagt ”klara av det bäst ni kan”. Det verkar som det varit 5000 renar i vargreviret nästan hela tiden, fanns verkligen inga alternativa platser, hur många rendagar har exposition för vargrevir undivkits. I vilken utsträckning har man försökt lägga ut kadaver för att hålla vargen mätt?  Hur många renar skattar man räddades genom insatserna? Är rekommendationen att nästa gång detta inträffar skall man inte använda silkeshandskarna utan järnnäven? Hur påverkar det här när en ny varg kommer till södra Sverige där det inte är hägnat?

En lista på tidigare tidningsartiklar i en tidning här.

130220 kom förvaltningrättens beslut att det var fel att skyddsjaga.

Vad jag tyckte 130223:

Det var fel att börja skyddsjakten. Hade varit bättre om man väntat av motiv som står nedan.

Det var fel att inhibera skyddsjakten eftersom det långsiktigt minskar förtroendet att myndigheterna har vargläget under kontroll och minskar förutsägbarheten och förtroendet om fattade beslut inte gäller.

Det har fördelar om domstolar kan granska denna typ av beslut i efterhand. Det ger juridisk ledning för framtida beslut. Fast å andra sidan verkar inte fallet med varghonan i Kronoberg lett till en grundligare avvägning mellan genetiskt värde och skyddsjakt. I detta fall står min uppfattning om rätt eller fel och väger.

Det skulle enligt min mening kunna övervägas att återuppta skyddsjakten i sommar eller i höst före renarna kommer tillbaks till vinterbeteslandet. Om då ingen ny partner kommit, och om antingen den nya vargflytten från Norrbotten eller den till försommaren planerade utplanteringen av djurparksvalpar ser ut att ha lyckats, skulle jag kanske se skyddsjakten som acceptabel. Denna skyddsjakt skall isåfall bygga på noggranna överväganden om inverkan på genetiken. Jag säger inte jag stödjer det, bara att det är möjligt att jag skulle finna det acceptabelt mot bakgrund av erfarenheten av de stora olägenheterna, och det lägre förutsedda genetiska värdet för vargstammen av en hona utan partner. Det är nu så lite tid kvar som renarna är exponerade, så det är knappast värt det att bli av med en på längre sikt värdefull varg. Inte heller är chansen noll att det faktiskt blir parning med en ny hane de närmaste veckorna och en valpkull 2013, så jag tycker skyddsjakt borde anstå till början mars av det skälet.

De genetiska effekterna av att skyddjaga en invandrare bör utredas utförligare innan skyddsjakt kommer till stånd. Det skall definitivt inte räcka med att ribban som kan motivera vanlig skyddsjakt med råge överskridits.

Att skadorna och olägenheterna var så stora att skyddsjakt hade varit berättigat om det inte vore en genetiskt värdefull varg tycker jag nog borde påpekats i domen, men att det skadade vägen mot gynnsam bevarandestatus i nuvarande situtation tycker jag är klart. Dvs det hade varit bättre om domen talade om en felaktig vägning mellan intressena genetisk förstärkning och de förutsedda olägenheterna.

Hade det varit härstamningen från honan i Kronoberg (”Kynna”), skulle jag nog accepterat skyddsjakt redan första ansökan ur genetisk synpunkt även om jag tyckte det var politiskt olämpligt eftersom det kunde störa den kommande selektiva jakten.

Tycker det är viktigt att rapporten om incidenten inte bara kvantifierar skadan utan diskuterar hur den kunde minskas och hur den skall minskas exempelvis nästa vinter.

Naturvårdsverket har beslutat om skyddsjakt på Sveriges genetiskt värdefullaste varg. Pressmeddelande från naturvårdsverket här.  Jag tycker detta var dåligt motiverat. Avgången hos renarna som är nära vargarna orsakade av vargattacker de sista månaderna bedöms till 10, några promille av de vargnära renarna. Samerna anger att närmare 25% av alla renar förloras till rovdjur, 2% i månaden. Renarna nära vargarna var alltså ovanligt lite rovdjursangripna! Om det under vintern blir totalt 50 renar av 4000 som går förlorade av Junselevargarna, så är det ca 1% av de vargnära renarna, det har talats om 5-10% som en toleransnivå för rovdjurskador på renar i hela Sverige. Samerna verkar själva ha föreslagit en skadenivå på 5 procent och skadorna betalda, men detta räckte alltså inte i specialfallet Junsele.  Junsele är en extrem situation, där man borde kunnat acceptera större tolerans. Först de sista dagarna har en bra uppfattning om revirets gränser erhållits. Först efter att revirgränserna identifierats kan renarna hållas borta från reviret. Nu var det svårt att spåra vargen för det var så mycket renspår. Det tar tid att organisera flyttning av renar. Situationen är ovan, det tar tid att anpassa sig och renhjordarna har splittrats. Hanvargen hade inte fått ett halsband för att identifiera var den fanns, vilket gör det svårare att veta var vargarna är för tillfället. Men när det väl blev skyddsjakt, så tog det bara en timme innan en varg var skjuten, man undrar varför det var så svårt att skjuta en bedövningspil för märkning istället för ett dödande skott. Det bidrog till att vargarna jagade många renar att vargarna inte fick vara ifred och äta klart på de renar som fällts. Skyddsjakt nu är inte i enlighet med regeringsuppdraget, och naturvårdsverket bryter mot regeringens politik för att få genetiskt bättre vargar. Regeringen ser genetisk förstärkning som viktigare än naturvårdsverket. Naturvårdsverket hade fått ett regeringsuppdrag i november 2012 att förhandla med berörda samebyar om hur man skulle säkerställa att bevara vargarna i området. Uppdraget har inte dragits tillbaka. Beslutet om skyddsjakt skjuter i praktiken regeringsuppdraget i sank. Det strider också mot riksdagens beslut om att den genetiska förstärkningen i första hand ska ske genom naturlig invandring, Jag tycker naturvårdsverket har skött detta uppdrag dåligt och förtjänar en reprimand och en uppmaning att ändra på strukturen i de enheter som handlägger vargfrågor.

Efter skyddsjaktsbeslutet blev det inte så bråttom att minska irritationen för renarna genom att faktiskt avliva tiken. Det var för dyrt (så besvärande ekonomiskt uppfattades tydligen inte samernas problem) att jaga när chansen till framgång var begränsad. Efter drygt en vecka fick rovdjursföreningen igenom ett inhiberingsbeslut som ytterligare fördröjde avlivandet. När nu hanen är död är chansen för valpar till sommaren försvinnande liten om hon får leva så det mycket starka skälet att fördröja avlivandet har bortfallit. Fast får hon leva till skyddsjaktsbeslutet gått ut, så tycker jag ändå man skall göra ett nytt försök att få föryngring 2014, länsstyrelsen tyckte det var dyrt att låta henne leva, men är det för dyrt att låta henne dö så är det bättre att låta henne leva. Fördröjningar ökar ytterligare frustation och minskar förtroendet för myndigheterna i vargfrågan. Rovdjursföreningens skrivelse till domstolen ställer många intressanta och välmotiverade frågor. En stor fördel med inhiberingen är att naturvårdsverket måste lämna ett utlåtande där naturvårdsverket tvingas formulera svar på frågor, som vad man faktiskt lärt om villkoren för varg i renbetesland av incidenten, varför renar fösts in i området trots vetenskap om att det fanns varg där, varför renar måste uppehålla sig i just detta område och inte vargfria områden (merkostnader betalas ju), varför inte naturvårdsverket anser att det försvårar att uppnå gynnsam bevarandestatus att reproduktion förhindras av en tillförd varg, varför naturvårdsverket ställt i utsikt att vargarna skall avlägsnas till sommaren utan kännedom om erfarenheterna från detta. Tyvärr gör själva förfarandet att naturvårdsverket hamnar i försvarsposition och därför kanske inte ger så objektiva svar som vore önskvärt. Naturvårdsverket tyckte i sitt svar att en enstaka invandrad varg var så viktig i det långa loppet, en inställning jag inte delar. Naturvårdsverket redogjorde inte hur stora renbetesmarker som fanns mellan vargreviret och kusten tillgängliga för den aktuella samebyn eller varför man inte kunde få ”låna” marker som för närvarande disponeras av andra samebyar.

Samerna och renägarnas inställning och samarbete är viktigt. Därför borde det ha förts en diskussion om hur ett vargrevir med valpar kan ses som något positivt. Ideologiskt är det svårt och förtroendet för naturvårdsverket är lågt. Det borde vara en konkret och stor belöning om föryngringen lyckades som är större än besvär och merarbete. Och konkreta lindringar av tryck från andra rovdjur medan flocken fanns där genom skyddsjaktsbeslut. Jag har inte sätt något konkret om detta.

Tillräckliga erfarenheter av hantering av ren nära varg i denna situation förelåg inte när skyddsjaktsbeslutet togs. Behovet av resurser för att reducera störningarna skulle minska, när situationen blev mer van och stabiliserad. För stor uppmärksamhet fästes vid kostnader för myndigheter (som tas från andra ändamål i samband med värdefull natur, så myndigheter har ett incitament på att spara) och besvär. Det primära borde vara uppenbara skador på renar och rennäring. Det är värdefullt med erfarenheter och man får inte erfarenheter om man ger upp meddetsamma det ter sig besvärligt (vilket man visste) och bekräftar vad man varnat för vilket kanske ger en viss självtillfredställelse. Naturvårdsverket uppvisar i andra sammanhang betydande motståndskraft mot de som tycker vargar är besvärliga. Att gå med på skyddsjakt skapar ett prejudikat – vargetablering i norra Sverige är i fortsättningen uteslutet som metod att minska inaveln, hittills gällde detta bara i halva norra Sverige (de sk ”året runt markerna” i väster). EU ärendet är fortfarande öppet och det väcker säkert EUs uppmärksamhet att dessa vargar skyddsjagas. Fast det viktiga för EU är ju lyckad valpflytt, att lyckas med naturlig invandring är inte så intressant och beaktades inte när EU ville ha jaktförbud, och det är ju EU som uppmanat till skyddsjakt, där det är motiverat, och tio renar och fler på gång tycker kanske EU är en tillräckligt god motivation.

Skyddsjaktsbeslutet resulterar nästan säkert i fler vargar söder om renbetesland, och därmed ett större inflöde i renbetesland, så rennäringen går kanske inte på plus i längden även om de tror det nu. Det är också underligt att naturvårdsverket inte agerar kraftfullare för att migrationsbehovet skall klaras med naturlig invandring, naturvårdsverket borde prioritera naturliga lösningar framför tekniska när så är möjligt! Det antyder att naturvårdsverket inte tycker att vargens höga inavel eller låga invandring är några större problem, naturvårdsverket tycker ju inte det försvårar att nå gynnsam bevarandestatus att avliva denna tik, och att de framhäver dessa faktorer i andra sammanhang blir mindre trovärdigt. Detta borde vara argument för naturvårdsverket att backa på sitt extremt höga och dåligt underbyggda migrationskrav för gynnsam bevarandestatus. Naturvårdsverket tror att 7 naturliga invandrare per tioårsperiod är långsiktigt realistiskt, så naturvårdsverket tycks planera för ett norra Sverige utan rennäring om något decennium. Naturvårdsverket hade lovat att se till att vargvalpar från  Junsele skulle flyttas till andra lyor, genom att bevilja skyddsjakt nu slapp naturvårdsverket ifrån detta mycket svåruppfyllda löfte.

Jag ifrågasätter inte att det är svårt att bedriva rennäring i ett vargrevir. Den första åtgärden borde vara att inte ha många renar i reviret. Ansökan om skyddsjakt kommer från Vilhelmina Södra Sameby. Samebyn har vinterbetesmarker som delvis  ligger utanför vargreviret, till exempel öster om vargreviret (närmare kusten). Detta gäller också andra näraliggande samebyar, samebyarna kan ”låna” marker av varandra för att hjälpa en utsatt granne. Sådant diskuteras inte bland andra möjliga åtgärder i  naturvårdsverkets beslut. Det borde redovisas hur vinterbetesmarker utanför vargreviret utnyttjades och varför detta inte lät sig göras i högre grad borde ha analyserats i en anda av att det var viktigt att söka andra möjligheter. Det tas upp många andra svårigheter för samebyn, men bland summan av svårigheter var det alltså just vargen som fick vika.

Tidigare skrivet om ren och varg klicka här!  Där räknas upp ett antal möjligheter, jag hoppas att det görs någon slags utredning om varför dessa möjligheter inte utnyttjades och isåfall vad man kan göra för att utnyttja dem av någon fristående när skyddsjakten är avslutad. Vargetablering i norra Sverige är inte möjlig utan någon slags lag eller policyändring och det bör göras en analys av dessa möjligheter inför nästa rovdjurspolitiska riksdagsbeslut. Miljöpartiet har motionerat om ett ”pärlband” med vargflockar efter norrlandskusten, en sådan utredning kunde göras och analysera vilka åtgärder riksdagen kan göra för att underlätta för att det skall bli åtminstone en vargflock i stil med vad var på gång i Junselde. Skulle valpflytt 2013 gå bra kanske man inte behöver driva resultaten av denna utredning så hårt.

Annonser

2 svar to “Skandinaviens genetiskt värdefullaste varg hotad”

  1. Kerstin Fredin 16 januari, 2013 den 01:23 #

    Hej Dag Lindgren!

    Jag har en känsla av att du börjar förstå hur svår den här frågan är. Vad det minst handlar om är genetik och statistik. Till största delen handlar det om människor.

    Det är också därför det är viktigt att allt finns klart för alla eventualiteter innan man går vidare.

    Hoppas ändå att du har sett att SRF har skickat in en lång besvärsskrivelse angående skyddsjakten på tiken i Junseleområdet.

    • DagL 16 januari, 2013 den 06:21 #

      Det handlar mest om genetik eftersom nästan alla genetiker tycker invandring och inavel är centrala för vargförvaltning. Jag tycker också det är viktigt men inte SÅ viktigt som de andra genetikerna.

      Jag är i första hand genetiker. Psykologin – eller snarare psykiatrin – förstår jag mindre – men jag tror ingen annan egentligen gör det heller. Jag gjorde ett ärligt försök att diskutera, För legitimitet av vargen tror jag det är psykologiskt bättre att försöka få den att klara sig med naturlig invandring och att det är fel linje av naturvårdsverket att helt satsa på valpflytt.

      Det handlar om naturvårdsverkets sociala kompetens att hantera ”samexistensen” ren varg. Där har natruvårdsverket misslyckats. Trots att det varit många sammanträden i Junsele, vilket kanske är bra psykologiskt, men gav det några pluspoäng hos samerna får man dem ju ändå genom skyddsjakten. Hos forskarna har man inte gjort försök att få pluspoäng. Det kommer nog ändå en del surt efter för samerna

      Vad jag förstår har naturvårdsverket inte gjort ett ärligt försök i annan mening än att de sedan reviret etablierades för att bli av med problemet genom skyddsjakt. De ville inte avstå från skyddsjakt om de inte fick regeringens stöd för att det inte skulle bli skyddsjakt, men när regeringen tog ställning emot skyddsjakt så blev det skyddsjakt ändå. Att regeringen tar ställning för en enstaka varg har knappast höjt ribban för skyddsjakt, Naturvårdsverket har sin egen kortsiktiga agenda. Det skulle varit jobbigare att bli av med ärendet om det verkligen blev valpar.

      SRF har blivit intresserade först när det blev försent att påverka sakfrågan – den beslutade skyddsjakten lär inte stoppas för att SRF tycker något, och även om den stoppades är skadan redan skedd – valpningen har förhindrats. Det är av populistiska skäl SRF och annan ideell naturvård nu agerar, man vill visa medlemmarna att man gör nått. Men skrivelserna innehåller synpunkter och fakta som jag i stort sett håller med om. Här är en länk till naturskyddsföreningens ställningstagande som jag i stor sett håller med om http://www.naturskyddsforeningen.se/nyheter/junselevargen-ar-vardefull-att-skjutas

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s