Avskedsord Oktober 2015

Naturvårdverkets utredning om varggolv

Naturvårdsverkets utredning om varggolv överlämnades till regeringen början av oktober 2015.

Ur Naturvårdsverkets pressmeddelande klipps: ”vad som krävs för att vargpopulationen i Sverige ska anses ha gynnsam bevarandestatus enligt art- och habitatdirektivet har två av varandra oberoende forskargrupper – en från Sverige och en från USA – gjort sårbarhetsanalyser för varg som Naturvårdsverket har sammanställt. Analyserna från de två forskargrupperna visar att det behövs minst 300 vargar i Sverige för att inte gynnsam bevarandestatus ska hotas. Det ligger nära dagens referensvärde på 270 vargar.”… ”En förutsättning för en vargstam på 300 vargar är att det kommer in vargar som inte är besläktade med den svenska vargstammen som får valpar för att minska inaveln i den svenska vargstammen. Det behövs att det kommer in en ny varg minst vart femte år”…” Vi gör bedömningen att vargstammen har gynnsam bevarandestatus”

Utredningen här

Underlaget (fem bilagor) till Naturvårdsverkets utredning här.

Troligen inte motiverat att jag fortsätter

Jag lämnade vargdebatten i början av 2014 eftersom den dels tedde sig kaotiskt fylld med juridik och dels eftersom riksdagen fattat ett beslut som så småningom borde leda till stabilisering. Jag har tidigare deklarerat att om golvet inte höjs och en omfattande licensjakt för varg genomförs 2016, så ämnar jag inte fingranska underlaget och i huvudsak lämna ämnet varg igen.

Golvet har höjts så marginellt så att jag inte behöver fingranska av den anledningen. GYBS råder enligt Naturvårdsverket och referensvärdet är betydligt under nuvarande vargantal. Det är svårt att se att omfattande licensjakt inte kommer att genomföras. Dessutom är det svårt att förstå annat än att EU avskriver överträdelseärendet när det nu finns en ordentlig dokumentation.

En förutsättning anges vara att det invandrar en obesläktad effektiv varg vart 5e år. Detta kommer att ifrågasättas. Men eftersom Naturvårdsverket anser förutsättningarna för GYBS är uppfyllda – trots Brufordrapportens resultat – förutsätter jag att det ställningstagandet kommer att stå sig till efter licensjakten 2017. Därefter blir det ändå dags att ta upp diskussionen inför nästa rapportering till EU.

Vad har jag gjort sedan våren 2014?

Jag har lagt mig i ärendet under våren/sommaren. De viktigaste insatserna jag gjort är:

En skrivelse sändes till Naturvårdsverket där Naturvårdsverket uppmanades att ta bort insinuationen i ”Förvaltningsplan för varg” att det behövs 370 vargar, som stod under ett år till hösten 2015. Detta var en feltolkning av undersökningen (Bruford) utsagan påstods bygga på. Naturvårdsverket vägrade utlämna den preliminära rapport utsagan byggde på! Naturvårdsverket tog inte bort skrivningen, men när nu resultaten både från den slutliga Brufordrapporten, de övriga forskarnas ställningstaganden (där Brufordrapporten givetvis var en viktig del) och Naturvårdverkets rapport offentliggjorts, kan det sägas att jag/vi hade rätt i vår skrivelse och Naturvårdsverket fel.

Jag har granskat Brufordrapporten när den blev offentlig. Jag fann att den inte kan användas som motiv att öka ”golvet” utan snarare bekräftar den att ”golvet” ligger ungefär rätt. Jag fann också att den metod som använts lett till att analyserna blivit opålitliga och därför inte får vara avgörande för hur stor invandringen måste vara. Min uppfattning byggde till viss del på kommentarer från forskare i utarbetandet av Brufordrapporten. Det mesta kan sägas bekräftat via de övriga forskarna som bedömt varggolvet, där Brufordrapporten självklart var en viktig del av underlaget, men framstår som mindre viktig än den skulle gjort om den ”lyckats”. Min analys var alltså riktig.

Jag har lobbat med email åt olika håll (inklusive delat med mig av mina analyser). Det är givetvis svårt att säga vad det lett till, men jag tror det har dragit åt det håll jag uppfattar som rätt (dvs inte så högt golv och vargantal, som Naturvårdsverket och en del andra aktörer helst sett).

Jag känner mig ganska säker på att det skulle funnits fler vargar våren 2016 än vad som kommer att finnas om jag inte funnits, och vad jag gjort ter sig väl i linje med många andra kunniga forskares uppfattning.

Vargfrågans nedtrappning

Vargfrågan verkar nu kan gå mot en fortsatt avkylning och nedtrappning från den extrema fokusering den haft hittills (se här). Utredningens resultat har inte slagits upp stort i media, och protesterna i olika riktningar har inte varit högljudda. När jag själv såg inslaget på Nyheterna gavs köpt lejonjakt mer utrymme. Alla som strävat efter fler vargar har tillmötesgåtts. Ökningen är så liten så att protesterna från de som tycker det finns för många vargar inte blev högljudda. Nu finns ett omfattande underlag som stöds av många kvalificerade forskare som stöder det exakta golvvärdet 300. Detta bygger på sammanställning av relevant litteratur och sårbarhetsanalyser som omfattar genetik. Det är endast en av åtta av de av Naturvårdsverket konsulterade forskarna tillhörande två grupperingar och boende i tre länder som tycker golvet skall vara större än 300. Den av Naturvårdsverket tidigare initierade Brufordutredningen motsäger inte detta. Det går alltså knappast att hävda att GYBS inte är tillräckligt utrett längre (även om varg redan tidigare var mer utrett än någon annan lika ”liten” fråga). De invändningar som bygger på att det är Naturvårdsverket och inte riksdagen som skall bestämma GYBS har gått till mötes. Huvudskälet för EUs klagomål har rimligtvis nu avlägsnats (annars blir det skäl att rikta kritik mot Naturvårdsverk och Regering att de inte sett till att tillmötesgå kritiken).

Är det verkligen nödvändigt med ett golv på 300 vargar?

Från utredningens bilaga 2: All experts…(åtta namn)…  have consensus on the following point… An FRP of 200 wolves for Sweden or Scandinavia is too small.

Av detta kan man dra slutsatsen att det finns experter som ”egentligen” tycker 270 räcker.

Deklaration: För mig i egenskap av genetikprofessor står det bortom rimligt tvivel att den svenska vargstammen kommer att finnas kvar om hundra år om antalet inte tillåts falla under 270. Chansen att stammen finns kvar ökar ytterst obetydligt med antalsökning däröver Detta gäller även om invandringen blir lägre än en reproduktiv varg vart femte år. Jag rekommenderar att övriga Nordeuropa inte låter vargtätheten falla nämnvärt under den vargtäthet Sverige därmed åtar sig. Detta för att trygga artens fortbestånd med önskvärd genetisk variation ”för evigt”.

Egentligen tycker jag att det räcker med mindre än 270 vargar men det är enklast att stå fast vid redan fattade beslut. Men om det skulle komma nytt blod som det är angeläget att sprida (när Tivedenavkommorna blivit vanliga) tycker jag man i avskjutning skall ligga på referensvärdet och kan skippa förvaltningsmarginalen. Är det långt sedan den sista invandringen givit avtryck (som nu) kan man ha en förvaltningsmarginal.

Kan man lita på forskare?

Det sägs att det inte finns vetenskaplig grund för riksdagsbeslutet om 270 som golv. Den vetenskapliga grunden för 270 (300 i Skandinavien) finns i ett brev i juni 2013 skrivet av tio forskare. Fyra av dessa forskare har i underlaget till Naturvårdsverkets utredning skrivit under på att det behövs 300, och alltså ändrat uppfattning. Å andra sidan har i SOU 2011:37 sid 213 samma forskargrupp rekommenderat just 300, men motiveringen har nu förbättrats.

Det väcker naturligtvis irritation när samma experter hamnar på olika nödvändigt vargantal. Först bestämmer riksdagen 270. Sedan bestämmer Naturvårdsverket 300 i strid mot riksdagens beslut.

Man kan ironisera en del över detta som görs i Svensk jakt. Åsa Romson ansåg det var vinklade ställningstaganden som forskarna framförde i det forskarbrev som blev avgörande för riksdagens ställningstagande 270, men när samma forskare tar ställning för 300 istället, så är informationen inte vinklad längre! Det är dock ett mycket stort framsteg i vargfrågan att Romson anser det nu finns en vetenskaplig utredning om GYBS vilket hon ansett har saknats tidigare.

Hur forskarna argumenterar omkring forskarbrevet kan man ta del av på den här länken: http://www.jaktojagare.se/kategorier/aktuellt/infekterat-gral-om-vargen/

Men jag tycker inte forskarna skall lastas för detta åsiktsbyte, bristerna ligger i högre grad hos de som inte förstår begränsningarna i vetenskap och expertomdömen eller hur luddigt EUs begrepp är. Det är inte så konstigt att forskare modifierar sin uppfattning. Nya omständigheter tillkommer. Det finns en vilja att kompromissa såväl med andra forskare som uppdragsgivarens förväntningar och resten av omvärlden samt intresset att lägga fram en så gemensam uppfattning som möjligt som därigenom får ökad chans att gå igenom. Värdet på ”referenspopulationen” går inte att ”objektivt” bestämma med någon grad av säkerhet, olika resonemang ger mycket olika värden, det finns inte ett enda ”sant svar. Delvis är det ett politiskt beslut som politikerna inte törs ta själva utan vältrar över beslut till forskarna trots att det innebär preciseringar av politisk karaktär. Hade jag varit med bland ”experterna” och det inte funnits någon förhistoria hade jag sannolikt solidarisk ställt upp på majoritetens uppfattning i bilaga 3. Men nu hamnar jag i situationen att jag anslöt mig till forskarnas uppfattning om 270 för att bidra till lugn i båten genom att forskarna samlar sig omkring samma värde även om jag personligen kan tänka mig att argumentera för något mindre värde, men därefter ändrar ”forskarna” sitt ställningstagande.

Är det möjligt att fatta beslut på grundval av genetisk sårbarhetsanalys?

Enligt min mening är det en omöjlig uppgift att göra en genetisk sårbarhetsanalys så att svaret blir entydigt och trovärdigt. Olika forskare får olika svar. Forskare kan konstruera modeller, men det finns olika modeller. Det förutsätts känt vilka input man skall ha i modellen, men karaktärer och mål i kvantitativa termer för den varg man skall undersöka är osäkra. Exemplet ovan med forskarna som ”bytte” åsikt är belysande (de har faktiskt fört vidare resonemang som ledde Naturvårdsverket till 380 tidigare). Seriösa förslag på storlek av den svenska vargstammen som framförts av duktiga forskare eller forskargrupper medvetna om EUs krav sedan 2010 ligger mellan 200 och 2000. Går man till något mindre övertänkta diskussionsinlägg eller välgrundade partsbeslut finns både högre och lägre. Jägareförbundet har beslutat 200 för Skandinavien och 150 för Sverige, jägareförbundet är seriösa nog för att inte hålla fast vid detta, om de inte ansåg sig vetenskapligt kunna motivera det (jag skulle dock gärna se en modern version av motiveringen). Bevarandevetenskapen är för outvecklad för att ge entydiga svar. Svaret beror inom ganska vida ramar hur man ser på frågan. Ingen skall förvänta ett otvetydigt svar på en suddig oklar fråga (vad är FRP?). Brufords analys anser jag otillförlitlig och andra har påpekat svagheter i den. Den använda simulatorn Vortex har inte fungerat tillfredställande. Jag är djupt besviken att de komplexa frågeställningarna omkring varg inte kan belysas på ett trovärdigt sätt ens med simulering, det är givetvis svårare om inte ens det redskapet är användbart.

Är Naturvårdsverket objektivt?

Mitt intryck är att Naturvårdsverket inte verkar tillfredställande objektivt om GYBS för varg och att Naturvårdsverket varit en drivande motor i att vargkonflikten inte trappats ned mer sedan riksdagsbeslutet 2013.

• Naturvårdsverket finansierar delvis Naturskyddsföreningens advokat, som är skicklig i vargfrågor. och bidrar därmed till att vargbeslut ifrågasätts i Domstolar.
• Naturvårdsverket finansierar också det juridiska projektet ”Claws and Laws” lett av Chapron. Chapron beskrivs senare. Darpö får medel från projektet och är aktiv i den juridiska vargvärlden med upplysningar om vad EU förmodligen tycker och delvis missvisande information om varg.

Domstolar gillar att inhibera vargjakt, vilket ofta onödiggör andra mer komplexa beslut av domstolarna och ger en kaskad av överklaganden. EUs juridiska agerande i vargfrågan och sedan fem år uttalat bristande förtroende för de svenska statsmakterna har många svårt att förstå. Detta understöds alltså av Naturvårdsverket, möjligen kan Naturvårdsverket hävda att stödet bara har indirekt karaktär.

• Naturvårdsverket föreslog 2012 380 vargar som referensvärde, och vägrade att ändra antal eller ett enda ord i skrivningarna, trots att experterna inte stödde det. Naturvårdsverket kördes över av riksdagen som följde expertbrevet från slutet av juni 2013. Innan riksdagsbeslutet var taget i slutet av 2013 kontrakterade Naturvårdverket experten Bruford med underförstått syfte att belysa att det behövdes fler vargar. De preliminära resultaten föreföll stödja 370 vargar. Naturvårdsverket skyndade sig att skriva in detta i ”Förvaltningsplan för varg” och mobiliserade därmed opinion och regering för åsikten att riksdagen fattat ett ogrundat beslut.

Ett förnuftigare handlande av Naturvårdsverket vore att när våren 2013 forskarmotståndet mot Naturvårdsverkets utspel 2012 med 380 blev uppenbart tillsätta den utredning de senare tillsatte. Det är att förmoda att den skulle kommit till samma resultat som nu. Då hade riksdagens beslutade intervall nog sträckt sig till 300 och därmed hade mycket av tjafset sedan början av 2014 undvikits och det hade blivit klarare politisk uppslutning. Riksdagsmajoriteten hade nog accepterat 30 vargar till om detta hade kunnat ge ett politiskt enigare beslut som inte revs upp av följande regering och en snabb nedtrappning av konflikten.

Jag föreslog Naturvårdsverket att de i början av 2014 skulle skriva en motivering till beslutet 270. Om Naturvårdsverket inte klarade detta själva, skulle några av de forskare som i forskarbrevet i slutet av juni uttalat sig för 270 kunna hjälpa till. Men Naturvårdsverket avböjde och i efterhand förstår jag att det berodde på att de kontrakterat en expert, som skulle känna sig obunden av 270. Förvaltningsplanen för varg var beställd av regeringen och levererades till regeringen i slutet av 2014, man kan förmoda att regeringen tog hänsyn till det resultat av Brufordutredningen som förvaltningsplanen rapporterade (370), när regeringen beställde en utredning. När Naturvårdsverket för regeringsuppdraget beställde två ytterligare utredningar, kan man förmoda att Naturvårdsverket från mitt/vårt brev blivit medvetna om att Brufords rapport inte skulle ge tillräckligt underlag för att öka vargantalet.

Visserligen kan vargvärnare glädja sig åt att det nu blir 30 vargar till, men var det verkligen värt den förlängda oredan och den fördjupade brist på förtroende mellan aktörer det orsakar? 30 vargar till kunde åstadkommas genom att höja säkerhetsmarginalen istället. Naturvårdsverket kunde utrett/ägnat sig åt förvaltningsmålet istället för GYBS. Det ter sig som ett enklare och mindre kontroversiellt sätt att få fler vargar. Dessutom tror jag utredningen nu blir en het och svårhanterad potatis för regeringen, som jag inte skulle bett om ifall jag varit regering (jag skrev varningsbrev till båda departementen fast jag tror inte det var det som gjorde att statssekreteraren på miljödepartementet byttes ut kort senare). Men leder det till att EU avvecklar ärendet så är mycket förlåtet till Regering och Naturvårdsverk. Och jag tycker inte regering eller riksdag behöver bry sig om utredningen, det är väl uppenbart att Naturvårdsverket inte kommer att tolerera att vargantalet faller under 300 de närmaste åren även om 270 kvarstår som referensvärde.

Visst skall myndigheter ha integritet och kunna ifrågasätta även riksdagsbeslut. Men jag tycker Naturvårdsverket i detta fall gått för långt. Jag tycker Naturvårdsverket det är angeläget att Naturvårdsverket vidtar åtgärder för att höja förtroendet för Naturvårdsverkets objektivitet och vilja att skapa ett gynnsammare och mindre misstänksamt klimat i vargfrågor. Naturvårdsverkets rykte har blivit ytterligare skamfilat, och detta bidrar till svårigheterna att samla aktörerna i diskussioner och att få dem att lyssna och formulera gemensamma ståndpunkter. Det tar lång tid att bygga upp förtroende men går snabbt att försämra det.

Chapron

Chapron har skrivit brev till Nature och Science där han kritiserat statsmakterna och den svenska vargpolitiken och pläderar för fler vargar.

Chapron pläderar i bilaga 3 i Naturvårdsverkets utredning för dubbelt så många vargar som resten av experterna. Han använder EU -rättsliga argument. Han får underkänt av en anlitad jurist på sina EU-juridiska tolkningar i bilaga 5.

Chapron leder det stora av Naturvårdsverket finansierade projektet ”Laws and Claws”. Andra deltagare är t ex Darpö. Projektet har en mycket stark koppling till EU juridiken. Projektet och dess experter bidrar säkert till EUs och domstolarnas negativa eller skeptiska inställning till statsmakternas hantering av vargfrågan.

Själva symbolen för juridiken är blind objektivitet. Jag tycker inte det är bra att Naturvårdsverket låter ett projekt där objektivitet är så fundamentalt grundläggande ledas av Chapron. Han driver en, som många uppfattar det, extrem roll i vargpolitiken.

Riksdagsbeslutet

Riksdagen har i slutet av 2013 beslutat att referensvärdet för varg inte skall vara högre än 270. Naturvårdsverket beslutade omedelbart 270 som referensvärde. Detta är ett golv men något tak är inte beslutat av riksdagen. På eget initiativ satte Naturvårdsverket redan före riksdagsbeslutet igång en egen utredning, som sedan följdes av ett regeringsuppdrag som kom fram till 300.

Detta har konsekvenser:

• Folket får mindre förtroende för riksdagsbeslut och riksdagens auktoritet försämras.
• Det kan löna sig att protestera mot ett riksdagsbeslut, vilket uppmuntrar till protester.
• Riksdagsbeslut är inte det slutliga avgörandet.
• Det vargbeslut som nu genererats är mindre pålitligt än tidigare, eftersom det inte är förankrat i riksdagen.
• De som verkställer vargbeslut kan inte hänvisa till att det härrör från riksdagen.
• Om riksdagens rovdjurspolitiska beslut inte är operativa för vargantal, varför skall man bry sig om dem i andra delar?

Hur har insikter i vargfrågans behandling påverkat mig?

Naturvårdsintressen (många vargar) väger för tungt av huvudsakligen ideologiska subjektiva skäl. Det finns visserligen ett berättigande för detta, otillräckligt beaktande av den sk naturen har varit ett svårt misstag i människans tidigare historia och är det nog idag. Men naturvård måste paras med förnuft och inte ensidigt rikta in sig på symbolfrågor där konflikterna blir stora och långvariga trots att 30 vargar hit eller dit inte har marginell betydelse för vargstammens fortbestånd. Detta leder till att utredandet av varg och uppmärksamheten omkring får för stor uppmärksamhet och konflikterna och misstroendet blir stort och minskar inte, samtidigt som det blir onödigt tätt med vargar i några områden. Man är allt för angelägen att uppfylla något som är oklart definierat (gynnsam bevarandestatus) och alltför ovillig att kompromissa med andra intressen (en stabil och förutsägbar vargpolitik). Naturvårdsintressen får lätt för stor vikt på för subjektiva grunder och politikerna uppfattar sig som ganska maktlösa och processen ger minskat förtroende för statsmakterna som helhet. Slutsatsen är att jag skall inta en kritisk hållning till Naturvård i samband med hotade arter, när den förefaller för fundamentalistiskt grundad.

Sist editerat 151009B