Ackumulera kol med skogsskötsel?

28 Aug

Första delen är taget från: ”Skogssverige” http://www.skogssverige.se/hur-skoter-man-skogen-sa-att-det-ackumuleras-mycket-kol 

Därefter kommenterar jag (Dag Lindgren)

Frågeställare Dag Lindgren
Besvarades av Gustaf Egnell, professor, Fakulteten för skogsvetenskap, Institutionen för skogens ekologi och skötsel, SLU
tisdag, 25 augusti, 2015

Fråga: Hur kan skogen skötas så att det på lång sikt ackumuleras mycket kol i skogsmarken?

Svar
Hej Dag!

Intressant fråga där det dessvärre saknas kunskap för att med säkerhet säga hur detta ska göras optimalt över lång tid och det beror också till del på vilken typ av skogsmarker vi talar om och vilken typ av ekonomiskt ramverk som omger frågan. Ska vi fortsätta att använda råvaror från skogen för olika skogsprodukter…?? Då jag gissar att frågan uppkommit på grund av dagens diskussion om ett klimat i förändring och vikten av att inte i onödan omsätta kolförråd såsom de kolförråd som finns i marken så vill jag bara påpeka att störst nytta för klimatet gör skogsråvaror som ersätter andra material som orsakar stora utsläpp av växthusgaser där koldioxid är det viktigaste. Med ett sådant ramverk – dvs att vi nyttjar skogsråvaran till produkter så gäller det att maximera skogsproduktionen där de mest effektiva skogsskötselåtgärderna är att gödsla, välja förädlat skogsodlingsmaterial eller snabbväxande trädslag, samt att beståndsanläggningen görs med markberedningsmetoder som inte är intensivare än nödvändigt. Med allt detta givet ska vi också maximera medelproduktionen över omloppstiden vilket innebär att avverkning görs då medelbiomassaproduktionen är som störst.

Om fokus helt ock hållet ligger på att maximera enbart markkolspolen (vilket ur klimatsynpunkt är ogenomtänkt) så gäller det fortfarande att maximera produktionen enligt ovan (möjligen med en minskad markberedningsintensitet) men att samtidigt göra biomassakolet så “oaptitligt” som möjligt för de marklevande organismer som bryter ner biomassa och omvandlar det till koldioxid. Bra metoder att åstadkomma detta är att omvandla veden till träkol eller att då medelbiomassaproduktionen kulminerat begrava veden i kall och fuktig skogsmark/myrmark – alternativt att lägga upp den så att den under stora delar av året är så torr att nedbrytningen hämmas. Nedbrytningshastigheten och därmed omvandlingen till koldioxid är nämligen hårt styrd av temperatur och fuktighet och man kan utnyttja detta för att förlänga den tid som kolet finns kvar bundet till biomassan.

I båda fallen ovan (speciellt det första) gäller också god skogshygien för att minimera inverkan av skogsskadegörare bland däggdjur, insekter och svampar samt ett bra brandskydd.

Vetenskapligt har det också talats om labila och stabila kolförråd där kol bundet i trädbiomassa till stor del hör till de labila förråden – dvs vi kan bara förlänga den tid kolet är bundet till biomassan en viss tid (men det kan röra sig om 100 till 1000-tals år i en torvmosse). Och det finns visst stöd för att de mer stabila kolförråden i de delar av marken där förutsättningarna för nedbrytning är hyfsade har sitt ursprung i mykkorhizasvampar. Värdet av det kolförrådet “över lång tid” får vi återkomma till…

Mvh Gustaf

Dag kommentar:
Jag anser forskningen grubblar för lite på ekosystemtjänsten att låta skogen dammsuga bort atmosfärens kol permanent eller åtminstone i millennium-perspektiv. Det skulle förstås inte ses som skogens enda funktion. Jag hittade ingen bra artikel, så jag tänkte att en fråga till SkogsSveriges frågelåda kanske skulle öka intresset att fokusera på problemet och ge något uppslag. Det resulterade också i några uppslag. Visst skall skogen utnyttjas till kommersiella produkter som minskar förbrukningen av fossila resurser. Men produkterna bryts ner och blir koldioxid i atmosfären igen. Även kolet som lagras i ett trähus kommer tillbaks till atmosfären om hundra år. Skogsskötsel, varuproduktion och varudistribution konsumerar energi och råvaror utöver skogsråvaran.  Produkter som plast och betong är det inte alltid så självklart bra ens ur klimatutsläppsynpunkt att ersätta med träbaserade produkter, exempelvis fann man i en kretsloppsanalys att en papperskasse resulterar i ett större växthusgasutsläpp än en plastkasse.

Väsentliga mängder kol i marken kommer ut i atmosfären efter slutavverkning. Markkolets betydelse i Sverige framgår av tabell 3e i rapporten till FAO om svensk skog http://www.fao.org/3/a-az346e.pdf  Där framgår att svensk skog 1990-2015 ökade kol i biomassa med 150 miljoner ton och i markkol med 100 miljoner ton!  Dvs ökningen av markkol undandrar nästan lika mycket kol från atmosfären som vedförrådsökningen. Dvs markkolet är inte försumbart och innebär att kol dras bort från atmosfären, troligen delvis permanent. Detta borde kunna ökas om man tänker på hur man realistiskt skall bära sig åt.

Det marknadsorienterade konsumtion-stimulerande samhället innefattar också skogsprodukter. Det produceras mycket som egentligen knappast behövs, tänk bara på all reklam på papper eller onödigt skrymmande och påkostande emballage. Det vore bättre om skogen hanterades så att en större del gick till sådant som enbart gynnar framtiden och inte dagens konsumtion, som att ”permanent” avlägsna kol från kretsloppet. En ekosystemtjänst som dock bara blir attraktiv om det skapas positiva incitament.

Slutavverkar man skog så är det angeläget att snabbt etablera ny skog. Försöker man manipulera så att det blir kallt och mycket fuktigt – myrliknande förhållanden – eller mycket torrt, så blir det svårt att få ny skog.

Önskvärdheten att bevara mark-kolet kan beaktas vid markberedning, men beaktas detta tillräckligt?

Att stimulera bevarandet av mark-kolet med ympning av marken med lämpliga mykorrhiza-svampar eller något annat verkar  värt att vidareutveckla.

Den ”optimala” omloppstiden borde bli längre om kolet i marken tas med i kalkylen. För att beakta detta fordras en utredning varur den kvantitativa effekten på ett bestånd kan skattas. Vad jag vet finns ingen sådan utredning.

Sverige överproducerar skog eftersom vedförrådet i skogen växer. Det kan ha fördelar för skogsägarna om en ny marknad för skogsprodukter (permanent koldeponi) öppnas. Speciellt eftersom denna marknad är konjunkturoberoende, dvs i lågkonjunktur och dåligt betalt för skogen kan man satsa relativt mer på koldeponi.

Ett speciellt problem är skog på dikad torvmark. Torvmarken frigör kol och andra klimatgaser, vilket gör att skogstillväxten har en mindre effekt på koldioxiden i atmosfären. Det bör övervägas om detta kan motivera en längre omloppstid, sparsamhet med omdikning och grundare diken. I en del fall kanske det  är bäst att låta det bli våtmark igen efter avverkning och lägga igen dikena. I andra fall kanske torvlagret är så tunt så det kan sägas försvunnit ur diskussionen vid slutavverkning. Torvmarker har föreslagits ha en viktig funktion i istidscykeln, vilket diskuteras i en tidigare artikel på denna webb.

Frågelådan kan bara hantera enkla frågor, utan komplicerade bakgrunder. Jag vidgade inte frågan till att ta hand om råvaran utanför den skördade skogen. Den del av skogen som minst lämpar sig till produkter kan istället användas så kol dras ur kretsloppet. Att göra träkol verkar en bra och realistisk ide, som kanske några är inne på. Att göra diamant verkar jättebra :-).

Stubb-brytning till värmeverk diskuteras, men är dyrt. Kolet i stubbarna kommer ut i atmosfären omgående om de bränns och så småningom om de lämnas. Kanske man kan gräva ned dem på platsen istället och därigenom bortföra kolet från atmosfären mer permanent. Det borde vara görligt att konstruera en maskin som efter stubbrytningen borrar ett hål, för ned stubben i det, och täcker hålet. Det blir då minimal transport och hantering av kolet i stubben.

Att sänka delar av skörden i en syrefri myr eller sjö verkar en lovande linje och ganska realistiskt. Ett uppslag till detta diskuteras i en tidigare artikel.

Att låta torven växa till på outnyttjade torvmarker verkar vara en god ide och eftersom skogsmarksägare ofta även äger sådan mark kopplar det till skogsforskning.

Att minska eller ta hand om klimatgaserna som läcker ut from deponier är viktigt, men utanför skogsforskningen! Men jag har inte heller hittat bra beskrivningar på hur bra deponier är som kolsänkor.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: