Tree plantation dåligt!

19 Feb

Om skogodling, tree plantation, rom, semantik mm.

Som svensk trodde jag hittills att ”tree plantation” var en bra engelsk översättning av skogsplantering. Jag förbryllades först när jag upptäckte att FAO (t ex http://www.fao.org/forest-resources-assessment/en/ ) ofta använder ”planted forest” istället (som omfattar även skogssådd, vilket inte är logiskt). Skogsodling är en svensk term som täcker in både sådd och plantering, som inte verkar ha en bra motsvarighet på engelska.

Plantation” tolkas ungefär som ”plantage”. Begreppet används för grupper av träd och ”plantageliknande” skogsplanteringar, men mest för odlingar (plantager) av t ex bomull, tobak, sockerör, te och kaffe. Det kan också direkt betyda kolonialisering eller koloni. Plantation förknippas med slaveri. De svenska skogsodlingarna har sällan den karaktär som ”tree plantations” utomlands ibland har. Dvs. Plantation har starka negativa associationer, översättningen bör därför inte användas för ”plantering” eller skogsodling.

”Plantation” rommärke. ”Plantation” på Googles ger första tio träffarna romsorter från Barbados, Trinidad etc. Rom är världens vanligaste sprittyp och härrör från sockerörsodlingar, mest i Västindien. Några romsorter saluförs i Sverige under beteckningen Plantation. Den svenska whiskytillverkaren MacMyra (som är associerad med en skogsfastighet) bygger vidare på plantation http://www.romrom.se/mackmyra-plantation genom ”vinterdröm” som är en fruktig och kryddig single malt whisky, tillverkad i begränsad upplaga. Whiskyn är ett samarbete med Plantation Rum och har delvis finishlagrats på fat som tidigare lagrat deras Barbados- och Jamaican Rum. Resultatet är en mjukt ekig whisky med toner av apelsin, vanilj, arrakskryddor och demerasocker – en karibisk kärleksaffär. Jag föreslår att man vid festligare aktiviteter förknippade med skogsplantering kan bjuda på (erbjuda) ett glas Plantation.

Skydda Skogen” är en ideell naturvårdsorganisation som bildades ”med anledning av det kritiska läget för skogen och hotet mot den biologiska mångfalden”. ”Skydda skogen” (och liknande organisationer) kallar inte resultatet av skogsodling för “skog” utan ”trädplantage” Planterad skog accepteras inte som ”riktig skog”. ”Skydda skogen” försöker få världen att anta detta synsätt. Se t ex: “The Swedish experience: Shrinking forests –  Expanding tree plantationshttp://skyddaskogen.se/en/component/simplefilemanager/?view=download&id=49: “there are many important reasons for the FAO to urgently adopt new definitions, using precise terminology and language, in order to clearly separate tree plantations from forests. Our whole future depends on functioning forest ecosystems – not expanding tree plantations“. “Skydda Skogen har inte upptäckt att FAO oftast använder “Planted forest” istället för ”Tree plantation” just pga de associationer det senare begreppet kan ge.

Den dåliga associationen verkar blivit betydelsefull sent. Den dåliga klangen av “plantation” verkar utvecklats efter 2005. World Wildlife Foundation verkar ha gynnat “plantation” 2005. De första stegen till the New Generation Plantations (NGP) platform http://newgenerationplantations.org/multimedia/file/ff98c77e-77cb-11e3-92fa-005056986314 can be traced in a WWF briefing paper dating back to 2005:  “WWF has recently committed to work proactively on plantations,”… “As preparation for this work a group of WWF staff and representatives from four companies involved in plantation forestry undertook a one-week study tour of South Africa in April 2005 to exchange ideas on key issues associated with plantation forestry.” “Plantation” kan alltså användas internt i slutna sällskap och syftar då på en del men inte alla ”planted forests” med associationer att det är ”avancerat” och vanligen i hög grad genetiskt förbättrat.

Världens skogar består av 7% ”planted forests” och 93% ”natural forests”. Det överraskade mig att andelen ”planted forest” (inklusive sådd) är så låg!

Sist editerad 180310 på http://downto.dagli.se/?p=297

Lavskrika: Myndigheters överklagande

28 Dec

Myndigheternas överklagande av domstols undanröjande av avverkningsförbud

Fem markägare fick avverkningsförbud i Arbrå, Hälsingland av Skogsstyrelsen (SKS), eftersom avverkningen skulle kunna störa lavskrikor. Detta var den första mer omfattande tillämpningen av artskyddsförordningen. Miljödomstolen (MD) undanröjde detta beslut (171006). Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket (NVV) har överklagat till miljööverdomstolen (MÖD) efter att ha filat på argumenten drygt två månader. Denna webbartikel är en kommentar till myndigheternas överklaganden. Myndigheterna – i motsats till miljödomstolen – tolkar ”proportionalitet” att det inte rör sig om en avvägning mellan nytta och skada. Myndigheterna föredrar bokstavstro framför pragmatiska tolkningar. Skogsstyrelsen håller fast vid att lavskrikan minskar, fast den ökar. Markägarkommentarer om lavskrikan vägs knappast in. Den juridiska karusellen fortsätter.

Miljööverdomstolen bestämde april 2018 att det är Skogsstyrelsen som skall sköta denna typ av ärenden, men tar inte ställning i sakfrågan. Ytterligare bollande av det första större artskyddsärendet! https://www.skogsstyrelsen.se/nyhetslista/lavskrikedomar-skogsstyrelsen-har-ratt-att-fatta-beslut/ och http://www.landskogsbruk.se/skog/markagaren-efter-lavskrikedomen-man-ar-luttrad/  Myndigheterna har hävdat att dispens inte är möjligt för normala skogsbruksåtgärder. Ryktas att MÖD säger att förbud inte är avgörande för avverkningsrätten om man söker dispens. Då kan proportionalitetsfrågor prövas. Se https://www.lrf.se/om-lrf/press/pressmeddelanden/2018/fortsatt-osakerhet-i-skogsfragan-efter-lavskrikedom/

Nya fronter i Arbrå öppnas av Skogsstyrelsen med nya avverkningsförbud. http://www.skogsaktuellt.se/artikel/57558/lavskrika-stoppar-nya-avverkningar.html  https://www.skogsstyrelsen.se/nyhetslista/lavskrika-paverkar-tre-avverkningar-i-halsingland/  och https://marianneeriksson063.wordpress.com/2018/07/05/tankevurpa-med-oproportionerliga-effekter/ Två markägare varav en som tidigare fått sina planerade avverkningar stoppade, men sedan fått avverka, har inlämnat nya avverkningsanmälningar i samma område och efter ett halvår fått stopp. Men dessa anmälningar stoppades efter Skogsstyrelsens ställningstagande eftersom det finns lavskrika i området, och resulterade i nya avverkningsförbud på minst tio hektar i slutet av juni 2018. Jag gissar (i början av juli) att stoppen kommer att överklagas eller ansökan om dispens lämnas, men vet inte. Den juridiska cirkusen tycks fortsätta i flera år framåt, vilket Skogsstyrelsen tycks förtjust i. Skälet anges ibland vara att Skogsstyrelsen känner behov av ledning, men då hade det räckt med att avvakta domstolsutslag utan att tillföra ytterligare ärenden.

Närmare beskrivning i artiklar i LandSkog 180329:

http://www.landskogsbruk.se/skog/fagelklubbens-uppgifter-stoppar-nya-avverkningar/

http://www.landskogsbruk.se/skog/skogsstyrelsen-vantar-pa-svar-fran-artdatabanken/ och sid 7 http://www.ksla.se/wp-content/uploads/2018/04/Seminarieunderlag-R%C3%A4tten-att-%C3%A4ga-och-bruka-sin-mark.pdf

Man frågar sig varför Skogsstyrelsen skall anse sig behöva yttrande av artdatabanken i varje enskilt ärende och varför Skogsstyrelsen inte fått det artfaktablad som lavskrikan som man nyligen fått från artdatabanken utformat så det täcker skogsstyrelsens frågeställningar förutom den omfattande erfarenhet som Skogsstyrelsen de senaste åren måste förvärvat av lavskrikan? Det finns skäl att skriva om denna artikel till två, en om de avverkningsförbud som nu prövas av miljödomstol med uppdateringar och en om de nya avverkningsförbuden, men vi får se om jag gör det, och det är tidigt att göra än. Det är dock positivt att inte alla avverkningsanmälningar i Arbrå stoppas.

Artikel i LandSkog 18022? http://www.landskogsbruk.se/skog/formella-fel-och-oenighet-ror-till-lavskrikefallet/ redovisar de juridiska irrgångarna.

Miljö-överdomstolen har medgivit prövningstillstånd och LRF har inkommit med en skrivelse som jag inte sett, men som sägs fokusera på de juridiska formaliteterna snarare än ”sakfrågan”.

Två myndigheter är parter mot en markägare
Två myndigheter, SKS och NVV (eller länsstyrelse) skickar inlagor om avverkningsförbudet till både MD och MÖD. Det vore mindre komplicerat om Skogsstyrelsen ensam ägde ärendet och stod för kommunikationen efter samråd. Det känns orättvist att den anklagade markägaren, som ändå är i underläge, skall ha två inte alltid samstämda myndigheter att försvara sig mot. NVV tar faktiskt ställning för att bara Skogsstyrelsen skall ha ansvaret genom att förslå att den MD där Skogsstyrelsen ligger skall hantera ärenden av denna typ.

Bokstavstolkning kan leda till stötande extrema domar.

Skogsstyrelsen bifogar 45 sidor med bilaga 1 med regelverk för växelspel med länsstyrelser/naturvårdsverk och andra regelverk. Det är svårtolkat och ger skogsägaren en svag ställning. Stora ingrepp med tveksam motivering och proportionalitet hävdas av myndigheterna. Jag uttryckte min oro över vad detta kunde leda till redan sommaren 2016 http://daglindgren.upsc.se/Naturv/ArtskyddKonsekvens.pdf Jag får tillstå att det hittills inte varit omfattande tillämpningen även om en del fall för mig ter sig orimliga. ”Proportionaliteten” har blivit något mindre orimlig genom att Skogsstyrelsen omedelbart före MDs sammanträde hävt avverkningsförbudet för två av de fem markägarna. Men jag tycker fortfarande den är stötande orimlig. Skogsstyrelsens önskan att få miljödomstolars uttolkning har infriats, men Skogsstyrelsen låter sig inte nöja med miljödomstolsbesked utan går vidare till miljööverdomstol med yrkanden, som för mig ter sig dåligt underbyggda. Det kommer knappast att gå för Skogsstyrelsen att förklara varför de genomdrivit avverkningsförbudet på ett för LRF förståeligt sätt vilket kommer att bidra till att göra det svårare att få acceptans för intensifierat naturskydd. Ett av de senaste exemplen på de reaktioner Skogsstyrelsens ihållande kamp mot markägarna för avverkningsförbudet väcker: https://www.jp.se/article/ratten-till-skogen/  http://www.landlantbruk.se/lantbruk/han-fick-ratt-och-blev-nummer-ett/ MÖ beskriver läget i ”domskäl”: ”Artskyddsförordningens regler om fågelskydd är enligt sin lydelse strikta. Enligt artskyddsförordningen är det förbjudet att skada eller förstöra vilda fåglars fortplantningsområden eller viloplatser. Det kan ifrågasättas om någon anmälningspliktig avverkning kan ske utan att påverkan på vilda fåglar blir sådan att en dispens måste sökas.”

Politisk förankring? Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket har hemställt hos Regeringen om förbättrade riktlinjer (utredning). Denna hemställan har blockerats, troligen av en miljöminister från miljöpartiet. Det ter sig idag möjligt att miljöministern efter valet inte kommer att vara från miljöpartiet och då blockeras inte längre Regeringens ställningstagande till artskyddsdirektivet. Eventuella prejudikat från MÖD som nu kommer kanske inte gäller länge. Förmodligen blir det ytterligare juridiska turer många år framåt.

Proportionalitet.

MD lyfter i sina domskäl fram vad som borde vara grundläggande självklarheter för alla myndighetsbeslut, proportionalitet: ”Vid samtliga slag av äganderättsintrång måste proportionalitetsprincipen beaktas, vilket innebär att nödvändigheten av ett intrång i det allmännas intresse balanseras mot den skada som den enskilde lider av intrånget… Naturvårdsintresset måste i detta fall vägas mot egendomsskyddet och en proportionalitetsavvägning göras. Skogsstyrelsen har inte i sin handläggning gjort någon proportionalitetsavvägning.”; ”Skogsstyrelsen, för att kunna förbjuda den anmälda åtgärden, skulle ha gjort en proportionalitetsavvägning”. Om Bombmurklan står: ”Trots bestämmelsens till synes kategoriska utformning måste därför en proportionalitetsavvägning göras”; Slutklämmen i domen: ”och då någon proportionalitetsbedömning inte kunnat göras innan förbudet meddelades ska Skogsstyrelsens beslut att förbjuda den anmälda åtgärden undanröjas.”

NNV skriver i sitt överklagande ”Proportionalitetsbedömning i MÖD 2017:7 är inte tillämplig på arter som är fridlysta enligt 4 § artskyddsförordningen.”; ” Om principen om proportionalitetsbedömning från MÖD 2017:7 ska kunna tillämpas krävs enligt vår bedömning att det är fråga om en dispensprövning.”

Skogsstyrelsen skriver i sitt överklagande: ”Den enda aspekt som proportionalitetsprincipen blir aktuell ur när det gäller artskyddet är således att Skogsstyrelsens beslut inte får vara mer ingripande än vad som krävs för artskyddet.”

Sammanfattningsvis om proportionalitet anser inte myndigheterna att skadans storlek för markägaren behöver vägas in vid t ex ett avverkningsförbud. En proportionalitetsavvägning bör göras ur artens synpunkt dvs avverkningsförbudet skall inte vara större än vad som behövs för att inte skada lavskrikan. Skogsstyrelsen har ju faktiskt följt den principen minskat avverkningsförbudets omfattning dagen före MDs sammanträde. Proportionalitetsavvägning gentemot skogsägaren kan göras vid prövande av dispens och då kan också skadan kompenseras.  Mina reflektioner: Myndigheterna vill inte tillämpa proportionalitetsprincipen dvs att en avvägning görs mellan skadan för skogsägaren och nyttan för lavskrikan. Myndigheterna vill först pröva nyttan för lavskrikan och sedan står det skogsägaren fritt att starta en separat process om dispens eller ersättning. Jag tycker det är en orimlig tanke att en myndighet först skall fastställa att artskyddet fordrar ett avverkningsförbud och sedan en annan myndighet skall medge dispens för avverkningen. Det ter sig ganska troligt att markägaren av det ena eller andra skälet inte får dispens även efter en omständlig behandling eftersom det redan bestämts att arten tar skada. Jag tycker myndigheterna intar en mycket negativ attityd mot markägaren. Rimligare vore om en myndighet gjorde proportionalitetsavvägningen mellan nyttan för lavskrikan och skadan för markägaren och fastställde dels vad som åligger markägaren och dels eventuell kompensation till markägaren. Jag tycker också att Sverige har överlåtit för mycket av kontrollen av svenskt skogsbruk till EU, för det är ju ett av EU påtvingat regelverk som är huvudorsaken till konflikterna omkring lavskrikan. Problemen har uppmärksammats av EU-kommissionen som därför förordar en pragmatisk tillämpning av direktiven, men eftersom sådana nyanser inte når fram till myndighetsnivå är det ett svagt skäl att inte motverka att EU utfärdar direktiv som berör den svenska skogen.

Nytta för lavskrikan (bevarandestatus).

Bara tre av fem av MD undanröjda avverkningsbeslut överklagas. Varken Skogsstyrelsen eller NNV tillför i överklagandet något nytt i sakfrågan om skadan för lavskrikan är stor nog för att motivera totalt avverkningsförbud för tre markägare utan vidhåller tidigare motivering/bevisning. MD undanröjde fem avverkningsförbud, men endast tre av dessa överklagades till MÖD. Förklaringen är att SKS dagen före MDs sammanträde beslöt att de inte ansåg att den gynnsamma bevarandestatusen hotades av två avverkningarna med en motivering som framgår av MDs referat av vad SKS framfört: ”Skogsstyrelsen har … inhämtat ny bevisning som pekar mot att lavskrikans gynnsamma bevarandestatus inte påverkas negativt av den anmälda avverkningen vare sig lokalt eller regionalt i så stor omfattning att avverkningsförbud är nödvändigt.” Vari denna nya bevisning består framgår inte, det borde rimligen vara ett undertecknat dokument för att ha värde i en domstolsförhandling, särskilt eftersom det kommer till olika slutsats för de fem närliggande bestånden. SKS yrkar till MÖD att tre avverkningsförbud skall bestå med åberopande av vad som står i MDs domskäl, som tycks lika för alla fem avverkningsförbuden. Avverkningsförbuden ligger bara km från varandra, det borde finnas en detaljerad förklaring varför en avverkning inte är betydelsefull för den regionala bevarandestatusen medan en avsevärt mindre någon km bort är det. Med hänsyn till att ringmärkta ungar i genomsnitt återfinns två km från häckningsplatsen är det svårt att förstå att spridningsförmågan betraktas om otillräcklig.

MD och SKS är ointresserade av information som markägaren tillför. MD skriver: ”Verksamhetsutövaren har bevisbördan för samtliga relevanta omständigheter i målet”. Markägaren utförde i egen regi inventeringar av lavskrika i området och fann att det fanns många. Men MD nämner inte detta i domskäl (tror på Artdatabanken, som jag kommenterar i nästa avsnitt) och inte SKS i sitt överklagande. Markägare, som gör allvarliga försök att med inventering belysa frågan om lavskrikans lokala livskraft, har mycket liten chans att än få en saklig bedömning av de mödosamt insamlade uppgifterna. Styrker knappast förtroendet för att myndigheternas vilja till dialog och att tillgodogöra sig material från markägaren eller att det tar på allvar när markägarna försöker leva upp till kravet att verksamhetsutövaren har bevisbördan.

Domen i MD bygger på föråldrad information! MD skriver under rubriken domskäl: ”En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Populationen har minskat med 10 – 40 % de senaste 30 åren, men minskningen bedöms inte ha överstigit 15 % de senaste 15-18 åren. Arten minskar och försvinner successivt framför allt vid dess utbredningsgränser. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig till Nära hotad. Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Livskraftig. Mark- och miljödomstolen bedömer att det aktuella området ligger i utkanten av lavskrikans utbredningsområde och att arten kräver viss hänsyn.” SKS upplyser i överklagandet inte att uppgiften faktiskt är föråldrad utan skriver: ”I denna del hänvisas i nuläget därför till Skogsstyrelsens handlingar i ärendet samt tidigare ingivna handlingar i målet vid mark- och miljödomstolen vid Östersunds tingsrätt” MD beskriver SKS inställning så här ”…Svensk fågeltaxerings årsrapport där man ser att lavskrikepopulationen varierar kraftigt från år till år. Detta är naturligt och säger ingenting om lavskrikans bevarandestatus, vilken varit svagt ökande de senaste 10 åren. Aktuell rapport visar trender på nationell nivå men det är väldigt svårt att dra några slutsatser kring bevarandestatusen på lokal nivå”. Nedan kondensat av de sex senaste årsrapporterna:
Svensk fågeltaxering om lavskrika i sina sex senaste årsrapporter

Period Trend %/år a) Signifikans b) % fåglar med signifikant ökning c)
1998-2012 0.3 NS
1998-2013 0.2 NS
1998-2014 0.7 NS
1998-2015 1.8 * 19
1998-2016 1.8 * 18
1998-2017 1.3 NS
  1. a) genomsnittlig trend i % per år sedan 1998; b) statistisk signifikans för ökning sedan 1998; c) procent av fågelarterna som visat en signifikant ökning de sista tio åren liksom lavskrikan. Anmärkning: trenden och signifikansen underskattas eftersom 1998 var ett toppår.

Artdatabanken analyserade artfakta inför rödlistan 2015 under 2014 och hade då bara tillgång till fågeltaxerings analys 1998-2013. Artdatabankens formuleringar kan ses som försvarliga när de skrevs, men inte nu längre, när uppmärksamheten fästs på dem och lavskrikans ökning blivit stor och signifikant. SKS beskriver en statistiskt signifikant ökning med över 1% per år, som är större än för mer än 80% av alla fåglar, som ”svagt ökande”. Detta är direkt missvisande och borde ha korrigerats i överklagandet i stället för att stå fast vid gamla formuleringar. SKS anser fortfarande den starka ökningen i antal ” säger ingenting om lavskrikans bevarandestatus”. Artdatabankens formulering att minskningen inte överstigit 15 procent senaste 15-18 åren ter sig idag grovt missledande, om än verbalt riktig, och Skogsstyrelsen borde inte accepterat detta vid överklagandet. Det troliga för lokal och regional nivå är rimligen också att förekomsten ökat. I sina domskäl beskriver MD den nationella utvecklingen, men inte den lokala, utan nöjer sig med att avverkningsförbuden ligger i kanten av utbredningsområdet och det felaktiga påståendet ”Arten minskar och försvinner successivt”. Minskar inte arten, så är det inte logiskt av MD att påstå att den minskar i utkanten av utbredningsområdet och inte av SKS att stå fast vid detta. Jag har personligen gjort en analys med artportalen som inte gav något stöd för en regional minskning i Gävleborg. Man kan visserligen hävda att det inte motbevisar att lavskrikan minskat ”lokalt”. Men någon argumentation för avgränsning för hur liten areal ”lokal” bör avse för lavskrikor och hur vägning med regional skall göras har aldrig preciserats, fast det måste ju finnas någon minsta gräns för ”lokal” även om den fastställs från fall till fall.

Sedan huvuddelen av denna webartikel skrevs har data för lavskrika 2017 kommit. I en sammanställning bla av Birdlife http://www.natursidan.se/wp-content/uploads/2018/04/sveriges-faglar-2018.pdf  så ändras lavskrikeförekomsten 2008-2017 (senaste decenniet) med +3 % år signifikant (*)-

Tilllägg undersökningar av tillförlitlighet av Artportalregistreringar  180528 https://besjournals.onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1111/2041-210X.13012   och https://methodsblog.wordpress.com/2018/05/23/medborgarnas-insamlade-data-utbredningsmodeller/

Möte länsstyrelse länsriksdagsledamöter och av lavskrika drabbad skogsbrukare Augusti 2018 https://www.lrf.se/mitt-lrf/nyheter/gavleborg/2018/08/politikertraff-om-lavskikan-torkan-och-branderna/.W32pmNqCcJQ.twitter

Tidigare om lavskrika och artskyddsförordning på:
Kommentarer till domen i MD 171006 http://downto.dagli.se/?p=245
http://daglindgren.upsc.se/Naturv/LavskrikaArbra_mmSommar2017.pdf
och -äldre- http://daglindgren.upsc.se/Naturv/ArtskyddsforordningDagLankar.pdf
Finns en diskussion på Skogsforum om händelserna sedan domen Oktober 2017 https://skogsforum.se/viewtopic.php?t=30475

Dag Lindgren Senaste webbversionen av denna artikel 180704 på  http://downto.dagli.se/  (Lavskrika – myndigheters överklagande), första versionen på webben 171228

Insektsgruppers utveckling – SLU analys

24 Okt

Sveriges och SLUs miljöuppföljning kan inte bedöma om den förvånansvärt drastiska minskningen av insekter som observerats i Tyskland också skett i Sverige. För att – i framtiden – kunna bedöma om nedgången är stor och fortsätter och hur den fördelar sig inom landet anses behövas avsevärda resurstillskott och uppdragsgivarnas stöd. Jag föreslår att en utförligare analys snarast initieras om Sverige sedan 2000 haft lika stor nedgång som i den tyska studien och hur nedgången fördelar sig.

SLUs miljöanalys bra och nationellt viktig! SLU gör anspråk på en fortlöpande täckande miljö-övervakning. SLU är i hög grad ett miljöuniversitet betonade dess rektor nyligen http://blogg.slu.se/rektor/2017/10/24/hur-ett-lantbruksuniversitet-blir-ett-miljouniversitet/  Det är mycket bra att SLU har en miljö-övervakning som i huvudsak förtjänar högt betyg. En levande debatt och successiva förbättringar hör till en bra verksamhet och jag försöker bidra till detta nu, får se om detta berikar debatten. Problemet att rimligt snabbt skatta hur biomassan av flygande insekter förändrats i Sverige senaste – och för beslutsfattande mest relevanta – tiden borde ses som en utmaning för att visa SLUs och dess miljöanalytikers kompetens inom miljöanalysområdet. Kanske inte var värt att jag lade ned energi på att skriva en blogg eller där min tvekan om SLU är på rätt väg är stor, men nu blev det så att jag skrev en bloggartikel och då tycker jag den kan tjäna som underlag till att några tänker på den. Särskilt mot bakgrund att rektorsbloggen inte blivit det forum för diskussion av fakultetsövergripande problem på vetenskaplig grund som jag trodde var universitetsledningens avsikt, och då kan man ju se det som en universitetsbehaglig gärning att ge anledning för en relevant diskussion.

Problemen är hur väl SLUs miljöanalys och Sveriges miljöuppföljning förmår identifiera kraftiga, stora och troligen betydelsefulla förändringar i artgrupper och hur betydelsefullt det är för Sverige som nation. Enligt några av de viktigaste forskarnas uppfattning är SLU inte särskilt bra på det.

Utlösande händelse I ett antal tyska naturreservat har observerats att biomassan av flygande insekter de sista 27 åren reducerats med 75-82%. Någon vecka efter 18 oktober har det förekommit uppgifter och debatt i media. Detta aktualiserar frågan om hur SLUs miljöanalys fungerar.  Grunden är ett material som vetenskapligt redovisas senast i http://journals.plos.org/plosone/article?id=10.1371%2Fjournal.pone.0185809#sec002 uppgifter från projektet har cirkulerat tidigare http://www.sciencemag.org/news/2017/05/where-have-all-insects-gone ,  men veckan efter 19.e oktober spreds budskapet ganska grundligt till gemene man som i ganska vida kretsar accepterat det alarmerande budskapet. Exempel är Dagens Nyheter  https://www.dn.se/nyheter/varlden/dramatisk-minskning-av-insekter-en-ekologisk-katastrof/  , Svt https://www.svt.se/nyheter/vetenskap/doende-insekter-leder-till-att-hela-ekosystem-kollapsar och http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1650&artikel=6804671

Skulle miljö-övervakningen hitta denna nedgång om den skett i Sverige? Jag ställde mig frågan om Sverige har koll och genom miljö-övervakningssystemet upptäcker förändringar så stora som tyska observationer. Men enligt en talesperson från artdatabanken så vet vi inte om något liknande hänt i Sverige https://www.svt.se/nyheter/vetenskap/doende-insekter-leder-till-att-hela-ekosystem-kollapsar Detta har bekräftats genom några direkt-kontakter med miljöanalysoperatörer, som bekräftat att miljöanalysen troligen inte upptäckt om samma nedgång skett i Sverige. Omvärlden har troligen inte klart för sig hur komplicerat det är, och att tillgången till mer systematiska observationer och långa tidsserier är mycket begränsande. Omfattande observationer med relativt stor säkerhet är ofta orealistiskt dyra, och det kan ta decennier innan de ger resultat. Men Sverige skulle gärna snabbt få säkrare indikationer på situationen i Sverige, och gärna få belyst om det – utgående från dagens samlade kunskap – är troligt eller ens möjligt att lika drastiska förändringar skett som i den tyska studien. Diskussionen bör inte fokuseras nästan enbart på otillräckliga resurser, uppdrag, skattningssvårigheter och de tänkbara konsekvenserna av en stor nedgång. Även om motsvarande nedgång inträffat i några procent av Sverige, så gäller den tyska nedgången en långt större del av del av Tyskland, och var i genomsnitt, dvs större lokalt. Dvs även om nedgångar av samma storleksordning som den tyska inte utesluts för några svenska områden med hög befolkningstäthet, urbanisering och hög intensitet av lokalt jordbruk så är den tyska resultaten ändå för höga för det svenska jordbrukslandskapet och för Sverige som helhet.

Vems ”fel” är det om SLUs miljöanalys saknar förmåga att upptäcka något viktigt? SLUs miljöövervakning sker huvudsakligen på uppdrag av myndigheter. Ambitionen är säkert ständigt att göra så bra som möjligt, men resurser sätter gränsen. Prioriteter sätts i dialog mellan experter och myndigheter. Det är alltså resultatet av ett växelspel där SLU bara är en part.

Kan inte rödlistan/artdatabanken avgöra om nedgången är stor?  Miljöuppföljningen ägnar lite uppmärksamhet åt utvecklingen av obemärkta arter som måhända slentrianmässigt bedöms nationellt livskraftiga, dvs inte rödlistade.  Den tyska undersökningen bygger mycket på biomassan av insamlade insekter, dvs de vanligaste flygande insekterna, som kanske inte fångas upp av rödlistan. Det kanske är en svaghet med Sveriges miljöuppföljning att relativt liten uppmärksamhet ägnas åt många vanliga, men relativt obemärkta arter. Spekulationer om färre insektkollisioner på bilrutor och liknande kanske inte ses som ett problem värdigt professionella entomologer.

Jag skulle gärna se fler och mer sofistikerade skattningar av hur stor andel av relevanta insektsarter som är rödlistade och en skattning utgående från detta hur stor minskningen av insekter troligen är i det svenska jordbrukslandskapet och Sverige.
Rödlistan 2015 ( https://www.artdatabanken.se/globalassets/ew/subw/artd/2.-var-verksamhet/publikationer/21.-tillstand-och-trender/rapport_tillstand_och_trender.pdf ) finner bara marginella förändringar över tiden i jämförelse med tidigare rödlistor, och mitt intryck är att ca en femtedel av arterna är rödlistade, men det är nog mer om man ser på en mer relevant del av rödlistan. En femtedel rödlistade svarar kanske ungefär mot inga större förändringar i genomsnittlig numerär, lika många går upp som går ned, en slags ekologiskt balans. Man skulle också kunna titta på arter som fanns på rödlistan 2000 men nu är livskraftiga och hur grupper av insekter är representerade bland dessa.

De insekter som registrerats i den tyska studien kanske inte är särskilt representativa och kanske överskattar reduktionen av insekter eller ”flygande insekter” (flygande insekter flyger ju inte jämt).

Min åsikt är att för att få så stora nedgångar som i Tyskland måste minst 2/3 av relevanta arter vara rödlistade. Rödlistan bygger på internationella kriterier. En art som antas minskat mer än femton procent sista decenniet (eller tre generationer om det är längre) blir rödlistad oberoende av andra omständigheter (t ex att den är vanlig). Mer än hälften av arterna måste minskat betydligt kraftigare än så för att nå tyska nedgångar. Arter rödlistas också enligt andra kriterier utan att minska i antal, dvs rödlistan omfattar en del arter som inte minskar i antal och därför måste andra minska mer för att nå medeltalet i tyska minskningen. Beträffande insekter är det svårare och subjektivare bedömningar än för några andra grupper (därmed inte sagt att det är enkelt och välkänt för andra grupper). En möjlig förklaring om bara hälften av de relevanta arterna anses minska i antal och ändå minskningarna är som i Tyskland är att bedömningarna varit för milda, och man alltså rödlistningen är osäker inte bara i speciella fall utan i allmänhet (för insekter), men detta tror jag knappast på, Nästan 100 arter vilda bin av knappt 300 finns idag med på Artdatabankens lista över rödlistade arter (se https://www.mynewsdesk.com/se/svenska-bin/news/mer-haallbart-nyttjande-av-landskapet-kan-bromsa-minskningen-av-insekter-272111 ) Jag tror detta skulle kunna vara ganska representativt för berörda insekter.  Detta betyder – enligt min uppfattning – att den svenska nedgången (för berörda insekter) är betydligt mindre än den tyska.

Det är troligt att man tycker att rödlistningsskattningar av insekter (även artgrupper) är opålitliga vilken är en diskussion som nu aktualiserats, och då måste övervägas hur skattningsmetoderna kan förbättras.

Det blev en debatt på ( http://www.natursidan.se/nyheter/insekter-har-minskat-med-over-75-pa-27-ar-en-ekologisk-varldskatastrof/ )  och på twitter.

Enligt min åsikt antyder den nu omvittnade svårigheten att uttala att nedgången i Sverige förmodligen är lägre än i Tyskland på att rödlistan är mindre exakt än vad de flesta tror, annars skulle det klarare uttalas att nedgången inte verkar lika stor i Sverige. Rödlistan är då inte så pålitlig som ett instrument för åtgärder. Men en troligare tolkning är en ovilja att dra slutsatser från mer sofistikerade analyser av rödlistan.

Är nedgången i Tyskland representativ för Tyskland? Min första reaktion var att nedgången i den tyska studien är så stor och snabb, så det är troligt den inte är representativ. Någon typ av statistisk slump kan bidra till en skenbart stor nedgång. Det är inte ett stickprov och inte heller en systematisk provtagning, utan ett urval av tyska naturreservat. Reservaten kan ha speciella egenskaper, de är utvalda just eftersom de inte är representativa och sköts enligt speciella kriterier. Detta gör att resultaten inte kan betraktas som typiska. Samma reservat har inte följts över tiden. Observationer olika år avser olika reservat utan systematik. 57 av 63 undersökta lokaler ligger i samma tyska delstat (”län”) och enligt studien ”representative of Western European low-altitude nature protection areas embedded in a human-dominated landscape” (förmodligen vad vi skulle kalla ”tätortsnära reservat”). Intressant är också vilken information liknande men oberoende studier ger, t ex andra länder som delvis deltar i samma nätverk, och då inte bra de mest jordbruksintensiva. Vilka arter det rör sig om har inte offentliggjorts. Den här skribenten redogör för en del av studiens begränsningar: https://ecologyisnotadirtyword.com/2017/10/20/insects-in-decline-why-we-need-more-studies-like-this/  Information i tysk rödlista och miljöuppföljning kan kanske ge information om hur representativ undersökningen är för utvecklingen över tid i hela Tyskland, men någon sådan analys har jag inte sett.

Är nedgången i insekter i den tyska studien representativa för Sveriges jordbrukslandskap? Pollinatörer och insekter verkar ha minskat på många håll och det är en betydande del av alla flygande insekter. Utvecklingen av predatorer på flygande insekter (fåglar) kan ge ledning. Svensk fågeltaxering och rödlistning visar att jordbrukslandskapet är en kraftigt drabbad miljö, och det gör det svårare att kvantifiera hur hårt den drabbas. En dryg vecka efter SLUs forskare uttalat sig börjar miljöövervakare utanför SLU att reagera och framföra att insekternas läge i Sverige troligen är bättre än i Tyskland och att en del svenska komponenter förefaller skattbara http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1027&artikel=6809119 eller kanske mer begränsad.

Minskar insekterna kraftigt i Sverige som nation?  Eftersom tyska nedgången är spektakulärt kraftig, starkt oroande och ger upphov till många spekulationer, som kanske bygger på icke generaliserbara resultat, är det angeläget att diskutera om den kan överdriva nedgången i ett lite vidare perspektiv (bland annat nationen Sverige och inte bara jordbrukslandskapet).

Det har funnits indikationer sedan decennier på att insekter är på nedgång, exempelvis http://www.independent.co.uk/environment/scientists-set-out-to-discover-if-insects-are-disappearing-from-britain-542297.html  och många olika studier har initierats och utförts utöver den nya tyska. Det förefaller ganska lätt att ”fånga” flygande insekter och kvantifiera variationer i tid och rum, även om det är svårt att göra det ”strikt vetenskapligt”.

Fjärilar i ängs- och hagmarker verkar klara sig bra https://www.slu.se/forskning/kunskapsbank/miljoanalys/angs–och-hagmarker-fler-fjarilar-trots-minskad-havd/

Den enda långvariga uppföljningen sedan ett halvsekel av utvecklingen av insekter jag hittat var från nordvästra Sverige. Resultaten beskrivs populariserat på http://www.fossilfri.com/2017/11/01/insektsdoden/ och undersökningen visar ingen nedgång av insekter. Men det är en för geografiskt begränsad studie för att generalisera.

En sammanfattning omkring resultaten av den tyska studien och dess möjliga betydelse inklusive ett antal referenser ges på https://www.artdatabanken.se/aktuellt/artdatabankens-nyheter/studie-visar-stor-minskning-av-mangden-insekter-i-tyska-reservat/ Härigenom tycker jag SLUs miljöanalys har informerat omvärlden på ett rimligt sätt efter en vecka. I det korta tidsperspektivet kan man inte förvänta så grundliga genomgångar, men återstår att se vad SLUs miljöanalys kan få fram till slutet av 2017.

Fågeldata visar att nedgången av insekter inte är stor i Sverige.  Svensk fågeltaxering följer fågelantalet i Sverige. Sedan 1998 baseras skattningarna på objektiva systematiska provytor (standardrutter). Den senaste årsrapporten finns på http://www.fageltaxering.lu.se/sites/default/files/files/Rapporter/arsrapportfor2016kf.pdf  . Huvuddelen av alla fåglar är för framgångsrik häckning och ungarnas tidiga utveckling beroende av insekter som en väsentlig del av födan. Om födotillgången är knapp vår-sommar minskar antalet fåglar. Det finns knappast skäl att tro annat än att de insekter som fångas i fällor ger indikation på tillgången för fågelföda.

Grovt enligt fig 7 i årsrapporten har antalet fåglar i Sverige stigit sedan sekelskiftet. I skogen har de stigit med 8 miljoner par, i jordbrukslandskapet sjunkit med 2 miljoner par och i övrigt sjunkit med 1 miljon.

Faglar  

Det skulle gå att göra mer sofistikerade analyser av hur fågelantalet för olika fåglar och marker beror på insektstillgången, och det är troligt att sådana kommer när problemet nu hamnat i fokus. Men det finns inte skäl att tro annat än att huvudslutsatsen blir att fåglarna i Sverige inte minskar på det sätt de förväntas göra om mängden insekter reducerades lika kraftigt i Sverige som i den tyska studien.

Nya övervakningsprogram   SLU skall på uppdrag av jordbruksverket sjösätta ett program för övervakning av jordbruksmarken   https://www.slu.se/ew-nyheter/2017/10/miljoovervakning-av-biologisk-mangfald-vaxtskadegorare-och-invasiva-arter-i-jordbruket-diskuteras/  En fråga är om detta innebär att övervakningen blir bra på flygande insekter. Förmodligen inte, miljöövervakningen behöver ett mer holistiskt grepp, se på nationen istället för att fragmentera Sverige i olika marktyper.

Vad beror en stor nedgång av flygande insekter på? Egentligen borde jag avstå från att spekulera men kan inte låta bli att skriva något. Det finns nog nu för lite information för att dra några slutsatser, förmodligen är det många samverkande orsaker, men vidsträckta sammanhängande monokulturer och giftanvändning bidrar troligen (fast giftspridning borde rimligen långsiktigt blivit mer skonsam över tiden med alltmer restriktiva regler och alltmer omfattande prövningar). Ett förslag till orsak är kollisioner med fordon https://link.springer.com/article/10.1007/s10841-015-9808-z Faktorer som gräsklippning kan spela roll… Det kan bero på elektro-magnetiska fenomen kopplade vår ökade användning av elektronik som föreslås i kommentarerna till http://www.extrakt.se/biologisk-mangfald/var-ar-alla-insekter/

Jordbruket och jordbrukslandskapet förändras sedan länge och en anpassning till detta av fauna och flora har skett, så observerade ändringar är inte ändringar i förhållande till ett hypotetiskt ”naturtillstånd”. En personlig reflektion är att människor kanske drog till sig insekter hundra år sedan, medan den mänskliga närmiljön nu blivit negativ för insekter, detta eftersom ”hygienen förbättrats. Dessutom blir det fler moderna människor, så om nu insekter är negativt korrelerade med många människor i närheten så bör de minska.

Det är ännu svårare att dra slutsatser vilka generella åtgärder som bör sättas in eller förutspå effekten dessa kan ge, och åtgärder blir nödvändigtvis kompromisser till andra beaktanden än att öka antalet individer. Ett semantiskt påpekande: jag använder ibland begreppet flygande insekter för de insekter som ger beaktansvärda bidrag till fällfångster, även när de bara flyger en liten del av livscykeln.

Är förändringar i det svenska jordbrukslandskapet tillräckligt stora för att orsaka lika stor nedgång som i Tyskland? I en ny rapport http://www.fageltaxering.lu.se/sites/default/files/files/Rapporter/lindstrom2017_sjv_rapportfbi.pdf  har bl a förändringar i svenskt jordbruk och jordbrukslandskap 1975-2015 beskrivits. På 27 år (den tyska studien) blir förändringarna nog 2/3 av dessa. Ingen förändring verkar vara 75% eller mer. Detta indicerar mycket klart att det är otroligt att insektsreduktionen är lika stor i det svenska jordbrukslandskapet som i Tyskland. Lugnande besked om att nedgången inte förefaller så stor i Sverige som i Tyskland, att det också finns positiva tecken i världen för insekterna, och att det finns ganska realistiska åtgärder kom 28/10 men från andra universitet än SLU http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1027&artikel=6809119  Hade SLU eller artdatabanken framfört något liknande mer balanserat några dagar tidigare hade jag förmodligen inte skrivit denna blogg eller vinklat texten mer positiv.
Om man begränsar sig till det nationella antalet av jordbrukslandskapsinsekter så minskar dessa eftersom jordbruksmark går över i andra markanvändningar. Den komponenten i minskningen är trivial. I Sverige är en ganska lite del av marken jordbruksmark och förändringar i jordbruket har mindre nationell betydelse för insekterna.

Reaktionen på studien. Mitt intryck är att studien blåses upp av forskningsstyrande personer på ett sätt som underblåser allmänhetens oro för insekternas öde på ett – i avsaknad av ytterligare analyser – överdrivet sätt. Exempelvis twittrar chefen för Sveriges Naturvårdsverk citatet: …”Döende insekter leder till att hela ekosystem kollapsar.” Temat förstärks när det når radions kulturavdelning http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=478&artikel=6807630 och temat blir ”Insektageddon”, där insekternas utdöende om några decennier framställs som troligt. Insektsdöden påstås vara ett större hot mot civilisationen än den globala uppvärmningen: https://www.etc.se/klimat/insektsdoden-varre-global-uppvarmning .  En del reaktioner föreslår att giftanvändningen borde minska för att komma tillrätta med insektsminskningen https://www.di.se/ledare/pm-nilsson-stoppa-insektsdoden/  . Om ”man” ropar ”vargen kommer” ofta av olika orsaker, blir allmänheten och politiker avtrubbade och tar inte så allvarligt på t ex denna studie, som man kanske borde göra (varningen är i detta fall inte obefogad, men förefaller något uppblåst för Sveriges del). Ingen törs föra vidare den kätterska tanken att civilisationen kanske klarar sig ganska bra utan en stor del av mångfalden. Människans dominans av jorden är så total att enskilda effekter av den måste tolereras och balanseras mot risker. De som tillhör en organisation som gärna vill ha större anslag och inflytande har ju alltid ett trovärdighetsproblem. Mitt intryck är att samtliga reaktioner jag fått pekar på resursbrist för att göra bättre kontrollerade studier och jag kan inte annat än hålla med, men som ett led i detta borde omprioriteringar diskuteras och framförallt skall oroande resultat analyseras utgående från en objektiv analys av hur oroande de är för Sverige.  Jag reagerar på den omedelbara retoriken med viss misstänksamhet, som ledde mig att söka mer relevant information för att kunna bedöma bättre hur oroande läget egentligen är. På vägen råkade jag snubbla över problemet att de som är involverade i SLUs miljöanalys inte tycks anse att Sverige ur befintliga observationer kan avgöra om minskningen i Sverige (eller snarare det svenska jordbrukslandskapet) av flygande insekter de sista 27 åren är mindre än 75%. Detta föreföll mig en så intressant observation att jag beslöt mig att titta närmare på det, och då resulterade det i den här bloggen.

Regeringen är bland de som snabbt reagerat efter den tyska studien vilket visar att den har en alarmistisk effekt http://www.regeringen.se/pressmeddelanden/2017/12/naturvardsverket-ska-foresla-insatser-for-okad-pollinering-i-sverige/

Varför fokuserar jag på vad som hänt med insekterna efter 2000?  Rödlistan och fågelinventering påbörjade då nationella objektiva upprepbara uppföljningar. Antalet kvalificerade personer för analyser har successivt ökat. Pågående skeenden är viktigare att fokusera på än historiska. Ingen tvivlar på att jordbruket förändras över tiden, men det är den senaste jordbruket som är mest relevant.

Kanske det inte går att utesluta att insekter minskar så kraftigt som den tyska studien visar i det svenska jordbrukslandskapet med rimliga resurser? Det är ändå inte säkert det är värt att öka säkerheten i registreringarna. Kanske detta är något man får leva med. Men det är något som måste ventileras och diskuteras. Fler långa mätserier är generellt önskvärt, men det tar decennier innan den framtida utvecklingen kan säkerställas och de ger ingen kunskap om dagens status.

Rektorsbloggen Jag skrev en kommentar till miljöanalys på rektorsbloggen 20/10 för att initiera frågan om hur nyheten kunde hanteras, men meddelandet försvann för mig och blev aldrig synligt. Jag skrev därefter denna bloggartikel och hänvisade till den på rektorsbloggen – miljöanalys (daterad 27/10) http://blogg.slu.se/rektor/miljoanalys/ . Någon kommentar har inte kommit med anledning av detta varken på bloggen eller personligen. Det är nästan det enda försöket på rektorsbloggen att söka få till stånd någon slags diskussion men den  misslyckades.

Tillägg 180604 en intervju från SLU https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1650&artikel=6969075 om hur ganska lite vi vet, men att oron överdrivs om den generaliseras och ingen kommentar alls om skogen,

Tackord. Några har kommunicerat med mig, många synpunkter har varit värdefulla och givit mig nya insikter. Framförallt vill jag tacka Martin Green för hjälpsamma kommentarer om fåglarna och inspiration från Björn Ferry.

Dag Lindgren, pensionerad skogsgenetik-professor. Första publicering 171025, en modifierad versionen 171215 på  http://downto.dagli.se/

Lavskrika_Okt2017

9 Okt

Lavskrika – Domen i oktober 2017

Skogsstyrelsen har fattade ett beslut om avverkningsförbud eftersom det skulle störa lavskrikor i Hälsingland. Tidigare inlägg om lavskrika och artskyddsförordning på http://daglindgren.upsc.se/Naturv/LavskrikaArbra_mmSommar2017.pdf  och – äldre-  http://daglindgren.upsc.se/Naturv/ArtskyddsforordningDagLankar.pdf

Mark- och miljödomstolen (Östersunds tingsrätt) undanröjde Skogsstyrelsens beslut i dom 171006. Ärende nr A 55404-15.

Jag har läst domen. Min uppfattning är att domstolen i domskälen bygger på föråldrade icke aktuella fakta och negligerar markägarens synpunkter.

Under rubriken DOMSKÄL redogör domstolen för sina överväganden

Lavskrikans sårbarhet i området

Verksamhetsutövaren har bevisbördan för samtliga relevanta omständigheter i målet…. Mark- och miljödomstolen konstaterar att annat inte visats än att lavskrika … fortsätter att minska i antal, men nu i en så långsam takt att den blir bedöms som Livskraftig (Nära hotad 2010). …. Antalet reproduktiva individer överstiger dock gränsvärdet för rödlistning. …. En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Populationen har minskat med 10 – 40 % de senaste 30 åren, men minskningen bedöms inte ha överstigit 15 % de senaste 15-18 åren. Arten minskar och försvinner successivt framför allt vid dess utbredningsgränser. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från ”Livskraftig” till ”Nära hotad”. Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Livskraftig. Mark- och miljödomstolen bedömer att det aktuella området ligger i utkanten av lavskrikans utbredningsområde och att arten kräver viss hänsyn.

Formuleringarna och inställningen är de Artdatabanken använder i Artfakta för lavskrika  https://artfakta.artdatabanken.se/taxon/103031  . Sedan Artfakta skrevs ned har svensk fågelinventering kommit till andra resultat  http://www.fageltaxering.lu.se/sites/default/files/files/Rapporter/arsrapportfor2016kf.pdf  .  Lavskrika ökar signifikant de sista 18 åren och befinner sig bland den femtedel av fåglarna som har en markant ökningen. Detta är drastiskt annorlunda resultat än Artdatabanken, och detta har förts fram till domstolen av verksamhetsutövarna.

Emellertid har i tidigare årsrapporter inte givit samma intryck av ökning.  Detta är en sammanställning

Svensk fågeltaxering om lavskrika i sina fem senaste årsrapporter

Period Trend %/år a) Signifikans b) % fåglar med signifikant ökning c)
1998-2012 0.3 NS
1998-2013 0.2 NS
1998-2014 0.7 NS
1998-2015 1.8 * 19
1998-2016 1.8 * 18

 

a) genomsnittlig trend i % per år sedan 1998 b) statistisk signifikans ökning sedan 1998   c) procent av fågelarterna som visat en signifikant ökning de sista tio åren.

Artdatabanken skrev artfakta till rödlistan 2015 under 2014 och hade då bara tillgång till fågeltaxerings analys 1998-2013. Artdatabankens formuleringar var därför försvarliga när de skrevs, men inte nu när uppmärksamheten fästs på att det finns bättre data. Det väcker stor tvekan om miljödomstolarnas ambitioner när domstolen utan diskussion tycks avvisa sådana fakta från verksamhetsutövaren. Verksamhetsutövaren förefaller ha ett otillbörligt lågt inflytande på vilka undersökningar och fakta som domstolen tar hänsyn till.

När ärendet kommer upp igen, så hoppas jag att bedömningar av lavskrikans populationsutveckling anknyter närmare till de senaste kvalificerade uppskattningarna.

Tillägg 171104. Både Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen har överklagat domen till mljööverdomstolen (MMÖ) för tre av de fem markägarna. LRF kommer att fortsätta att företräda en markägare. Det är ”blanka” överklaganden, argument avses framföras i början av december.

Pressmeddelanden om överklagandena på http://www.naturvardsverket.se/Nyheter-och-pressmeddelanden/Naturvardsverket-overklagar-de-sa-kallade-lavskrikedomarna-/   och https://www.skogsstyrelsen.se/nyhetslista/skogsstyrelsen-overklagar-lavskrikedomar/

Kommentar: Tidigare har Skogsstyrelsen uttryckt att de välkomnar rättsbehandling för att det ger ledning om tolkningen. Men när Skogsstyrelsen inte är nöjd med utfallet av den rättsliga prövningen så överklagar Skogsstyrelsen. Skogsstyrelsen tycker att en tjäderdom går i annan riktning men denna överklagas av markägaren (LRF) så Skogsstyrelsen hade inte behövt överklaga för att få ledning.  Den första praktiska tillämpningen av artskyddsförordningen tar två år av juridiskt tjafs.

Frågan om den av myndigheterna begärda översynen av artskyddsförordningen ligger fortfarande på regeringens bord 1 november enligt besked från miljöministern https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svar-pa-skriftlig-fraga/besked-om-oversyn-av-artskyddsforordningen_H512151

Senaste webbversionen 171104 av detta dokument på      http://downto.dagli.se/?p=245 (Lavskrika_Okt2017) , första versionen på webben 171010.

Hur mycket havet stiger till 2100

27 Jul

Hur mycket höjer sig havet?

Överdrivna osannolika visioner om framtiden vinner stor tilltro, t ex om effekten av de förestående klimatförändringarna till 2100 https://www.expressen.se/nyheter/qs/klimat/reportage/det-ar-varre-an-du-tror–atta-satt-jorden-kan-ga-under-pa/  . För de flesta media kan det motiveras att sprida ”worst-case scenarios”. De kan framföras så att de lockar köpare. Sådana scenarier får uppmärksamhet genom sociala media via de som borde vara mer ”seriösa”. Också genom media. som förväntas hålla en seriös ton. Då bidrar det till att missleda folket eller ökad misstänksamhet med den information som sprids.

Jag granskade som exempel på en i mitt tycke överdrivet alarmistisk notis (framförallt retade jag mig på rubriken) http://www.extrakt.se/klimatforskning/havshojningen-kan-leda-till-tva-miljarder-flyktingar-ar-2100/ i vetenskapsrådets FORMAS tidskrift EXTRAKT, som tillhör de media som absolut borde undvika att blåsa upp vetenskapligt osannolika överdrifter. Det var mer för att jag var intresserad hur det ”egentligen” var. Eftersom FORMAS redaktör inte höll med om att det var överdrivet publicerar jag det här, även om EXTRAKT är bra och sällan våldsamt överdriven.

Det råder enighet om att den genomsnittliga havsnivån nu höjs, men det är knepigare och mer komplext än jag tidigare trodde hur mycket havsnivån kommer att öka. Fram till 1980 var debatten lika mycket om att en ny istid nalkades som att det blev varmare. Antarktis betraktades som mycket stabilt. Det föreföll mycket osäkert om verkligen en global uppvärmning var på gång och om människan spelade en stor roll. Även om det blev varmare behövde detta inte innebära havsnivåhöjning. Det fanns tidigare inte pålitliga globala mätdata. Det är först de sista decennierna med fjärranalystekniker kan globalt mäta sånt som havets medelyta och jordens medeltemperatur mer exakt och följa förändringar under några år. För några decennier sedan kunde de tillämpade klimatmodellerna knappast ”förutsäga” det förflutna. Osäkerheten är fortfarande stor, och det lär man aldrig komma ifrån. Det är för komplext med många krafter som verkar åt olika håll, tänkbara återkopplingar och inflytande från annat än människan för att vara väl förutsägbart. Men det ter sig nu klart att människan har bidragit avsevärt till en pågående global uppvärmning, att bidraget ökar, att risken att det händer något hemskt ökar, och att omfattande motåtgärder är väl motiverade. Jag stödjer Parisöverenskommelsen, och ser problemet snarare i vad som kommer att hända efter 2100 och om tillräcklig kursändringar sker tillräckligt snabbt, än att andan i Parisöverenskommelsen är otillräcklig i dagens kunskapsläge.

Den globala uppvärmningen medför sannolikt att havsytan höjs till 2100, men hur mycket är osäkert. Vattnet utvidgas och glaciärer minskar när det blir varmare. Sedan 1900 till nu har havsnivån ökat knappt 200 mm (http://www.smhi.se/polopoly_fs/1.36622!/IPCC_fakta_nr2.pdf ). En fullständig avsmältning och kraftig uppvärmning av oceanerna leder till hundra meter havsnivåhöjning. Detta är en trolig långsiktig konsekvens av en kraftig global uppvärmning. Jorden har varit glaciärfri och varmare tidigare, det är ett normalare tillstånd än den istidsperiod med en tillfällig interglacial vi nu befinner oss. Men det är bara i ett tidsperspektiv bortom 2100 så höga havsnivåhöjningar ter sig rimliga.

NASA nämner att det finns projektioner som förutser mellan 2 dm och 2 m höjning till år 2100. Det saknas inte katastrofvisioner, exempelvis publicerades nyligen den mest lästa debattartikeln i New York Times http://nymag.com/daily/intelligencer/2017/07/climate-change-earth-too-hot-for-humans-annotated.html

Höjningen av genomsnittliga havsnivån rör sig om 3.4 mm om året http://sealevel.colorado.edu/ sedan pålitliga mätmetoder introducerades 1993. Den förväntas accelerera och det finns en tendens till acceleration  https://www.atmos-chem-phys.net/16/3761/2016/acp-16-3761-2016.pdf men i strid med förväntningarna är acceleration de sista decennierna inte påvisad http://sealevel.colorado.edu/ . Färska rapporter indikerar dock att en acceleration sker, dock knappast större än förväntat eftersom havsnivåhöjningen 2100 stannar under 1 m https://omni.se/ny-studie-havsnivaerna-stiger-allt-snabbare/a/P34z1e .

Havsnivåhöjningen förefaller något högre i Sverige, om man bortser från landhöjningen.

Världsbanken och NASA sammanställer aktuell statistik för låglänta områden. Drygt en procent av världens landareal ligger under 5 meter från havsytenivån, http://data.worldbank.org/indicator/AG.LND.EL5M.ZS  Ungefär fem procent av världens befolkning bor under 5 meter från havsytenivån http://data.worldbank.org/indicator/EN.POP.EL5M.ZS?view=chart . Man talar om Low Elevation Coastal Zone  http://www.rrojasdatabank.info/statewc08093.3.pdf som är 10 meter över havet och där nästan tio procent av jordens befolkning bor.

Världen har enats om åtgärder, som skall begränsa den globala uppvärmningen till 2 grader 2100. Jag tycker (i likhet med de många tunga organ) inte risken för stor havsnivåhöjning före 2100 är tillräckligt skäl för att skärpa den målsättningen. Men det har ju världen ändå gjort genom ett tillägg att om möjligt skall uppvärmningen begränsas till 1.5 grader. Utveckling och påverkansmöjligheter efter 2100 är för svåröverskådliga, osäkra för att nu beakta, och nya överväganden kommer successivt att göras när vi kommer närmare 2100.

EXTRAKT (Det forskningsstödjande organet FORMAS tidning) hade en notis http://www.extrakt.se/klimatforskning/havshojningen-kan-leda-till-tva-miljarder-flyktingar-ar-2100/  som jag reagerade på (något för onyanserat) och fick respons från författaren: ”Hur menar du att det är ogrundat? Artiklarna baseras på forskning eller forskares uttalanden, vilka uppfattas som båda meriterade och relevanta av redaktionen… Om du menar att forskningen är dålig eller att James Hansen inte är trovärdig i den här frågan får du gärna belägga det så ser redaktionen över dina källor och återkommer därefter.”  Detta fick mig att grubbla över varför jag tyckte farhågorna om två miljarder flyktingar undan havshöjningen och en del annat var ogrundat och överdrivet alarmistiskt för att passa i EXTRAKT och skriva den här artikeln.

Den genomsnittliga havsnivån har 1993-2016 ökat 78 mm. För att havsytan skall öka en meter därutöver 2017-2100 måste den årliga ökningen öka till 12 mm per år ökas 3.5 och ökningen sedan rimligt pålitliga globala skattningar gjorts har inte ökat signifikant. Ökningen med ca en meter utgår från de scenarier som fått acceptans som mest pessimistiska  http://www.smhi.se/polopoly_fs/1.36622!/IPCC_fakta_nr2.pdf
I oktober i en diskussion där svenskar argumenterade för havsnivåhöjningar avsevärt över två meter till 2100 fick jag över fem kommentarer till mitt påpekande att det inte konstaterats att havsnivåhöjningstakten ökat sedan 1993 och att det fodrades en enorm ökning i takten för att det skall bli mer än en meter ökning till 2100. Kommentarerna argumenterade för en enligt min uppfattning helt orealistisk ökningstakt som det inte anfördes andra argument för än att det kommer att öka vilket jag redan framfört.

Ökning med fem meter drabbar 5% av världens befolkning och en procent av världens areal. Det värsta rimliga klimatscenariot är en meter nivåhöjning, rimligen 1% av befolkningen och 2 promille av arealen som drabbas, mer än dubbelt mot de sannolikare scenarierna. Till på köpet en femmetershöjning till 2100, drygt tio gånger mer vad som betraktas som sannolikast, förefaller inte katastrofal. Att havsnivåhöjningen 2100 skulle tvingat en femtedel av jordens befolkning att flytta förefaller så överdrivet att det bör betecknas som ogrundat. Att en havsnivåhöjning över en livstid skulle tvinga människor att flytta som vid en tillfällig översvämning är också starkt missvisande. Människor, arbetsplatser och infrastruktur flyttar och förändras under en livstid, andra faktorer är viktigare än havsnivåhöjning. Syftet med liknelsen är emotionellt, populistiskt och publikfriande. Men det har baksidor, den manar till klimatångest, den ”belönar” sådana som försöker få uppmärksamhet för extrema svagt underbyggda företeelser, den styrker de sk ”klimatförnekarna” (klimatsans, klimatupplysningen) och gör det därigenom svårare att få gehör för utsläppsminskning. Den artikel som ligger i bakgrunden för EXTRAKTs publiceringar avhandlas här: http://www.klimatupplysningen.se/2015/08/07/james-hansens-nya-klimatsimuleringar-med-cirka-3-meters-havsnivahojning-pa-50-ar/  Normala tidskrifter behöver kanske inte väga in sånt här, men ett viktigt forskningsstödjande organ (FORMAS) bör inte ha en policy att publicera denna typ av artiklar eller stödja vetenskapligt starkt kontroversiella politiserande uttalanden i centrala frågor. Det är bra om vetenskapsmän kan publicera hypoteser så de kan inspirera andra experter att tänka över frågorna, men inte lika bra att ensidigt exponera allmänheten. Det kan vara bra att publicera vetenskapliga tankar om worst case scenario om man har en mer omfattande och kvalificerad diskussion än vad EXTRAKT har.

Havets höjning kommer inte att fördelas jämnt över världen, utan det blir avsevärda skillnader. Detta är ett viktigt skäl till att olika kommuner/län påverkas olika och hänsynen måste ske på detaljnivå. För Sverige har vi en landhöjning som gör att havet nu inte stiger norr om Norrköping, men förväntas stiga en halvmeter i Stockholm till 2100 http://www.extrakt.se/klimatforskning/tusentals-skargardsoar-kan-slukas-av-havet/ . Det är oklart i vilken grad förutsedd havshöjning slagit igen i de svenska kommunernas detaljplaner http://www.bohuslaningen.se/nyheter/tanum/kommunerna-rustar-f%C3%B6r-havsh%C3%B6jning-1.4130417  även om de slagit igenom i den mer övergripande planteringen.

Jag blev intresserad hur havsnivåhöjningen slog igenom i den faktiska detaljplaneringen och skrev därför till Göteborgs kommun och fick reda på var på webben dokument låg. Att pessimistiska uppfattningar om havsnivåhöjning slagit igenom visas genom följande formulering i Göteborgs stadsplanering: ”För år 2100 så beräknas att vattenståndet är 1,0 meter högre och vid extrema väder +2,8 meter över dagens medelvattennivå. ”. För de svenska kommunerna förefaller de närmaste decennierna hotet från onormala väderhändelser tillräckligt motiv till förbättringar som ett led i samhällets ökande säkerhetskrav och kunskapsunderlag, och höjningen av havsnivån till 2100 kommer med mer eller mindre på köpet. Fast eftersom kostnaderna ökar successivt återstår att se om det politiska stödet är tillräckligt starkt om några decennier för nu projicerade kostnader, detta beror väl på hur de ”pessimistiska” scenarierna ser ut när de definitiva besluten fattas. Jag tycker kunskap, satsningar och beredskap idag är tillräcklig även för osannolikt höga havsnivåhöjningar, och dessa kommer inte så snabbt så ambitionen kan ökas i tid om det går värre än nu projicerat och på samma sätt reducerats om ”rimlig worst-case” projektionerna ter sig sämre än nu.

Beträffande havsnivåhöjningen fram till 2100 trodde jag den var mer förutsebar före jag försökte sätta mig in i det i mitten på juli 2017. Att förutsägelser om klimatet 2100 är mycket opålitligare insåg jag förut, men nu inser jag att förutsägelserna om havsnivåerna är opålitligare än jag trodde förut. Detta lämnar fältet friare för vidlyftiga spekulationer, som inte kan klart vederläggas. Men lyckligtvis tror jag ändå konsekvenserna av vattennivåhöjningarna till 2100 inte är ett allvarligt hot mot den mänskliga civilisationen, annat än att folket uppfattar att visionerna är så motstridiga och det finns så mycket tvivel om storleksordningen av de mest genomtänkta uppfattningarna vilket gör att det görs mindre för en säkrare framtid än vad som vore möjligt med rätt politiska beslut.

Dag Lindgren 2018-02-22 webbartikel på http://downto.dagli.se/?p=235

World wide planting, breeding, seed orchards and FAO

24 Jul

The global impact of forest tree breeding is low, but unknown

Dag Lindgren, last edit 170724

Introduction Forest tree breeding has the potential to improve forests and facilitate reforestation and create forests where it is desirable. There are many forest tree breeding programs around the world. Many of them can be described as rather successful. The impact of these efforts on reforestation is growing. On agricultural crops breeding has been an important part of the “Green revolution”, which drastically increased production, and was an incitement widening breeding application to forest trees. The current impact of forest tree breeding globally is not infinitesimal and expected to raise. The effort looks surprisingly low compared to the potential the “experts” (like me) claim, but apart from that the realised benefits seem unknown.  Greenies often express worries about aspects of the management of forests, e.g. exhausting the genetics. The quantitative use of forest tree breeding is of interest when describing the forests of the world, and it becomes more relevant with time as more forest becomes improved.

Current global descriptions of the impact of forest plantation  FAO has issued a report “Global Forest Resources Assessment 2015“, also analysing changes in the past 25 years, presented at http://www.fao.org/forest-resources-assessment/en/    Scientists and experts have described the results from different aspects https://doi.org/10.1016/j.foreco.2015.06.018
Currently 93% of the forests are described as natural and 7% as planted. 1990 96% of the forest was natural and 4% planted. The plantation effort seems to have declined the last decade.

Global impact of forest tree breeding In the assessment no hit was found for “seed orchard”. “Genetic”, in meaning genetic improvement, occurred only once in the text, and just as an example, far from a global estimate. But the percentage affected by forest tree breeding cannot be higher than the non-natural forest and is expected to be considerable lower than the percentage “planted” forest, as much planting is done by non-improved seeds and all trees in a planted forest are not planted. The increase in planted forests the last 25 years from 4% to 7% is almost certainly accompanied by an increase of the impact of forest tree breeding. Not only the area but also the percentage of planted forest affected by forest tree breeding is most likely raising. It seems not possible for FAO to evaluate the impact of forest tree breeding from the national reports collected. FAO does not seem to plan for questions to countries making such evaluation possible in the next Forest Resource Assessment 2020.

Is seven percent “planted” forest little? It ought to be considered that large areas ought to be regarded as not available for planting for economic or other reasons. The forest may be too far away in undeveloped territory, the potential production may be low, the cost of extracting timber high, the risk of injuries high. There may be environmental considerations.  Certainly, a large part of the world forest area is not available for planting. I have little information about what is reasonable available, just intuitively see 7 % as low. Considering that forest is a sustainable resource which will be more needed when fossil resources get more limiting and that deforestation has been a problem and plantation may remedy part of that. Part of the “planted” forest is reforestation of other land than forest, so the percentage of natural forest replaced by planted forest is less than percentages given.

Impact of forest tree breeding in some countries and organisations
OECD has data of the material produced (http://www.oecd.org/tad/code/forestreproductivematerial.htm). Only 25 countries participate in the OECD Scheme on forest reproductive material, thus a small share of the world. The OECD Scheme for the Certification of Forest Reproductive Material aims to encourage the production and use of forest tree seeds or plants that have been collected, processed, raised, labelled and distributed in a manner that ensures their trueness to name. Thus, the attention on the market, the customer should know what is marketed. It is much less attention on the quantities sold and almost no interest on the areas covered by the dissimilar materials. The do not offer statistics suitable for concluding the percentage of participating countries forests actual share of different reproductive materials.
European Union has the FOREMATIS database (http://ec.europa.eu/forematis/) That is only a small share of the worlds countries and many of them overlap with OECD. It is possible to see reproductive material, which has been approved, but not the area of forests they have been used for.
China is by far the country in the world with most planted forest, around a quarter (79/291 http://www.fao.org/3/a-i4895e/i4895e06.pdf fig 6) and there are indications that many plantations utilizes genetically improved reproductive material. China is certainly the country in the world, which uses most genetically improved reproductive material.

Seed orchard use? As far as I know, there are no acceptable good national estimates of cumulative seed orchard use or even estimates of annual increase of area with genetically improved reproductive materials. Estimates of national areas of forest cumulatively planted e. g. by seed orchard sources are not easy. It is still more difficult with the “genetic quality” of these areas. E.g. it depends on definitions. There are problems e.g. how trees for agroforestry and different “land-races” will be considered. I am arguing that the reproductive material the world should use is something, which is less advanced than tested clonal seed orchards, but more advanced than approved seed collection areas, see http://daglindgren.upsc.se/Meetings/Antalya06/Turkey06LindWeiLowInput.pdf.

Asking the experts? I wrote to around fifteen, who I believe are as close to expertise of global use of genetically improved material as you can come. The seven responses I got indicate that no expert nor organization know of a meaningful estimate covering more than a small share of the world. No summarizing estimate of the area in a country originating from e.g. seed orchards was given in the expert replies (although NZ and Sweden were close).
I could probably without assistance have presented a national estimate for Sweden for the current cumulative area as well as that 1990 for Swedish forest planted/seeded by seed orchard material. Thus, to me it does not seem an impossible task to make global rough estimates, given the will and interest.

If the Forest Resource Assessment had been more interested in genetics? No comparative world-wide statistics can be obtained unless FAO makes the inquiries. The definitions must be uniform over the estimates and only FAO has the power to formulate that. There are no national estimations, as those able to do them are insufficiently motivated. If FAO inquired, national efforts to get the figures would be stimulated and probably also strengthen the interest for getting genetically better forests. Evaluation of the results could preferable be done by experts in special reports, as done with this FRA, but these experts need uniform base data for their estimations.

Genetic improvement and seed orchards will be counted as carbon release by EU!- EU requires that the increased harvests Swedens long term use of seed orchards is counted as a pollution!   http://daglindgren.upsc.se/Froplantager/GlobalLowImpactBreedingWeb.pdf  !

More about FAO and genetic improvement.
Once upon a time FAO (1993) was interested in seed orchards. A good description about seed orchards at the FAO web: Guidelines on Establishment and Management Practices www.fao.org/docrep/006/ad223e/AD223E05.htm In some parts of the world countries are eager to plant to save nature and push reforestation http://www.digitaljournal.com/news/environment/india-has-planted-nearly-66-million-trees-in-12-hours/article/496657  FAO issues other reports, e.g. Forestry for a low-carbon future (2016)  http://www.fao.org/3/a-i5857e.pdf?utm_source=twitter&utm_medium=social+media&utm_campaign=faoforestry , where genetic improvement is hardly mentioned, it would have been worth some discussion in this long FAO book! Contrasting biodiversity seems to get 50 times more focus.

There is a FAO related body,which seems to intend an international question form also including some tree breeding related statistics http://www.fao.org/3/a-mr075e.pdf In a 16 p  abstract of first report http://www.fao.org/3/a-i3827e.pdf two rows relating to genetics “Develop and reinforce national seed programmes to ensure the availability of genetically appropriate tree seeds in the quantities and of the quality needed for national plantation programmes.” So some sort of need is recognized, although with yet very low impact on FAO documents.

First at the web 170608, link  http://daglindgren.upsc.se/Froplantager/GlobalLowImpactBreedingWeb.pdf  170724 also at http://downto.dagli.se/

Levande skogar utvecklas positivt!

1 Mar

Av tolv miljömål för Levande skogar har inget försämrats och åtta förbättrats!

Utvecklingen av miljöindikatorer för miljökvalitetsmålen har sammanställts på http://www.miljomal.se/sv/Miljomalen/Alla-indikatorer/ .På sidan  välj ”Levande skogar”. Klicka sök. Klicka på respektive indikator för att se utvecklingen

Utvecklingen av de 12 miljömål som tas upp för ”Levande skogar”:

Indikator Utveckling
Gammal skog Ökat med tiotals procent sedan 2000
Hård död ved Ökat med cirka femtio procent sedan 2000
Häckande fåglar i skogen Oförändrad
Skador på forn- och kulturlämningar Trend kan inte utläsas
Naturreservat Kraftig och pågående ökning
Biotopskyddsområden Kraftig och pågående ökning
Naturvårdsavtal Kraftig och pågående ökning
Äldre lövrik skog Ingen klar förändring
Försurad skogsmark Ingen klar förändring
Myrskyddsplanens genomförande Utvecklas positivt
Nedfall av kväve Minskat
Nedfall av svavel Minskat starkt

Av tolv kriterier har inget försämrats och åtta förbättrats. En klar positiv trend för ”Levande skogar”